Roligt!
Det känns roligt med häst just nu! Jag har de senaste veckorna fått två helt fantastiska erbjudanden som verkligen gjort att inspirationen gått upp på max. Mer om detta när det närmar sig men jag kan säga att jag är hedrad och tacksam och har tackat ja till båda erbjudandena.
Tingla har jag inte suttit på så mycket sen sist men jag är spänd på att göra det då både hon och jag fick behandling av Märta Lindqvist i slutet av förra veckan. Jag känner mig mycket mjukare i kroppen och lutar åt att även Tingla gör det, av hur hon sett ut från sidan.
Förra torsdagen trimmade jag lite dressyr på banan hemma med henne och hon kändes bra. Framför allt så har hon blivit mer bärig i galoppen. Fredag red Julia ut henne tillsammans med mig och Bella på en längre runda med backträning. Det var länge sen vi red åt det hållet och det var uppskattat av hästarna. I söndags hoppade Amanda henne och då var hon en riktig gummiboll. I går satt Julia på hennes rygg igen för ännu ett konditionspass ihop med mig och Bella. Men i kväll är det min tur att klättra upp på hennes rygg igen! 
Tingla
Bella har mest ridits av mig. Utöver de två uteritterna ovan så har hon gått en skrittrunda med mig och ett hopp-pass med Amanda. Då såg hon riktigt fin ut. Så balanserad och trygg i uppgiften. Det var bara en svart planka med silverbom över som orsakade lite drama detta pass. Men hon börjar verkligen se ”dressyrig” ut även i hoppningen. Kanske har jag för första gången i mitt liv faktiskt fått en häst som verkligen vill vara dressyrhäst och är starkare i det än som hopphäst? 
Backträning med fantastiska vyer
Vivan har ridits ut av mig två pass. Jag har försökt jobba med lydnad och lösgjordhet. Hon är så otroligt energisk och ibland känns det som hon trycker på mer och mer och till slut nästan blir stressad av sitt eget påskjut. Så vi jobbar med att hitta lugnet och stabiliteten. Samtidigt är det ett lyxproblem att ha en häst som bara vill och hugger tag i varenda liten hjälp du ger och försöker allt hon kan. Men speciellt kallblodslik är hon inte, Racer-Vivan.
Amanda har hoppat henne ett pass och det var samma visa där. Hoppningen gör hon enkelt och det går bäst om hon får bestämma fart och taxering lite själv. Börjar man försöka ändra för mycket blir hon väldigt het och spången blir spända. Hon blir som Amanda sa bara mer och mer lik sin mor för varje dag som går. Till vår glädje kan jag tillägga.
Irma går på sparlåga men i går blev det till hennes glädje ett pass tömkörning när Julia var här. Vi hann precis innan det mörknade. Irma har gått och ställt sig först i kön ett bra tag nu och sagt ”ta mig, ta mig!” så det kändes bra att få ge henne lite egentid.
Lusse har gått i skogen med mamma två pass och tömkörts av mig på SRK ett pass. En toppenlösning att mamma kunnat köra honom dit när jag inte hunnit till dem på helgerna på ett tag pga. full agenda. Men nu till helgen blir det äntligen dags igen, efter fyra helger som varit fulltecknade med tävlingar och Grevagården-resa.
I helgen var jag och dömde dressyr på SRFK. Riktigt trevliga tävlingar och jag trivs så bra i den föreningen, med andan som råder där. Jag är nu i valet och kvalet vilken förening jag ska tävla för nästa år samt var jag ska lösa ridhusabonnemang. Om jag ens ska det dvs. Sommarhalvåret rider jag ju mycket på utebanan hemma samt att jag nu även börjat åka till den i Gåltjärn igen. Kanske är det bättre att betala per gång och kanske testa lite olika anläggningar som miljöträning. Dessutom planerar jag ju att betäcka Bella och Viva så nästa höst är det bara Tingla som ska ut och åka plus eventuellt Irma på något enstaka miljöträningspass. 
Min ridbana
Jag rider ju ofta för Issa på torsdagarna i ett privat ridhus och på helgerna kommer det att bli en del resor till Björkbacke i vinter/vår eftersom det är lätt att boka en egen timme där om man vill hoppa plus att det är nära Amanda. Vi får se vad jag landar i. Jag avslutar med några härliga höstbilder från gården. Det här är verkligen min plats i livet. 
