Ny dans - ny chans
Det är full rulle som alltid om hösten. I skolan möter jag nya individer, skapar nya relationer och jobbar med att få både dem och de jag känner sen innan att nå så långt de kan. För jag tror att alla vill vara bra. Lyckas.
Med Irma är det lätt att lyckas. Hon är precis lika underbar som hon ser ut. Jag har lasttränat henne och det är verkligen inte mycket till träning för hon gör ju allt rätt direkt, som om hon var en rutinerad tävlingshäst som åkt massor. Jag har också tömkört henne två gånger. Första tillfället gick Julia före och då tog Irma rygg på henne. Andra tillfället var vi ute själva och då händer det att Irma stannar och tvekar när hon ser "faror" efter vägen. Men går man fram till henne och leder henne förbi är det inga problem. Hon har ett väldigt stort förtroende för mig. Säger jag att det är ok så är det ok. 
Lusse har mest ridits av mamma. De har varit ute i skogen fem pass. Förra måndagen körde hon upp honom hit och Tilda red ut honom en sväng med mig och Vivan och sen hoppade hon lite gymnastikövningar på banan. Ute i skogen mötte vi älg och Vivan blev lite rädd och sprang och gömde sig bakom Lusse. Lusse han bara stod där, som en staty, helt cool. När älgen passerat gick han vidare. Hoppningen gick bra den med och han var riktigt fin i formen när de värmde.
I dag har jag varit i Jättendal och ridit honom. Det var hela tre veckor sen sist så det var verkligen på tiden. Han kändes pigg och glad och kom ganska snabbt in i ramen jag vill ha honom i. Det är kul med Lusse, allt är så befäst på honom. I dag lattjade vi med byten längs sandvägen innan jag ställde mig i lätt sits och lät honom öka som han ville. Lek och allvar i en härlig blandning. 
Bella har känts super den sista tiden. Jag har ridit ut henne två pass, Tilda har ridit ut henne tre pass också har jag trimmat ett dressyrpass och haft henne på töm dressyrjobb ett pass. Hon har verkligen en exteriör som gör det lätt för henne att jobba rätt.
Hon har också varit på Wången och blivit stambokförd. Eftersom hon har tävlingsmeriter behövde hon inte göra ridprov och det var jag glad för då det ändå blev en tidig morgon. Med ridprov hade vi behövt åka kl halv fyra på morgonen, nu räckte det med kl sex.
Bella var en riktig pärla hela dagen. Bra att lasta, köra, stå på trailer på Wången och vänta, vänta snällt utomhus på att det skulle bli vår tur och visade upp sig precis så bra som hon bara kunde när det väl var dags. Det märks att vi gjort det här tillsammans ett par gånger nu, hon är så lyhörd på mig.
Underlaget i ridhuset var rätt hårt. Några av de oskodda hästarna såg faktiskt orena ut i gången då de sprang där inne så jag valde att inte ta ut max och det var nog bra, nu fick vi visa fin takt istället. 
Kritiken blev: Harmonisk, mycket god typ med fint uttryck. Väl ansatt hals med utmärkt resning, välutvecklad bog och kors. Något finbent och tät för övrigt nöjaktigt korrekt. Taktmässig energisk skritt, välbalanserad taktmässig trav.
Poäng: 99788=41. Jag hade naturligtvis hoppats på 42 som på Riksutställningen men visste att det fanns en stor risk/chans eller hur man nu väljer att se på det att det skulle bli 41 poäng. Man önskar grövre ben och mer markerade ledgångar inom rasen helt enkelt och nån nia på gång var svårt att få ut på det underlaget. Men 41 poäng är också bra och nu inväntar vi hennes stamboksnummer. Jag planerar att betäcka om henne 2023, hon ska få gå ett SM nästa sommar först. 
Jag är naturligtvis partisk men jag tycker hon är vansinnigt flott och är nöjd över hur jag förvaltat den lilla danska knatten som kom hit för snart fem år sen.
Vivan har haft bra dagar hon med. Jag har ridit henne tre gånger, Tilda en och Julia en. Bara utomhus-jobb, jag passar på medan underlaget är bra ute. Jag hoppas så att det inte blir en alltför snörik vinter. Vivan har kommit igång så bra och jag skulle vilja slippa ställa av henne bara för att hon inte kan ridas efter vägen om det blir för mycket snö. Det funkar riktigt bra med bilar nu. Även lite större fordon som minibuss, bil med släpvagn osv har funkat bra men jag vet inte hur det blir när det blir snömodd och vägen är trång. Jag befarar att hon inte kommer vara ok med det utan behöver lite mer tid i trafiken.
