Tillit
Den senaste tiden har jag haft några incidenter med Shira som kunnat bli riktigt stora grejer men som vi löst tillsammans innan det blivit något av dem. Det första var då hon skulle vända på stallgången. Hon är lite yvig av sig ibland och nu swischade hon till med svansen så dörren till sadelkammaren kom i gungning. Plötsligt tvärstannar hon och jag förstår inte varför. Men så ser jag -bensnöret till täcket har fastnat i dörrhandtaget!
Shira är en häst som inte tycker om trånga utrymmen eller att vara låst i en position. Hon kan t.ex. inte stå på trailer utan att föra ett himla oväsen under den stund det tar att visa papprena på tävlingsplats. Jag ser därför framför mig hur hon skenar iväg, hur dörren dras av och allt blir kaos. Och hon var verkligen på helspänn. Men hon stannade. För jag sa åt henne att det var okej, att jag skulle hjälpa henne, att hon kunde vara lugn. Så jag fick henne att backa 1 dm och kunde lossa bensnöret och hon kunde lugn gå in i boxen.
I morse red vi ut, en skön runda på cirka timmen. På hemvägen tvärstannar hon, stirrar in i skogen, fnyser, gör sig redo för flykt. Hon var verkligen livrädd, hjärtat bultade så jag kände det när jag satt ovanpå. Troligen var det en älg eller annat djur inne i skogen som hon kände doften av. Jag andades djupt, för det är i just såna här situationer det blivit åka av så att säga, och kliade henne på halsen tills jag kände att hon spände av. Sen kunde jag be henne att gå och hon gjorde det, om än med spända kliv. Fantastiskt! Och jag tänker att varje sån här händelse bygger vår gemensamma tillit och är ett steg ytterligare mot att vi ska klara än svårare utmaningar.
Shira har nu ridits ut en vecka varav hälften av passen varit bara skritt. Dessutom går hon i mindre hage på grund av lersäsongen så hon börjar bli piggelin. Så till veckan är planen att fortsätta bara rida ut, men trava & galoppera lite mer. I fredags blev det 4 km promenad i ösregn. Mer räckte inte motivationen till. I går däremot red jag ut en längre runda med mycket trav och galopp på mjuka grusvägar. Det var verkligen hur härligt som helst att galoppera på friskt längs vägarna. Känna vinddraget. Känna att jag litar på henne fast hon är pigg.
Eftersom de går i mindre hage nu försöker jag även akvivera knattarna minst varannan dag. I fredags lösgalopperade jag dem tillsammans och jäklar i min låda vad de sprang! Det fullkomligen rök ur öronen på dem. Qharma fick lösgaloppera även i dag men denna gång ensam. Då är det inte riktigt lika kul men ca 5 minuter höll hon igång i alla fall. Tingla red jag ut i lördags morse. Jag var lite orolig att hon skulle vara yster men det behövde jag inte vara. Hon var i vanlig ordning förvisso pigg men nästan löjligt skötsam. Skritt och trav och en lång galopp blev det. Hennes galopp börjar bli riktigt fin. Jag har alltid tyckt att det är Qharma som är det vassaste kortet när det gäller galoppen men det finns mycket att utveckla i Tingla med mer styrka helt uppenbart för nu börjar en galopp i uppförsbacke komma fram även där!
Kompisar äter ur samma hög
I dag har jag även varit och ridit Lusse. Micke och pappa bytte däck på min bil och min trailer medans jag red -bra arbetsfördelning där! Det blev en skogsrunda på 45 min med mycket trav och galopp för mig och Lusse. Vi roade oss också med att rida i alla vattenpölar efter vägen. Bra träning inför kommande brukstävlingar då en del var riktigt djupa.
Fina vägar i Jättendal
Jag klippte även manen på Lusse. Det var på tiden! Tingla fick en liten frisering hon med i samband med intag i dag så nu är det bara Qharma kvar!
