Nya tag!
SM i Töreboda var sommarens stora happening för mig. Det kommer ett separat inlägg om SM och mina tankar inför nästa år senare. Det blir alltid intensiva dagar och på det väldig värme och en lång hemresa. Så även om det var hemskt kul gick andan ur lite då vi kom hem. Men det var bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag inför höstens utmaningar!
Shira vilade de fem dagar vi var bortresta och det verkade gjort henne gott för hon kändes glad och positiv då jag satte igång henne igen. Nu är hon ju en generellt positiv häst men man känner ju då hon tar i det där lilla extra. På måndagen red vi ut en sväng. Tisdag trimmade jag ett lätt pass på banan hemma för på onsdag var det dags för Ingridträning på SRK. Det var svettigt för oss båda men ett bra pass att ha i ryggen inför helgens tävling. Vi nötte programmet jag skulle tävla tills det mesta satt så bra det bara kan. Hem och duscha för lite senare på dagen kom Märta http://www.brånaform.se/ för att checka igenom både Shira och mig. Sammanfattningsvis kan man väl säga att vi är varandras speglar. Inga skador eller skavanker på nån av oss men generellt stela i musklerna och en del som satt fast. Vi fick massage och djupvågsbehandling båda två. Nu då det gått ett par dagar kan jag säga att jag inte varit så bra i rygg och nacke på många år. När det gäller Shira kan hon ju inte prata men det jag känner är att hon är lätt att forma även i den normalt stelare vänstersidan och att travlängningarna satt som ett smäck på dagens tävling vilket de inte gjort på ett tag då vi tränat. Hon har inte riktigt orkar komma in med bakbenen och drivit lite olika mycket med bakbenen i upptagen och då blir det taktmissar. Det problemet försvann efter behandlingen. Jag är alltså jättenöjd och kommer absolut testa detta igen vid behov!
Torsdag fick Shira vila. Fredag red jag till ängen och jobbade ett pass där och i går trimmade jag lätt på banan här hemma. Båda de passen var hon jättefin. I dag har vi tävlat. Årets sämsta resultat, 9% lägre än senaste start. Men jag är ändå nöjd med dagen! Shira var på framridningen som en stabil Volvo kombi. En ganska bra känsla att ha på en framridning på en häst som varit mötesrädd och tossig att rida ihop med okända hästar. I collectingring uppgraderades hon till sportbil med väloljad automatlåda. Hur läcker som helst! Hade gärna haft med sportbilen in på banan men... hon uppgraderades igen, till speedwaymotorcykel! Även om hon var på väg från mig flera gånger och gå in i sin bubbla där hon inte går att nå och bara exploderar fick jag henne tillbaka till mig varje gång med min uppmaning "hej kompis, du kan lita på mig, fokusera nu igen!". Det var farlig läktare, farligt speakerhus, livsfarligt tält och livsfarliga cyklar på vägen. Så det ramlade in både treor, fyror och femmor. Men mellan det också några sex och en halvor och sjuor och väldigt många sexor. 58% totalt och bland de sista är ändå bättre än fjolårets insats på 55% och sist i klassen på samma bana. Då red Johanna och hon hade ett styvt arbete att ens hålla sig inom de vita staketen. Då sa jag att om jag så fick en miljon skulle jag aldrig i livet sitta på Shira på en sån tävlingsplats. Ett år senare tävlar jag där själv och jag var inte rädd alls utan höll det fokus jag måste för att lotsa oss tillsammans runt. Det var inte bra, men vi gjorde det! Och det är en seger i sig.
Nästa tävling är om två veckor. Även då en tävlingsplats som är klart utanför komfortzonen. Men vi måste börja någonstans och hon behöver få rutin så det är bara att köra på! På dessa tävlingar är målet endast att genomföra. Hålla fokus, hitta en bra känsla och ha kul ihop. Lite senare i höst ska vi göra en del inomhusstarter igen och då ska jag försöka spänna bågen och rida mer mot tävling. Det jag tar med mig från i dag är känslan jag hade emellanåt inne på banan, då hon var med mig. Så mycket gummi och power och så lätt på hjälperna. Den dag jag har den känslan hela ritten...
Världens vackraste
När hon kom hem väntade välkomst kommitén. Qharma gnäggade och småpratade med henne en bra stund. Kanske frågade hon Shira vart hon varit och vad hon gjort. Det är så kul att se mina hästars samspel i hagen. De är så goda vänner. De leker, betar, kliar varandra och ingen är utanför. Ibland går de ihop alla tre, ibland en och en och ibland bildar två par och den tredje är ensam. Men det är aldrig samma häst som står själv utan alla tre väljer att umgås med varandra olika stunder under dagen. Nu sommartid har de en stor hage och man ser hur gott de mår där. Så här skulle alla hästar ha det. Jag är så glad att jag tog beslutet att flytta till egen gård och ge Shira riktiga hagar. Hon mådde inte bra av att stå inackorderad i platta små hagar med ca 7 h utevistelse per dag.
Lusse är hemma hos mamma igen. Vi lämnade av honom där på hemvägen. Det är inte utan att jag saknar honom. Men nu får mamma njuta av sin prins istället. Jag var och red honom i torsdags, ett rejält pass på 75 minuter i skogen. Nästa vecka blir det två pass på hans rygg för min del och veckan därpå troligen fyra eftersom tanken är att vi ska tävla två dagar på samma meeting som jag även ska rida Shira.
Tingla ska gå treårstest om en vecka. Därför har hon fått jobba lite för brödfödan denna vecka. Eller kanske mest för att slimma formen så gott det nu går. Hon står inne ca 12 h/dygn och får då endast lite fjolårshö. Går i övrigt i stor men nerbetad hage. Men jag kan ju inte säga att hon är lättbantad tyvärr. Denna vecka har hon fått ridas ett pass i skogen ensam i alla gångarter (jätteduktig!), löshoppa ett pass och lösgaloppera ett pass. Qharma har också fått löshoppa och lösgaloppera. Poletten hade verkligen trillat ner sen förra gången då det gällde hoppningen. Nu var det roligt och lätt att hoppa, tyckte Qharma som denna gång hoppade räcke, 6.70 m, oxer på 60 cm innan vi avslutade. Tingla hoppade vi 90 cm med, som höjden på treårs. Det gör hon lätt.
Övrigt veckan bjudit på är en tur till tippen med allt bråte vi hade hemma. Men nu är det så fint på gården igen! Jag har också hunnit med att sitta i domarbåset två dagar. I torsdags var det programridning och i lördags lokal ponnydressyr. Det jag ofta slås av då jag dömer ponny är hur mycket bra ridning jag får se. Dessa unga tjejer som redan är så himla duktiga. Vad månne bliva? I dag vann ju Norrlandslaget Lag-SM i dressyr. Kanske blir det stående repris? Jag tror Norrland är på frammarsch!
