Tacksamheten
Tacksamheten jag känner efter denna vecka är stor. Jag har haft så galet ont och när det dessutom dragit ut på tiden även känt en stor oro. Är ridningen körd för månader framöver? Behöver jag lämna tillbaka Kronos? Hur ska jag kunna jobba när jag har så ont att jag blir konstant trött och yr?
Vivan vaktar Kronos
Det är extremt opraktiskt att vara helt obrukbar då man har fem hästar att sköta varav fyra i full träning. I början av veckan försökte jag kriga på och göra allt som över huvud taget gick, men på ett annat sätt. Stå på knäna i boxen och ta hovar, mocka med helt annan teknik. Men jag fick bara mer och mer ont och till slut gick det inte. Så min stackars sambo har dragit ett tungt lass och så har jag haft helt fantastisk hjälp av mina medryttare.
Hjälp att fylla vatten, Bella och Irma var engagerade
Som via guds välsignelse var Tilda hemma från lumpen måndag kväll- söndag kväll och har varit här fem dagar och gjort massor kring hästarna som såga sly, spåna, mocka, burit vatten, packa hö, kratsa hovar osv. Hon har dessutom ridit inte mindre än åtta pass. Tilda har varit en sån klippa med sitt lugn, härliga positiva energi och stora hjälpsamhet.
Amanda har varit en ängel och ridit Kronos. Jag ville gärna att han skulle komma igång direkt han kom hit och när jag nu inte kunde göra starten är jag så tacksam att hon tog den. Fyra pass har hon varit uppe här och ridit. Inte minst var det hon som fick ta dressyrträningsdebuten för Issa på honom medan jag satt insvept i ett täcke och blev mer och mer ridsugen.
Jag visste att Kronos var en snäll och okomplicerad häst innan han kom hit men de sidor han visat mig denna vecka har varit så mycket mer. Han gnäggar glatt då jag kommer till stallet. När jag haft ont har han gått så försiktigt bredvid mig och när jag pysslat har han stått blick stilla. En så otroligt snäll och klok hingst är han.
Han är ju rätt världsvan så att lasta och åka på träning var lätt. Man skickar bara in honom och han åker blick stilla. Lugn och fin på bortaplan. Han var superduktig på träningen. Han har ju gått träningar i de flesta grenar men kanske aldrig i dressyr och han kändes så mycket som Lusse när vi ville få honom att ta i genom hela kroppen att jag blev full i skatt
"Just nu är det många som ringer, var vänlig försök igen senare. Medan du väntar kan jag spela lite musik för dig". skrev jag om känslan jag fått ibland då jag trimmar dressyr på Lusse i ett inlägg för nåt år sen. Han hör precis vad jag säger och vet exakt vad han ska göra men han driver lite med mig mellan varven. Lite den känslan får jag av Kronos också. En sann gentleman som kan sina grejer men inte med mina stons "vad ska vi göra nu? och nu? jag vill, vill, vill genast och på en gång!"-attityd.
Issa, Amanda och Kronos
Nu är jag ju inte världens tuffaste ryttare så jag föredrar alla dar i veckan en hingst med denna mentalitet framför en elektrisk stolle som far och flyger. Motor finns, mekanik finns, gång finns i massor jag ska bara göra rätt så kommer han visa den för mig. Och när Amanda red ut honom passet efter träningen visade han just det de sökte på träningen, den där stora gungiga traven som går genom hela kroppen.
Han har varit supersnäll att rida ut på. Det är också skönt, med en häst som tuffar på och inte bryr sig om vad den stöter på, just eftersom jag rider ut så mycket i vardagen. 
Jag och Kronos
I dag var det då min tur att klättra upp. Ryggen hade äntligen blivit så pass bra att det kändes som en vettig idé. Det blev inget långt pass men det gav mersmak. Nu ska jag försöka smyga igång så jag inte får bakslag för jag vill verkligen komma igång och försöka göra honom rättvisa.
Även Izabell och Julia har varit här uppe i veckan och hjälpt mig med ridning och stallarbete. Inte mindre än 17 pass har Tilda, Amanda, Julia och Izabell gjort på mina hästar under veckan. Guld värt! Själv har jag promenerat massor, både med och utan häst, för att hålla kroppen igång.
I dag följde Tilda med mig till Jättendal och rastade Lusse som tyvärr fått vila en vecka igen då mammas ridsällskap varit bortrest igen och både jag och Helena varit ur bruk. Nu hoppas jag vardagen ska rulla på lite bättre framöver. Håll tummarna för oss. 
Vad vore jag utan de här? Tilda, Julia, Izabell och Amanda
