SM, silver och att bestämma sig
I förra inlägget skrev jag om mitt beslut att sparka mig i baken och ta tag i mig själv när det gäller Bella. Att vill jag vinna så måste jag våga. För vinnarhästarna är aldrig de allra enklaste och dessutom är Bella är genuint godhjärtad individ, hon är bara lite känslig för rörelser och ryttarens position. 
Det beslutet var bra att ta för det har fortsatt kännas väldigt bra med Bella efter att jag tog det. Vi har ridit två rejäla uteritter med klättring ihop med Julia och Tingla. De passen rider vi ca 4 km 70-väg totalt och den är vältrafikerad. Häromkvällen hade det hunnit mörkna och ur en kurva kom en timmerbil i hög hastighet med full belysning. Då han såg oss – vi var rejält reflexprydda – försökte han sakta ner men hann ju inte och det var både högt ljud och starkt ljus då den forsade förbi. Och där satt jag på Bella som inte spände en fiber i kroppen över huvud taget. Hon gav mig samma känsla som jag har på Tingla i trafiken och det var så fruktansvärt skönt att känna den. 
Med häst kan man förbereda sig för en del men mycket kommer att komma plötsligt. Det handlar om flyktdjur så det gäller väl egentligen mer att lära dem att de kan lita på en och att ge dem verktyg att hantera de situationer som uppkommer. Och där känns det som vi är på god väg.
Ett annat exempel på det är från en annan kväll då jag sa åt Bella att ta tät före Tingla och fatta galopp. Hon stannade upp, började studsa men jag morrade bara lite och då rullade hon genast in i en galopp med god bjudning. Hade det varit i den fas vi var i våras hade vi nog backat ner i ett dike.
Förutom uteritterna ovan har hon gått ett pass på töm på banan (jättefin!), skrittats vid hand ett pass, ridits ut av mig ensam ett pass (jättefin då med!) samt ridits av Amanda ett pass tillsammans med mig och Vivan. Amanda öste superlativ över henne efter det passet. Tyckte att hon kändes kanon, kort sagt. Så nu hoppas jag vi kan fortsätta på den inslagna linjen. 
Tingla har jag inte suttit mycket på alls sen sist, bara en enda uteritt. Julia har ridit passen jag skrev om ovan samt en barbacka skritt-tur i regn och blåst i söndags. Sen har Amanda tagit två pass. I måndags trimmade hon dressyr på Tingla inför KM och i lördags tävlade de 1* hoppning hos Timrå HF. 
Amanda och Tingla är ett ganska rutinerat par tillsammans numera och vårt experiment med att byta bett och nosgrimma från tredelat och micklem till tvådelat och engelsk samt att sätta på magplatta och martingal föll väl ut för jösses som hon hoppade! Två felfria rundor blev resultatet även om det var nära att Amanda lämnade Tinglas rygg på åttonde hindret i LC’n när Tingla fullkomligt hoppade Amanda ur sadeln. Men hon drog sig tillbaka, hoppade nian utan stigbyglar på halvlånga tyglar och därmed var årets mål uppnådda. Tingla är nu berättigad till prestationsmedalj silver i hoppning och kvalad till Fjord-SM 2022 i både hoppning och dressyr. 
Film från LC'n: https://www.youtube.com/watch?v=yTi8t4zw6e0
Lusse var också med på tävlingen med Tilda. Lusse har ju tävlat mycket dressyr, en del WE men i hoppningen är han ännu ganska grön på tävling. Han har fått en grundutbildning i hoppning av mig och Amanda men det har mest varit som variation och gymnastik och inte så mycket banor. I lördags var han super på framhoppningen men inne på banan blev han lite avvaktande och hade kanske behövt lite mer support för att sätta nollan så två bommar föll. Men det var ändå jämn och bra runda tycker jag och det syns att Lusse tycker det är roligt. 
Förutom tävlingen har han gått två pass i skogen med mamma och ett dressyrpass med mig. Jag vet inte när jag trimmade honom på bana sist, det måste varit i våras någon gång. Tilda har ju fått rida träningar och tävlingar i både hopp och dressyr så jag har valt att ta mina pass i skogen eller en äng. Men det är tydligt att vi känner varandra utan och innan och att allt är så befäst mellan oss för han kom snabbt i ramen och kändes fin.
Vivan har varit en riktig rally-kalle på sistone. Hon är ju alltid pigg men i takt med att temperaturen sjunker har energinivån stigit markant. Hon har ridits av mig i skogen tre pass och gått ett dressyrpass med Tilda där de fick träna inför KM där Tilda ska få starta henne i dressyr. Vivan är alltid likadan. Oavsett man rider ensam eller i sällskap, på bana eller i skogen är det alltid samma härliga inställning och bubblande energi. 
Irma har fått stå tillbaka lite då det varit en del busväder på sistone men i går var hon och jag ute och miljötränade i skymningen. Vi kollade in den nya containern, plaskade i vattenpölar och övade på att slå på och dra i saker för att vänja henne vid ljud. Irma är som Vivan en skön personlighet. Det är alltid roligt och hon vill alltid prova.
Utöver detta rullar även domaruppdragen på. I söndags gjorde jag en heldag som överdomare/domare. Nu är det tre dagar kvar då jag ska döma klubbtävlingar samt en då jag ska ha träningar. Sen är säsongen slut för dressyrens del och jag ser fram emot att hugga tag i vinterträningen av hästarna. Vi får se om det blir någon mer hoppstart för Tingla och Amanda, eventuellt kör vi en v 44, det beror lite på vädret. Vi har även planerat in att Amanda ska rida dem i hennes ordinarie hopp-grupp vid något tillfälle. Men först stundar helgens KM som samlar hela sju Fjordhästar på gården plus Irma.
