Tävlingsanalys
Nu har det gått en vecka sen jag skrev sist och mycket har hänt. Inte minst är det som vanligt massor på jobbet så här i terminsstart.
Shira och jag tävlade i lördags! En regional Msv C.2 där vi kom på sjätte plats av 15 starter. Jag visste redan då jag såg startlistan att vi inte skulle räcka fram till placering för det skulle krävas uppåt en 66-67% för det gissade jag och där är vi inte riktigt ännu. Och det stämde faktiskt, 66.22% behövde man ha för att vara placerad. Jag tog därför ett beslut att våga rida på lite mer och inte safea lika mycket som jag brukar. Vi fick också några dyra missar men jag var väldigt nöjd med ritten och ridkänslan ändå. Shira kändes fokuserad och med mig. Jag blev också glad då jag såg filmen för jag upplever att hon ser spänstigare och starkare ut än på filmen från ritten vi gjorde i samma program i mars då vi hade nästan 64% och var placerade. Vi fick också mycket riktigt beröm för att hon var spänstig och rörlig. Det som drog ner var kontakten, att hon gapade vid några tillfällen. Detta tror jag beror på det trassel hon hade med sin mun i början av sommaren. Tänderna är ju fixade nu och jag upplever inte det som ett problem på träning men tävling är ju lite annorlunda, det är alltid lite mer spänning i hästen då.
Det vi behöver göra nu är att fortsätta både styrketräningen och miljöträningen med henne så hon blir ännu starkare och mer avspänd och kan leverera som hemma även på tävling. Jag skulle vilja komma upp i en 66-67% vilket jag inte alls tror är omöjligt med henne, bara hon slappnar av och vi inte får några missar. Därefter är det dags att börja med bytena och börja titta uppåt mot Msv B. Film från ritten kommer här. 61.88% fick vi:
Denna vecka har vi förutom tävlingen ridit två dressyrpass, två uteritter, tagit en skön promenad tillsammans samt att hon fått vila en dag. Det känns väldigt bra med Shira nu. Det är en sorg i sig att Mirang blev sjuk men det har varit bra för vår relation. Nu är det bara vi som ska ge oss ut tillsammans, ensamma. Visst blir hon spänd och laddad ibland men vi löser det alltid på något vis. Jag börjar lita mer och mer på henne och hon på mig. Det händer massor med vår relation och det känns som början på något nytt. Jag har haft en del kontakt med Mirangs fd medryttare Julia och i helgen var hon och hälsade på Mirang. Det var nästan hjärtknipande att se hur glad Mirang blev. De två hör ihop, helt klart.
Lusse har mest ridits av mamma men i måndags red jag honom för Ingrid på SRK. En riktigt bra träning! Vi jobbade mest med lösgörande för att få honom mer självbärig och att intrycket av honom ska vara lätt. I traven red vi öppna längs långsidan och ställde sedan om och red den utåt sargen. Inte så enkelt men Lusse blev hemskt fin av jobbet, bogarna hamnade på plats. Sen jobbade vi med fattningar och övergångar på volt på samma sätt som sist. Lusse gjorde riktigt fina fattningar. Han måste stärkas ytterligare för att orka gå kvar i samma balans en längre stund dock. Därefter var det dags för skänkelvikningar. Eftersom jag lätt tappar yttersidan jobbade vi dem som en trappa. Då märker man direkt om man tappat och kan rida fram ett par steg och därefter flytta igen. Avslutningsvis red vi galopp-programmet i Lätt A.4 som gick över förväntan. Tävling om knappt en vecka och jag måste våga ställa lite krav på honom i galoppen nu, han orkar mer än jag trott. Med de nya verktyg jag fått kan vi göra ett riktigt hyggligt galopp-program. Jag ska sitta på honom fyra pass till innan tävlingen så vi hinner fila ytterligare på detta.
Tinglas inkörning går med raska steg framåt. Hon har nu dragit draglinorna flera gånger. Hon är helt bekväm i detta, det spelar ingen roll att de rasslar och låter eller slår mot hennes ben. Vi har även övat att Micke ger henne motstånd i dem och ju mer han håller emot ju mer spetsar hon öronen och drar. Hon är så himla duktig! Hon är ju över lag så otroligt trygg i sig själv och det underlättar. Timmerbilen kom då jag tömkörde efter asfalten. Han såg inte ut att tänka sakta ner så jag körde ner Tingla i diket med linorna slängandes. Hon gör halt, står stilla då den dundrar om och skrittar sen upp ur diket på mitt kommando, helt obekymrad. Just detta att hon inte reagerar på yttre intryck är hemskt skönt eftersom jag måste vara en del efter vägen och alltid händer det ju något då man är ute.
Det är älgjakt här och på en av vägarna jag brukar vara med hästarna har de dragit fram en skjuten älg. Både Shira och Tingla har nosat och frustat då jag motionerat dem där men ingen av dem har gjort någon jätteaffär av det hela. Så skönt! Tingla har även fått prova sin sadel igen. I dag var jag ute och promenerade henne så då fick hon ha den på. Vi skrittade och travade och hon reagerar ju inte över huvud taget på att ha något på ryggen.
Qharma har också fått jobba lite. En dag promenerade vi på stubbåkern och den andra dagen jobbade vi lite på gården med start, stopp, back, flytta och allmän lydnad. Då vi var på stubbåkern joggade vi även en del. Hon var jätteduktig, sprang så fint utan att dra, busa eller knuffas. Hon blir sur på mig ibland men vår relation är helt annorlunda nu och hon tar en tillsägelse, även om tapirmulen kommer fram. Det har hänt så pass mycket med henne att jag tror det snart är dags för henne att också få prova tömkörningsgjorden.
Fina knattarna får godis av Julia. Fast Qharma ville inte ha, hon ville bara gosa! De har för övrigt flyttat in nattetid nu. De var ganska tydliga med att de ville det, sprang och gnäggade om kvällarna. Det känns bra att ha dem inne, det är verkligen bäcksvart ute om nätterna nu. Nästan tre månader fick de i sitt sommarparadis. De går dock kvar i samma hage dagtid, minst 12 h.
I helgen blir det domaruppdrag både lördag & söndag, kul!
