Shiras första seger
Även om jag är placerad lite då & då är det väldigt sällan jag vinner klasser. I dressyr kan jag nog räkna det på en hand om jag tänker storhästtävlingar lokalt eller regionalt. Shira har aldrig vunnit en klass. Hon har tagit hem både blå, gula, röda, gröna och vita rosetter med mig, Calle och Johanna på ryggen men aldrig en gulblå. Därför var det så otroligt häftigt att vi faktiskt fick vinna i lördags. Att det faktiskt räckte hela vägen.
Veckan innan tävlingen var noga planerad. Måndag och onsdag var skrittdagar, hon fick ingen hel vilodag denna vecka. På tisdagen red vi ut och klättrade, travade & galopperade en del. Torsdag tränade vi för Ingrid med fokus programridning. Shira var jättefin det passet. Jag fick en del matnyttiga tips som jag tillsammans med dem jag fått av Mats under helgen före tog med mig till tävlingsplatsen. Men det tips jag verkligen tog med mig var Ingrids ord ha kul tillsammans! Det har inte alltid varit bara kul på tävling. Shira har varit explosiv, det har känts obehagligt att rida fram med de andra, jag har inte vetat om hon skulle sköta sig helt inne på banan. Men i helgen kände jag mig väl förberedd och redo helt enkelt. Vi har byggt upp en trygghet tillsammans i vinter. Jag har mina strategier för hur jag ska göra om hon börjar varva upp eller spela allan ballan, jag blir inte lamslagen länge. Och hon har känts otroligt fin på träning sista tiden. På fredagen skrittade vi ut en halvtimme och sen jobbade jag en kvart på min bana i alla gångarter. Det var barmarkspremiär för i år, solen sken, fåglarna kvittrade och Shira kändes som en miljon.
Lördag morgon och tävlingsdag hade jag alltså med andra ord flera bra pass i ryggen. Träningen för Mats lör/sön, träningen för Inrid torsdag och så passet dan före då allt bara kändes så himla enkelt. Så jag var för första gången på tävling med Shira faktiskt inte nervös. Det var som att tävla Lusse, en rolig dag bara. Shira var blank, fin och nyknoppad och det var bara skoj att få visa upp henne.
Till första klassen red jag fram 40 min varav drygt halva tiden var skrittjobb. Shira kändes fin och trygg, precis som hemma, trots att det var några hästar som var lite ystra på framridningen. Det är ju oftast så med henne att är inte jag rädd så är inte hon det heller. In på banan och då blev hon såklart spänd men jag bestämde mig för att rida moment för moment, ta igenom alla halvhalter, ytnyttja hörnen och bara ge oss en bra resa. Ibland spände hon till och kröp upp i formen eller skyggade till men det kändes ändå som jag verkligen hade henne med mig. Hon kändes spänstig och rolig att rida. Jag var jättenöjd då jag gick ut från banan. Och ännu nöjdare blev jag då jag hörde vår procent, 69.28% är det överlägset högsta jag ridit på i mitt liv. Att vi tränat på närmare 70%ig nivå är en helt annan sak än att leverera det på tävling. När jag såg slutkritiken blev jag nästan tårögd.
Resultatlistan där man kan klicka på våra procent och se betygen på hela ritten:
http://online.equipe.com/sv/class_sections/106296/results
Vi fick rosett, plakett och blommor: 
Till nästa klass red jag fram ca 30 min. Jag hade kunnat rida fram ännu lite kortare, jag var klar att gå in då det var ett ekipage kvar. Shira kändes fin även denna gång och mindre spänd än i första klassen. Detta gällde ända till vi gjorde andra travökningen då hon plötsligt fick syn på en rutig filt samtidigt som jag tryckte på henne lite till för att hon skulle ta i. Hon gör så här hemma ibland också, när hon tycker det blir lite långtråkigt eller att det börjar bli lite jobbigt. Då kan man liva upp stämningen helt enkelt. Och det gjorde hon nu. Tvärstopp, hennes karaktäristiska galopp på stället, försöka vända och kasta sig om och dra från faran. Jag tror faktiskt inte hon var rädd på riktigt, hon skulle nog bara kolla om jag var med. Det roliga med det hela var ändå att jag inte blev ett dugg rädd utan mer kände "men sluta tjafsa nu, vi ska väl ändå inte bli diskade i andra klassen när vi tagit oss runt så fint i första". Och förbi kom vi, med en etta och en tvåa i protokollet. Vad som var bra var att jag inte tappade ridningen efteråt utan poängen fortsatte i samma stil som innan denna fadäs. Domaren ville att jag skulle engagera henne lite till och det håller jag med om, det var bättre tryck i henne i första klassen. Kanske är det bästa att bara rida en klass per dag, vilket vi ska göra på nästa tävling. Resultat:
http://online.equipe.com/sv/class_sections/106297/results
Inte så tokigt ändå, vi hade varit uppe på helt okej procent om vi inte haft den där ettan och tvåan som drog ner massor. Med lite mer tryck hade det dessutom varit ännu bättre. Efter denna klass var jag revanschsugen! Om två veckor har vi nästa tävling. Då rider jag en Msv C klass både lördag och söndag.
Film från första klassen:
https://www.youtube.com/watch?v=96fnrOYTtX0&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A
Och från andra klassen:
https://www.youtube.com/watch?v=jAoNNbIMuyk&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A
Jag måste ju bara visa filmen från vår allra första gemensamma start för ganska exakt fyra år sen. Det har hänt en hel del minst sagt! Här rider jag i säkerhetsväst dessutom.
https://www.youtube.com/watch?v=OcRTATlCLXY&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A&index=262
På söndagen red vi ut i solen och bara hade det gott och laddade för en ny vecka med nya utmaningar. Denna vecka vankas två träningar, en för Ingrid och en för Camilla.
Lusse jobbade för fullt förra veckan han med. Ridning i skogen med mamma måndag och fredag, promenad med mamma torsdag samt två pass med mig. På onsdag red jag på SRK och då hade jag kandar och dressyrsadel. Vi både lekte och var seriösa. Uppvärmningen bestod delvis av galoppbommar och några små hinder men sedan var vi mer dressyriga och red igenom både LA.3 och Msv C.1. Msv C är han inte klar för ännu men han kämpade på efter bästa förmåga. Han gjorde även riktigt fina travläningar denna dag, det är som om poletten trillat ner då han fått göra dem på töm. Söndag red vi ut en timme. Jag jobbade honom mer dressyrinriktat trots att vi red efter stigar och grusvägar. Lusse var väldigt fin om än lite laddad för det var mycket folk i rörelse denna soliga söndag.
Knattarna fick ett tömkörningspass var. Båda var duktiga. Tingla lösgalopperades även en dag. Känns roligt att komma igång lite mer dem igen allt eftersom underlaget blir bättre. Avslutar med en bild på dressyrprinsessan från i lördags: 
