På meeting med Lucidor
I fredags morse red jag ut Shira en skön skogsrunda på 50 min i Norafors. Fin, glad häst som avspänt traskade rundan runt trots lite att titta på efter vägen. Det är så himla lätt att glömma att för ett halvår sen gjorde vi inte det här tillsammans. Jag känner sån glädje över den relation vi har i dag. Hon är ett yrväder men vi har växt ihop på nåt vis. Några bilder från förra veckans trim på åkern som visar det tydligt kommer här. Kolla hennes öron på samtliga bilder, hon verkligen lyssnar efter minsta signal från mig. Det svåra men också häftiga med Shira är ju att hon är så reaktiv. Både på mina signaler och saker som sker runt henne.
På förmiddagen var det dags att rulla mot Östersund med Lusse i trailern. Mamma & pappa var hästvakt här hemma så vi möttes upp nere i Kovland och lastade om Lusse så han fick åka boggie när det nu blev en lite längre resa. Lusse är, sju år gammal, en rätt rutinerad kille som är extremt lätt att ha med sig på tävling. Han reser bra, sover-dricker-äter bra på bortaplan och brukar dessutom lyckas skaffa sig en egen fan club på varje tävling, så även denna gång. För även om det finns flottare dressyrhästar med bättre gång i startlistan så är det frågan om det finns charmigare. Eller vad säger ni?
Hallå personalen, munnen är här, det är bara att stoppa in maten!
Vi red en LA.3 per dag. Resultatmässigt var vi bäst på fredagen med 62.43% och en åttondeplats av 15 starter. På lördagen red vi in 59.43% och kom sjua av 14 starter. Den dagen var vi bara fem poäng från placering. Den domaren låg generellt lägre på skalan än fredagens domare. Jag upplevde lördagens ritt mycket bättre än fredagens. På fredagen var han jättefin i skritten & traven men gick emot mina hjälper i galoppen. På lördagen la jag upp framridningen annorlunda. Jag red fram i naturen på en galoppslinga och han fick friska på rejält. Sen var jag en kortare stund inne på den vanliga framridningen. Man fick rida runt banan innan startsignal och då galopperade jag på friskt igen. Den ritten tycker jag han var lika fin i skritten och traven men nu satt även galoppen. Visst behöver han orka bära mer över sina bakben, han tar fortfarande farten till hjälp. Och visst blir det lite vingligt ibland. Men han var mycket mer med mig. Det känns som vi är på väg över nästa trappsteg. Han orkar en bit, sen fallerar det lite, men den stund han är i ramen är det stor skillnad jämfört med förut. Det ska bli jättekul att se vad jag kan göra med honom nu då jag ska ha honom på heltid inför SM. 
Filmer från helgen kommer här. Fredag:
https://www.youtube.com/watch?v=itCPoJhyvKc&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A
Lördag:
https://www.youtube.com/watch?v=8dfQeH90wC0&list=UUEEUS2VHKxdjczxGrvSlG3A&index=1
Mamma red honom i söndags och kommer även att rida honom hela denna vecka. Om exakt en vecka flyttar Lusse upp till mig för att kompa inne i stallet med Shira nattetid. Knattarna ska då gå på dygnet runt bete tillsammans med en jättestor svart skönhet.
Shira vilade lördag och i går var det dags att ta tag i trimmet igen, snart tävling! Jag red ett rejält pass på min bana. Det blåste mycket och hon var taggad och verkligen hur läcker som helst. Det är en sån känsla att sitta på henne med det tryck hon har i sig sånna här dagar och hon är helt med en. Jag satt med ett brett leende på hennes rygg och det kändes som hon var stolt över att få bära mig. Över huvud taget har jag på senare tid reflekterat över hur otroligt viktig min inställning är då jag rider. Hur jag tänker speglar sig direkt i mina hästar. Tänker jag "vi kan, vilken fin häst jag har, vad roligt detta är" tar hästarna alltid i lite till och kröker lite extra stolt på nacken. Men tänker jag "nej, det går inte, hästen är spänd/trög/stel, jag kan inte..." osv så blir hästen precis som jag tänker. Shira är känslig och jag måste ge henne mitt självförtroende för att hon ska dansa fullt ut. Men även Lusse behöver min positiva energi för att gå bra.
I dag red Shira och jag ut runt sandtaget och tog en härlig galopp på åkern. Hon var jättespänd i början för grannen har dikat ur längs vägen upp till oss. Troligen bodde det krokodiler i de gigantiska (läs ca 40 cm djupa) dikena. Dramatik, drakblåsande och passagarenade. Saker måste se ut som de alltid har gjort. Positivt i det hela är att även om hon är spänd går hon nu fram för min skänkel. Det ska jag ta med mig inför helgens starter. Det finns bara en väg och det är framåt, även om hon blir tittig och het. Lägg fram handen, på med ben och tro att det går så går det!
Sen var det dags för Tingla att få en motionsrunda. Tingla vet inte hur ordet tittig stavas ens. Hon tyckte dikena såg spännande ut och ville helst gå ner i dem och undersöka. Vi red över bron och än en gång förvånades jag över hur självklart allt är med Tingla. Hon bara tuffar på i alla lägen. Vi både skrittade, travade och faktiskt även galopperade. Det var min första uppsuttna galopp på henne. Och ändå kändes det som jag gjort det massor av gånger förut. Tryggt och hemtamt. Hon är så lyhörd för hjälperna att det aldrig känns osäkert. Här kommer några bilder på Amanda och Tingla från förra veckan då Amanda var här och red henne. Hur många treåringar som är ridna 10-15 ggr kan man ta ut på öppna grönytor och galoppera utan bus och tok? Tingla -en väldigt speciell liten tjej.
Med Qharma har vi lagt mycket fokus på lastträning den senaste veckan och lastat henne tre gånger. Det har gått bättre & bättre gång för gång. I dag nästan sprang hon in i trailern på första försöket! Så då fick hon även åka en liten runda och lastas ur igen. Naturligtvis fick hon massor av beröm och godis så hon var så mallig efteråt, stod och krökte på lilla halsen och tyckte att hon var så duktig. Hon är verkligen en liten prinsessa, Qharma, och en stor sucker för beröm. Jag avslutar med en mobilbild på Qharma från i lördags innan vi lasttränade.
Denna vecka kommer fokus mest att ligga på Shira. Knattarna ska få en promenad och hinner vi ska vi lasta Qharma ännu en gång, men annars blir det Shira för hela slanten. Hon och jag ska tävla två klasser på fredag och en på lördag. Preliminära startlistor har kommit och det känns spännande, lite nervöst men jättekul!
