Synen på din häst
När man haft hästar ända sen de var unga är det så himla lätt att fastna i gamla hjulspår. Tänka att min häst är si eller min häst är så. Kanske var den också på det viset som unghäst men har mognat och utvecklats och är det inte längre. Det gäller att släppa sina föreställnigar och se på sin egen häst med fräscha ögon.
Detta blev väldigt uppenbart då Sofia tog över Shira. Sofia utgick ju från vad hon mötte, dvs den vuxna Shira som faktiskt är en rätt trygg individ. Jag satt delvis fast i min föreställning om den nerviga unghästen Shira fast det var många år sen hon var "sån".
Lusse har alltid varit en trygg häst ända sen vi köpte honom som 3-åring. De problem jag haft i ridningen med honom har handlat mest om att hitta det ärliga drivet. Han har egentligen en ganska bra grundmotor och en god arbetsmoral men då han inte förstått eller blivit osäker har han tappat bjudning och blivit lite tom i kontakten. Nu pratar vi om dressyrträning och tävling, vid all ridning utomhus har han varit klockren. Med åren har dock bjudningen kommit i takt med styrka och utbildning men min syn på honom har inte helt hängt med. Men i höst har jag fått inse att jag måste omvärdera min syn på honom. Han är i dag en häst som ofta får beröm av domarna för sin härliga energi på dressyrbanan. Dessutom går han alltid in och jobbar ambitiöst på våra träningar fast jag rider honom så sällan som jag gör. Sitter jag upp är det andra krav än då mamma rider och det är han helt okej med. Sen sist har mamma hunnit med tre uteritter, Helena en uteritt, jag en uteritt och ett trimpass. Under mina pass har han varit jättefin. Väldigt lätt på hjälperna. Det var nyttigt för mig att se Emma rida honom då hon var här och hälsade på för det gav mig en tankeställare. Lusse är i dag en riktigt fin dressyr-fjord och ännu är vi inte i mål, det finns mycket mer att utveckla. 
Tingla har jag alltid haft en positiv syn på. Hon har passat mig som handen i handsken från dag ett. Aha-upplevelserna där handlar mest om alla likheter med Ingvar. De har samma känslighet i sig. När man har förtroendet och tilliten i den känsligheten är känslan fantastisk. Det blir som om de lyder ens tanke, man kan rida på minimala hjälper. Mycket mindre än de jag haft på samtliga SWB jag suttit på. Men bubblar känsligheten över blir det spänning och där gäller det att komma tillbaka till komfortzonen. Sen sist har jag ridit ut henne två pass, trimmat ett dressyrpass på banan också körde Micke och jag henne i söndag. Första gången på 1,5 år och det kändes som i går, det var så himla kul! Det roliga med Tingla är att fast hon är väldigt pigg, för att inte säga på gränsen till het, så känner jag mig alltid trygg med henne. Detts gäller även i körningen som ju är ett område jag annars är mer osäker inom själv. Jag ser fram emot att börja körtävla henne nästa år. 
Qharma hade som unghäst en del åsikter om livet och var dessutom ganska reaktiv. Vi har haft våra snack om hur ordning och uppförande bör vara men från fyra års ålder landade hon. I dag är hon egentligen coolare än Tingla för det mesta när det gäller att reagera på saker på uteritt t.ex. Det gäller bara för mig att komma ihåg att det är så. I söndags red jag henne på banan och det blåste rejält. Grannarna var ute i trädgården och fixade med sitt, en pressenning över bygget stod och slog precis vid banan, staketet fladdrade men hon var fullt fokuserad på uppgiften. Det gäller som sagt att släppa hur det var och utgå från hur det är nu. För i dagsläget, fem år gammal, radar hon upp bra pass som ett pärlband. Sen sist har hon även hunnit med ytterligare ett pass på banan med mig som jag tror var vårt allra bästa tillsammans hittills, en uteritt med mig och en uteritt med Amanda. Bilderna på mig och Qharma är från i söndags.
Bella har varit ett riktigt A-barn ända sen hon kom och är det fortfarande. Jag hoppas det ska fortsätta kännas så med henne för då kommer jag att få den där tryggheten i maggropen och tilliten till henne som är så skön att ha. När allt känns enkelt. Sen sist har vi hunnit med ett litet pass på banan där jag testade att longera lite med tömkörningsgjorden på i alla gångarter. Det gick jättebra. Tömköra på banan var dock svårt. Hon förstår ännu inte och tog inte riktigt styrning så det ska vi befästa ute först, med en kompis i tät då det finns möjlighet annars får vi testa oss fram själva.
Vivan är en ganska känslig häst men hon har lätt att lära och tycker om att göra rätt och få beröm. Jag har börjat leda in henne själv nu, dvs tar Tingla före eller efter och inte samtidigt som jag gjorde då hon var yngre. Det fungerar fint. Hon har också avancerat från fölgrimman till en i storlek ponny. I helgen fick hon vara kvar i hagen då jag red Tingla och det fungerade fint. Qharma var mer bekymrad över att Vivans mammas lämnat henne än vad Vivan själv var. Det märks att hon börjar bli mer och mer självständig.
Nu satsar vi vidare mot 2018 års utbildningsmål med nya fräscha ögon!
