SM, NM - leverera, landa, ladda om + sålt Shira
Tre veckor att sammanfatta och så många upplevelser. Var ska jag börja? I år åkte vi ett riktigt stort härligt gäng till SM som gick av stapeln i Vetlanda. Amanda och jag skötte till största delen hästarna och deras motion, Marlene var en klippa med stallarbetet, Helena som kock, Micke som alltiallo och Ingrid som coach. Lucidor gjorde två starter. Torsdagen var jag mer nöjd med än söndagen då han tappade i energi och jag fick rida lite mer än jag vill. Det syns dock inte på honom för ännu en gång fick han kommentaren ”härlig energi”. Det var hård konkurrens i år och ett snitt på 64.47 8:a/20 dag 1 och 65.00% 10:a/20 är vi nöjda med. Totalt 9:a/20. Han är mammas skogsmulle och det är fantastiskt att han ändå kan vara med så pass när jag inte har hela träningsupplägget. Lusse bjöd på härliga ridturer mellan tävlingarna och med sin charm och utstrålning fick han många att stanna till och säga snälla saker. Sådana spontana vänliga ord kan glädja mycket!
Ingvar och jag red först en LB.1 på torsdagen med 66.43% och kom 6:a/18. Jag red lite mesigt men Ingvar skötte sig fint. Sen blev vår andra start i LA.2 en totalflopp p.g.a. att tidsschemat inte hölls. Jag hade planerat 30 min framridning och fick ha honom ute före start mer än det dubbla. Med en klass i ryggen och 75 mil på trailern dan före fanns det inget att rida på alls. 56.67% och bland de sista, sånt sätter sig i skallen på både häst och ryttare och jag ville helst åka hem och absolut inte till Norge för att rida betydligt svårare program.
Dan därpå hoppade Ingvar två klasser med Amanda och hade uppenbarligen laddat om för han var mer stålmannen än en fjordhäst. Två bommar ner i farten i 70 cm. Vi visste inte hur han skulle tackla den ganska mäktiga SM banan. Han har liten rutin på hopptävling och en stor gräsbana med mycket att titta på runt om kändes som en utmaning men som han tog sig an den! En förbispringning på trean efter att ha hoppat stort på tvåan och en lätt rivning på sista blev det och jag tror både jag Amanda och matte Emma fick glädjetårar efter den ritten. Ingvar såg så lycklig ut och Amanda red honom otroligt bra. Med mer rutin skulle han kunna vara en grym hopp-ponny!
Sedan visade jag honom på utställningen med guld och det var roligt. Jag tycker jag lyckades visa både ganska fin skritt och trav. Nyttig erfarenhet för mig.
Söndag var det dags för dressyren omgång två och jag skulle ljuga om jag sa att jag var lugn i maggropen. Men vi lyckades vända skutan! Det var absolut inte vår bästa LA men heller inte den sämsta och det var så skönt att ha den i ryggen inför NM. 64.90% och 11:a/20 kändes bra med det utgångsläge vi hade.
Det var super att ha med Ingrid! Nu har hon fått se var vi ska för att nå toppen och det är en trygghet att ha sin tränare på värmningen. Och att bero på domarnas skala Norrland vs södra Sverige som ofta diskuteras kunde Ingrid och jag konstatera att jag fått en likvärdig bedömning som hemma för samma prestationer. Här kommer några filmer på Ingvar och Lusse från SM:
Lusse
https://www.youtube.com/watch?v=2MxRJ9KiJzk&t=95s
Ingvar
https://www.youtube.com/watch?v=LtXqXZ-XjIw
https://www.youtube.com/watch?v=imrFs56aF6o&t=45s
Söndag eftermiddag rullade Marlene och Amanda hemåt med bil och husvagn samt Micke och Ingrid med bil, trailer och Lusse. Helena, jag, Ingvar och hästbussen fortsatte äventyret mot NM i Norge med en mellanlandning i Örebro på Sanna gård och ett närliggande motell. Ingvar fick möjligheten att gå ut i hage söndag kväll, måndag och tisdag. På måndagen fick han helvila men på tisdagen red vi ut samt på en stor gräsbana tillsammans med Johan och Kronos. Det passet var härligt, känslan var tillbaka och Ingvar var med mig. Det svåra med Ingvar är inte att han någonsin blir vild, dum eller bråkig. Han är alltid en klippa och efter att ha varit på resande fot med honom i 12 dagar, ridit honom i alla möjliga miljöer och tillsammans med så många andra hingstar både på SM och NM kan jag ärligt säga att på hans rygg eller vid hans sida känner jag mig alltid helt trygg. Ingvar skulle aldrig göra något dumt vare sig mot mig eller andra hästar/människor, han är god rakt igenom. Jag har aldrig mött snällare häst än Ingvar. Däremot är han känslig och kan ibland tappa lite av sitt självförtroende då han upplever att det blir stort och svårt. Han blir blyg och gör sig liten och det är inte optimalt inne på en dressyrbana där man helst vill att hästen slår sig för bröstet och showar loss. Detta har hänt nån gång tidigare hemma då det varit större tävlingsplatser och det hände på SM dag två. Nu var jag såklart orolig att det även skulle hända på NM. 
