Ro i själen och 10 år med Team Tingla

När jag bestämde mig för att sälja hästar var det för att få mer tid över och på sikt mer ro i själen. I morgon är det sex veckor sen vi körde ner Bella till Ludvika och med facit i hand blev det som jag hoppats på. Att få mindre i vardagen har gett mer ork, mer glädje och faktiskt mer ro i själen. Jag vill att alla hästar hos mig har en uppgift. Bella älskar att vara med, motioneras, bli ompysslad och det blev ett dåligt samvete att inte hinna ge henne (eller nån av de andra de dagar hon fick min tid) det. Det är så skönt att få höra hur uppskattad hon är i sitt nya hem, se hur hon används och får den tid jag inte har. Att få höra efter sex veckor att hon blev allt köparen önskat och lite till, det värmer så enormt. Det blev verkligen rätt hem till rätt häst. Och jag har börjat släppa henne. Glädjs bara av att se henne med sin nya ägare och den fina kontakt vi har.

 

Här hemma går allt bra. Tingla, Amanda och jag har gjort vår andra gemensamma fullständiga körtävling. Dag ett innebar dressyr och precision. Tingla jättefin! Det var start utifrån i dressyren så hon tittade lite på staketet och jag fick inte riktigt till hörnpasseringarna så väl som jag önskat (det var också domarens enda klagomål). Vi hade 62 straff i dressyren och det var femte lägsta straff av dagens 18 starter. 2a av 3 i klassen efter Marta och Sela. Sen körde vi precision med en boll ner på första hindret då hon var tvungen att springa mot det livsfarliga domarhuset. Resten gick som smort, bra tempo och bara några sekunder efter Marta. 2:a av 3 även där.



 

Dag två körde vi maraton. Hästen och groomen var fem stjärniga. Jag var väl inte fullt så bra. I våras var det som jag hade ludd i hela huvudet. Det gick inte att tänka klart och jag glömde grejer, tappade fokus. Nästan sex veckors semester, en häst färre i stallet, lite lugnare tjänst och det är mycket bättre men ibland får jag inte ihop det och att minnas en maratonbana var omöjligt så Amanda fick dra ett tungt lass som groom. Men trots lite onödiga straff (körde en port bakifrån och fick göra halt en gång och dubbelkolla var vi skulle) gick vi i mål med en godkänd fullständig LB, 2:a av 3 efter Marta som körde fantastiskt fint med sin Sela i alla tre momenten. Tingla var riktigt på hugget och vi fick skritta halva sista varvet för det hade rullat på så bra. Tingla är verkligen helt otrolig i vagn och fast detta var andra gången i livet hon gick på riktiga maratonhinder tog hon sig an allt med ett enormt självförtroende. Kan jag lära mig köra lite bättre är hon en vinnare. 



Mycket av fokuset de senaste veckorna har legat på tävlingen. Hon fick några lugnare dagar efter den också. I övrigt har Izabell ridit ut henne barbacka en gång och med sadel en gång. Jag har ridit tre lite längre konditionspass på henne. Också åkte hon och Irma till Björkbacke i dag för att hoppa. Vi ville passa på medan det stod hinder kvar ute för målet var att Irma skulle ta sina första uppsuttna språng med Amanda som pilot. Izabell och Tingla var förlöpare och det gick jättebra. Vi avslutade med att Amanda hoppade en bana på LC-höjd med henne och det såg jättefint ut. Amanda har inte hoppat henne sen SM men de två är så inkörda på varandra. Tänk att de är över 10 år sen vi startade detta samarbete när Amanda fick rida in henne pga hon tyckte jag var för tung. Jag är otroligt tacksam för att hon var så bestämd med det för oj vad mycket det lett till. Inte minst att Amanda i dag har två Fjordhästar själv varav en är Tinglas son.


Irma 

Irma har ridits av mig fyra pass, Julia två och i dag hoppade hon med Amanda då. Hon är så overkligt okomplicerad. I veckan då Julia och jag red fick Tingla dåndimpen för en rullskideåkare som körde rätt provocerande nära hästarna. Irma var den som styrde upp, precis som i vintras med en pysande timmerbil. Tingla är egentligen inte rädd för saker men om hon är pigg kan hon vilja ha lite drama för att pysa ur energin. Irmas andranamn är no drama. Hon går alltid sist in på kvällen t.ex., ingen stress för det. Lämnar du Tingla eller Viva till sist är de heliumballonger som flyger omkring i hagen.


Irma - världens bästa nanny till Krona 

Hoppningen i dag gick jättebra! Ny plats för Irma och lite rörelse runt omkring men hon fokuserar på ryttaren. Bjöd på fint trav- och galopparbete både med och utan bommar och fick travhoppa några kryss och avsluta med att ta ett i galopp. Hon gjorde allt enkelt och åkte hem med en riktigt bra upplevelse att spinna vidare på vid senare tillfälle. 

Hennes enda nackdel är väl att hon ännu är obalanserad i sin stora men korta kropp. Dessutom med ganska stora gångarter så det ryker nån sko då och då, senast i veckan när vi var ute och travade i fräscht tempo. En framsko flög rakt upp i luften och höll på att landa på Tingla som travade bakom. Som tur var kunde Glenn komma dan efter och spika på den.


Viva och jag 


Viva och Julia 

Viva är riden av mig ett pass ute och ett pass på bana. Sen har Julia ridit henne två dagar och Izabell en. Hon är poppis hos både mina medryttare. Hos mig med såklart. En glad, okomplicerad häst med bra inställning och motor. Hon rids tre dagar i veckan nu, jag tänkte trappa upp till fyra när Irma och Tingla ska ha sina vintervilor. Jag brukar ge varje häst två veckor helvila eller skrittvila, det som passar bäst, under november/december när det ändå är som tråkigast underlag. I år blir det nog v 45 jag startar upp viloperioderna. Sen är alla igång igen lagom till jullovet och när vårterminen startar får vi se hur jag planerar upp det hela. Just nu känns det jättebra med alla tre hästarna och medryttarna rider lika gärna vem som, så jag kan ta den jag känner att jag behöver sitta på.


På Lusses rygg i ett färgsprakande Jättendal  

Jag har varit och ridit Lusse en sväng också. Länge sen sist, har blivit mindre av den varan nu. Men det är alltid mysigt att vara tillbaka på hans rygg. I dag red jag Vidar. Planen är att jag ska starta honom en klass i Timrå i oktober. Det ser jag fram emot, jag gillar Vidar. 

22 Sep 2024