Stråfoderbristen
Tre dygn hemma och jag börjar fatta vad som hände under de varma dagarna i Grevagården. Det var nästan lite overkligt när vi var där. Att alla bitarna föll på plats. Att drömmen om en medalj med Lusse och seger i 6-årschampionatet med Tingla faktiskt slog in. Jag har fått så otroligt många hjärtliga gratulationer och tackar för dem alla. Jag skriver på ett eget inlägg om SM men det är inte riktigt komplett med bilder ännu för jag väntar på de jag ska få av min eminenta groom Amanda som var flitig med kameran. Så det här inlägget handlar om andra tankar.
När vi kom hem hade gräset på betet börjat bli brunt. Nu är ju mina hästar löjligt lättfödda så de livnär sig garanterat fint på det ändå. Tre dagar med en temperatur runt trettio grader i skuggan gör ju inte det hela bättre. Jag som har en lungsjukdom gillar absolut inte värmen, den gör det svårt att andas. Så jag försöker ta stallet tidigt och sent på dagarna nu då jag kan. Men lite kyla och regn skulle sannerligen sitta fint!
Lusse fick följa med hela vägen upp för att vi skulle slippa lasta av och göra Tingla upprörd över att få åka ensam de sista 8 milen. Mamma kom och hämtade honom i tisdags. Det gjorde att jag hann rida honom både måndag och tisdag. Måndag skrittade och travade vi ut ett lätt pass. Superpigg häst! Man kunde då rakt inte tro att han varit på meeting och hade 65 mil i benen från dagen före. I går red vi på ängen i friare form och tempo. Dvs Lusse fick välja och i galoppen bev det full sprutt med en glad häst. I morse fick mamma äntligen kliva upp på sin prins igen för en uteritt och han hade skött sig prickfritt. Kolla vilken fin grattishälsning jag och Lusse fått i mammas stall: 
Tingla vilade måndag och tisdag men i morse var jag ute på en lätt skogsrunda med henne i skritt och trav. Hon kändes pigg och glad.
Qharma fick en total make over i måndags kväll. En vecka ute dygnet runt och hon var smustig, full med kåda, hade kliat sig lite i manen. Dessutom verkade hon ha glömt en del av våra regler så jag blev en grimma fattigare när jag skulle spraya henne. När vi pratat klart om ordning och uppförande från A till Ö var det dags för lite tömkörning. Vi skrittade fram ute och sen körde jag på banan i alla gångarter. Lyckligtvis såg hon helt fräsch ut så på tisdagen red jag ut henne i alla gångarter. Hon kändes bra då också. Jag försökte få henne att inte gå som en makaron i galoppen och red nog i det fräschaste tempo jag galopperat på henne hittills. Precis som med brorsan gjorde det henne lösgjord och jättefin.
Mamma har köpt en ångtvätt som hon tvättat hela mitt stall med. Det blev jättebra! Så skönt att inte slösa på vatten i denna torka och även att slippa den långa torktiden. Tingla och Qharma sover nämligen inne om nätterna ur bantningsaspekt. De får mindre att äta och Viva får ännu en tid utan mamma. Tingla har nämligen fortfarande mjölk i juvret. Jag var tvungen att kolla i går och ja, efter sju veckor kommer det fortfarande mjölk. Tingla supermorsan!
Att bero på supermorsa så har Tinglas mamma Björkhems Tara äntligen varit och hämtat hem sitt ELIT. 19 år gammal, sju föl och 190 avkommepoäng och så här flott: 
Fokus har legat mycket på stråfoderbristen sen jag kom hem. Via varianten många bäckar små är vi nu nästan hemma i foder för både hästarna hos mamma och mig om vi får allt vi blivit lovade och allt foder sedan är okej. Några hundra kilo till skulle vara skönt att ha som en marginal om det är nån dålig bal osv. Ett sånt här år är man sannerligen glad åt lättfödda hästar. Hur går det för er med foder?
Det andra jag tänkt mycket på är Ingvar som jag ju träffade på SM. Jag hade lov av hans fodervärdar att gå in till honom i boxen och kvällen han kom stod jag där länge. Fast han hade mat tog han upp sitt huvud och lutade det mot min axel och tittade på mig med sina kloka ögon och då rann tårarna i strida strömmar. Som jag saknar den hästen. Han var aldrig min och tiden med honom var kortare än jag haft med många andra hästar jag ägt. Men platsen i hjärtat blev större. En del individer kryper in under skinnet på en och blir som en del av en. Det är svårt att andas utan dem. Enda anledningen till att han fick lämna var ju att jag inte skulle hinna med att göra honom rättvisa när jag satte igång mina egna ston igen. Hjärtat sa ja och hjärnan sa nej och hjärnan fick bestämma. Men det var aldrig ett lätt beslut. 