Och nog började det lite skakigt med att vi fastnade i tullen timme ut och timme in. Ingvar blev trött av att stå så länge på trailer så vi fick inte riktigt den bästa uppladdningen. Han gick i alla fall igenom vet check som var betydligt strängare än de vi har på SM så det var ett skönt styrkebesked. Men även om han återhämtade sig i kroppen och kändes fräsch och fin så blev han nog ganska trött i skallen av alla äventyr han varit ute på. Det var i alla fall jag. Dessutom var jag läskigt nervös. Två nervösa själar tillsammans blir inte bra - torsdagens klass blev därför lite av ett fiasko. Jag som aldrig brukar rida fel red fel två gånger och Ingvar var så blyg så det kändes som vi sprang baklänges där inne på banan ett tag. Ingen rolig känsla och hade jag inte haft så fina vänner kring mig i form av Helena, Johan och Elisabeth hade jag nog tappat det helt och velat åka hem. Nu gick det att borsta av sig, sparka sig i baken och faktiskt vara i nuet och ha riktigt roligt. Inför lördagens start sprang jag dressyrprogram på en egenkomponerad bana med flaskor som bokstäver och ovanstående ställde sig som domare E, H och C för att jag skulle sätta programmet. Lördagens start blev också bättre när det gällde bjudningen men vi fick en del tekniska missar istället så procenten blev ju inte mycket att hurra över. 
Men även om vi inte fick till det resultatmässigt åkte jag ändå hem med en varm känsla i bröstet. Jag är glad att jag fick chansen att göra detta äventyr och hoppas få göra om det med mina ston i framtiden. Jag lärde mig otroligt mycket om mig själv och hur jag fungerar på tävling och hur jag kan ta makten över tävlingsnerver och tvivel och komma igen. Jag är självklart besviken att jag inte kunde få Ingvar med mig inne på banan och över att ha gjort de sämsta procent jag ridit på sen 90-talet. Men ett meeting är trots allt så mycket mer tid än de 5 minuter man är inne på banan. Och NM 2017 är för mig vänskap, skratt, framtidsvisioner. Och när det gäller vänskap tänker jag också på de fyrbenta i form av Ingvar och Kronos. Kronos som var en ny bekantskap för mig men som jag verkligen fattade tycke för och tror skulle kunna vara en framtida bra kandidat till Tingla. Att se Johan och Kronos rida sista rundan på söndagen var häftigt, vilken kapacitet som finns i det ekipaget. Jag kommer nog också alltid minnas stunderna ute på den gigantiska maratonbanan när jag och Ingvar sprängde fram i full galopp men också spännande samtal där vi vände och vred på saker för att inte tala om alla skratt och bus. Jag kommer igen – lite starkare, lite bättre och med ett lite hårdare pannben. 
Här är en film på drygt halva programmen från båda dagarna:
https://www.youtube.com/watch?v=hHwL1kbc28M&t=17s
Väl hemma igen har Ingvar fått landa och helvila ute dygnet runt. Jag har börjat sätta igång Qharma igen och vi har hunnit med fyra pass. En uteritt, två ridna pass på banan, ett tömkörningspass. Vi har även varit ner och dräktighetsundersökt henne igen på kliniken och visst fanns hen fortfarande där. Så nu fortsätter vi hålla tummarna för en Qharma och Ingvar knatte nästa år. En kombination jag tror helhjärtat på. 
Jag har även haft ytterligare en femåring här på utbildning sen jag kom hem. Arne som är en väldigt trevlig bekantskap ska stanna denna vecka ut innan han åker hem till matte Madicken igen. Det är roligt att ha två så fina femåringar att arbeta med parallellt.
Lusse har ridits av mamma sen han kom hem från SM och även jag har hunnit med tre pass på hans rygg. Ett kombinerat ute/dressyrpass, en uteritt och en LA.3 på THF:s regional/nationella meeting där vi var ynka 2 poäng från placering då vi kom 5:a av 13 st på 62.14%.
En annan stor händelse är såklart att jag sålt Shira. Min första egna uppfödning ägs nu av Sofia Westin som haft henne på foder sen mars 2017 och det känns väldigt bra. Att se Sofias lycka och hur hon firade köpet av Shira värmde så i hjärtat. Med Shira har jag fantastiska minnen men hennes plats är hos Sofia nu och jag följer dem med glädje.
I dag plockade vi in alla tjejerna från betet. Jag friserade och mätte Bella som växt en del under sommaren och nu är ståtliga 134 cm i mankhöjd 14 månader gammal. Även Vivan och Tingla fick lite frisering innan vi tog ut dem för visnings- och lastträning. Jag är verkligen glad i Vivan. Hon blev mer än jag vågat drömma om, både när det gäller preg, gångarter och personlighet. Självklart är hon bara ett föl ännu men det känns som vi har ett väldigt häftigt band. Kommer jag till hagen kommer hon ofta springandes och gnäggar. Kvällsstunden i hagen då jag kramar om henne är en av dagens höjdpunkter. Hon har sin mors självförtroende och jag tror helt enkelt jag kommer att få väldigt mycket kul med henne.
Kanske kommer jag och Vivan att tävla under svensk flagg vi med en dag? För hur det än är gäller det att göra det bästa av det man har. Landa i det man vill göra, sätta nya mål och börja klättra mot dem. Och när jag jobbar mot dem känner jag mig aldrig ensam, för jag har så mycket stöd av härliga vänner, bekanta och familj. Kanske halkar jag ner ibland men det är bara att borsta av sig och på det igen. Den enda vägen är framåt.
