This girl is on fire
Jag kan inte sova nåt mer
Allting går upp för mig när solen går ner
Kan inte drömma mig bort
Jag ser problem under mitt ögonlock
Jag kan inte sluta loopa
Stänger ögonen och ser de svarta molnen hopas
Undrar varför vägen ska vara fylld utav gropar
Och stress tynger mig som ett ton stenar
Jag går och väntar på att detonera
Kapten Röd
Efter en trött höst har det vänt. Det har verkligen varit som i låten ovan men nu börjar jag känna igen mig själv. Kraften är tillbaka och det är så jäkla skönt. När jag fick mitt cancerbesked för många år sen ändrades min inställning på många sätt. Nu gick det bra men det gav ändå en förändrad inställning. Jag har lärt mig att våga hoppa när jag står i valsituationer. Testa saker jag inte riktigt vågar men faktiskt vill. Över lag blivit rakare och ärligare både mot mig själv och andra. Har lättare att ta ställning istället för att backa av. När det händer saker som triggar igång mig kommer energin och så är det nu.
Vintern kom som jag skrivit om tidigare verkligen med besked och två månader för tidigt. Men vi är redo. Kommer lösa det med även om det är drygt. Skitcontainern är tömd. Ridbanan skottas för andra gången denna säsong i morgon. Takskottningen påbörjades förra helgen. Allt foder är hemma – halleluja! Har öppnat den första av de fyra ton vi fick i måndags och den var superfin.
Julia har ridit klart här på ett bra tag och nu är det officiellt att det blir en riktig babyboom i vår. Hon väntar nämligen en flicka och är beräknad exakt mellan Vivan och Bella.
I och med detta väljer jag att ställa av Irma tre veckor fram till jullovet så får jag och Izabell fokusera på Tingla, Vivan och Bella. Helena och Amanda har lovat att komma och hjälpa mig med nåt pass då och då också. Över jullovets två veckor räknar jag med att hålla igång alla fyra. Sen får Bella och Vivan gå på mammaledighet förutom möjligen nån promenad och lekstund på ridbanan lös om de visar att de vill det. Annars får de bara vara.
Bella med Irma i magen - betydligt rundare nu med föl två
Några fler som är on fire är mina tjejer. Tingla har varit ute och gjort sitt roadwork fem pass, fyra med mig och ett med Helena. Vi har kört ganska mycket snöfys medan vi kan. Det får inte komma så jättemycket mer snö för då är skogen ett minne blott till i vår och det är plogad bilväg och ridbanan vi får hålla oss till. Det är verkligen drygt att vintrarna blivit så snörika, det var de inte de första åren vi bodde här uppe. Att fräsa runt i 50 cm puder som det är nu är härligt och jag passar på att lagra de minnena.
Bella har ridits av Izabell ett pass, mig ett pass och joggats efter vägen + på lina på ridbana ett pass. Viva hade egentligen vilovecka men flög runt som en projektil i hagen så jag smög igång med två pass på hennes rygg, ett i skogen och ett på banan + i backen upp till oss. Både Vivan och Bella har imponerande mycket energi med tanke på deras rondör.
Irma fortsätter på den trenden. Izabell har ridit henne ett pass och jag ett pass, både i sällskap av Tingla. Hon är verkligen som en plog i snön. Lite större än de andra och otroligt stark och välbalanserad i kroppen för att vara en treåring. Fortsätter det så här kommer hon vara riktigt stark i kroppen i vår. Hon börjar söka mer och mer kontakt med handen. Det kommer naturligt ute då hon har så mycket påskjut och det blir lätt att fånga upp med en mjuk hand. Jag har också haft henne ett pass på töm på ridbanan och hon galopperade väldigt bra det passet.
Den här veckan bjöd på väldigt mycket snö. Mamma och Lusse kom ut två gånger också var jag dit och rastade honom ett pass. Det är nästan mer snö i Jättendal än hos oss nu.
Lusse
I tisdags gick jag överdomarkursen i WE digitalt. Nu vill jag ju tävla själv i grenen men det är alltid bra med fortbildning och nya behörigheter. Jag har också varit i Friends med min kollega Johanna och våra elever på hästinriktningen. En rolig resa. Tänk att man får göra sånt på jobbet!