I går lasttränade jag henne och det gjorde mig så himla glad för hon gick rakt på varenda gång och hade ingen panik där inne utan kunde stanna och äta godis innan hon fick gå vidare och ut fram. Jag tror det varit precis rätt metod för henne att få öva på att just gå igenom. Att det är det som fått henne att sluta kasta sig bakåt för hon vet att det finns en väg ut även där fram. I går kom vi så långt att Micke kunde stänga bak och hon stod ändå kvar inne med mig och åt godis innan hon fick gå ut fram. Kanske är hon tillbaka där hon var i våras nu, att det är ok med trailern igen. De senaste lastträningarna bådar i alla fall gott. 
Både Vivan och Tingla har satt enorm päls. Tingla klippte jag i fredags. Jag har köpt en lite mindre och tystare maskin efter tips från Qharmas matte Tilde. Tingla är snäll att klippa men har varit ganska spänd så jag har inte kört så mycket finlir utan tagit de stora områdena. Med denna maskin stod hon och sov och jag kunde klippa ända uppe vid öronen, mellan frambenen, ganaschen osv. Härligt!
Tävling har det varit också. Förra helgen var jag och dömde regional dressyr för häst och denna helg har jag tävlat själv. Innan tävlingen försökte jag sitta lite mer på Tingla själv. Vi har ridit ett trimpass på banan, två trimpass på ängen, i skogen ett pass också har Julia ridit henne i skogen ett pass. Jag upplevde att vi var ganska väl förberedda och att jag fått ganska bra koll på rakriktningen och nosen som hon så gärna lägger på sned.
Jag hade en magkänsla att jag inte skulle rida LB.2 utan nöja mig med LA.3 men klassen var betald så valet landade i att jag red den ändå. Tingla var riktigt fin på framridningen. Det är så häftigt att rida i ett så enormt ridhus när man är van att sitta på 20 x 40 m hemma. 
Om LB.2 kan jag kort säga att jag skulle inte ridit klassen. Vi satte en bottennotering, med marginal det sämsta resultat vi gjort tillsammans under de sju säsonger vi tävlat ihop. Det är inte så lätt då att samla ihop sig och gå in och rida ytterligare en klass 50 min senare men som den fulla killen som fick nobben av mig på dans 18 gånger på en och samma kväll sa: "Ny dans - ny chans!"
Och det gick bättre. Två stora dyra missar, en lite sned ryggning (men den bästa vi gjort inne på banan, inget motstånd) också behöver hon i allmänhet bli starkare, orkar bära sig bättre i framför allt övergångar och ökningar. Men jag är ändå nöjd och jag blev glad över kritiken vi fick där domren berömde Tinglas inställning och min mjuka ridning samtidigt som hon betonade vad som saknas. 61,4% är lägre än jag vill vara men vi var inte bättre än så i lördags. Och vi gjorde det vi kom för, tog ett SM-kval så nu är vi klara för SM 2022.
Jag funderar lite hur jag ska gå vidare. Uppenbart har inte nuvarande upplägg varit ett vinnande koncept eftersom vi gjort lägre procent för varje tävling vi ridit i år så jag har funderat fram och tillbaka. Det klokaste att göra hade väl varit att sälja en av ridhästarna och bara ha två så jag kunde fokusera fullt ut på dem och ta de flesta passen själv. Men det skär i magen bara av tanken, jag är inte klar med vare sig Tingla, Viva eller Bella. Och Lusse rider jag ändå så pass lite nu. Men kanske skulle jag behöva hitta en veckotränare här i stan så jag kan få lite kontinuitet i det hela. Också tror jag att jag behöver rida Tingla lite mer själv för att hitta stabiliteten och bygga styrkan som behövs för att komma vidare.
Jag är medveten om att hon inte är så stor eller har de fräsigaste gångarterna när vi möter de långbenta. Men hon är min hjärtehäst. Så jag måste ge oss en chans. En chans att bli så bra som vi kan ihop. 
