Satt på paus

Lite så känns det just nu, som om allt hänger i luften. Lite oklart om, när och hur. Nio dagar sen jag bloggade sist och då var läget ett helt annat så det har vänt snabbt. Denna vecka är profilvecka för åk 2. I början av veckan var vi hemma på Timrå HF, Riiby gård och Sundsvalls RK. 



Tisdag kväll åkte vi mot Gävle för en fortsatt vecka tillsammans. Onsdag var vi på Evidensia och hade en riktigt intressant föreläsning om träningslära för häst samt jobbade praktiskt med bandagering. På eftermiddagen bowlade vi tillsammans och laddade för att åka på cliniq dagen därpå. Men plötsligt kom ändrade direktiv och vi blev beordrade att åka hem vilket vi gjorde morgonen därpå. Sen dess känns det som allt trappats upp. Bunkring, stänga skolor eller inte, vad händer med samhällsekonomin om allt stänger ner? Stora frågor för många människor och mindre som rör mig och min vardag. Tävlingar, årsmöten och liknande har börjat ställas in. Eleverna får inte resa varken inrikes eller utrikes på sin APL som planerat. Undervisningen kommer kanske att se lite annorlunda ut framöver. 

Jag funderar lite längre fram. SFFs årsstämma om tre veckor känns verkligen i farozonen. Norska hingstpremieringen i maj kommer troligen att ställas in. Hur blir det med SM i sommar? Och NM/danska hingstpremieringen i augusti? Hur länge kommer smittan att fortsätta spridas? 



 Lucidor har jobbat på. Sen sist jag skrev har jag ridit honom i ridhuset på SRK ett pass, tömkört honom i ridhuset ett pass, ridit ut honom två pass samt att mamma ridit ut honom två pass. I morgon är planen att vi ska tävla en Msv C här i stan. Det är en mindre tävlingsplats och vi rider i dagens sista klass som endast har åtta starter så jag har gjort valet att åka. Vi är anmälda till en annan tävling om fem veckor men man vet ju inte hur det kommer att se ut framöver, om allt inom SvRF ställs in såsom inom många andra sporter. 

Jag helrakade Lusse förra helgen inför Camillaträning och morgodagens tävling. Träningen blev inställd pga sjukdom men vi har tränat på själva och känns rätt redo för årsdebut. Lusse har varit pigg den sista tiden och jag hoppas ha med mig den känslan in på banan i morgon. Håll tummarna! 



Viva har fått göra två debuter sen sist, dels med ryttare och dels med sin nya loksele. Förra torsdagen var Amanda här och tog första uppsuttna passet utomhus. Jag ledde men det hade jag inte behövt för Viva var precis som Tingla så självklar och tyckte att det var inte det minsta konstigt att Amanda satt där uppe. Kunde de inte trava lite nu? I sann Tingla-anda tycker även dottern att det alltid kan gå lite snabbare. 



Sen har jag tömkört henne två gånger. En med den vanliga gamla däckeln men i dag testade vi lokselen och det var ingen skillnad på henne fast den är mycket tyngre. Vi avslutade med att Micke fick gå med de skramlande draglinorna vid hennes sida och det tog hon ingen som helst notis om. Så när det blir lite mindre halt ska vi fortsätta det arbetet och förhoppningsvis även kunna testa däck, timmersax m.m. under våren. 



Allt med Viva känns som ett deja vu. Jag har gjort detta innan men det var inte med henne utan med Tingla. Hon är så galet lik sin mor i mångt och mycket och det glädjer mig. Jag älskar Tingla så att ha två Tinglor är ju dubbelt så bra! Tingla själv har varit superpigg den sista tiden. När Amanda var här passade jag på att få ridsällskap ut, hon tog Qharma och jag Tingla. Sen har Tingla ridits ut en gång av mig, en gång av Julia och så har hon och jag varit på en promenad. 

Tingla är en härlig häst. Så pigg men ändå känner man sig 100% trygg för man har alltid den där kontakten med henne. Som i morse när jag skulle rida förbi en gård där de försöker komma loss med en släpvagn på blankisen bakom ett staket. Bilen tjöt och spann och på andra sidan vägen hoppade och skällde ett par stora hundar. "Detta var lite konstigt, är du säker på att vi ska gå här?" frågade Tingla. "Ja, det klarar vi!" sa jag. "Okidoki!" sa Tingla och traskade förbi oväsendet utan större mankemang än lite fnysningar. Det är så guld värt att ha en häst man har den tryggheten med. Att veta att det inte kommer skita sig oavsett vad som händer. 



Qharma har ridits ut av Amanda en gång, ut av mig tre gånger, tömkörts av mig en gång och ridits på ridbanan + ute av mig två gånger. Julia har inte ridit henne något då hon legat i influensan. Och nu lär det dröja för jag har bestämt att Qharma ska få en liten viloperiod. Inte för att hon behöver det, hon är väldigt pigg och sugen på arbete, utan av säkerhetsskäl. 

Som synes på bilden ovan med Viva så har vi väldigt isigt just nu. Hagen är helt okej men ridbanan är en hockeyrink, skogsslingan jag trussat upp är tung och knölig skarsnö som bara går att skritta på och för att ta sig dit måste man ändå gå en bit längs bilvägen. Bilvägen som är isig och hal och vissa dagar även moddig. Det frasar och stänker om bilarna och det skrämmer Qharma. Nu har dessutom timmerbilarna börjat gå frekvent och jag hade en incident med en sån och Qharma i tisdags. En timmerbil kom och brände om oss och skvätte upp modd så hon snodde om och galopperade iväg och jag var inte riktigt beredd så damp i backen. Det gick bra med mig och hon kom till tillbaka mig så jag kunde sitta upp och rida vidare. Men det känns dumt att det ska ske nåt mer. 

Jag hade ett mål med henne helgen v 15 som vi tränade för men det är inställt i Coronas tecken och jag har heller inga tävlingar jag tränar för med henne. Hon har inte vilat sammanhängande mer än enstaka dagar sen i augusti i fjol då jag var i Danmark så jag känner att jag med gott samvete kan ge henne en liten viloperiod i väntan på bättre underlag. Det är inte värt en olycka och vi kan ju jobba lite vid hand här uppe på gården och backen ner till stora vägen som jag gör med Viva. 

Så paus är det lite på alla fronter just nu. Vi får se hur länge. Jag var på fortbildning för överdomare förra helgen så jag har gått båda årets repetitionskurser och är redo om det blir en tävlingssäsong 2020. Vi får se tiden an helt enkelt. Huvudsaken är att alla får må bra. 





 

14 Mar 2020