Väldigt mycket november

Som att be för ingenting och som att knäppa utan händer
Vi liksom väntar på en vårdag i november

Lars Winnerbäck 

Det har känts som väldigt mycket november den senaste veckan. Det blir liksom aldrig ljust. Det är någon form av konstant nederbörd. Regnar eller snöar det inte så är det så disigt att man ändå blir blöt av det. Underlaget är urtrist att rida/promenera på. Och det är sjukt långt till våren. Det känns helt enkelt väldigt mycket uppförsbacke.

Qharma är riden i skogen hela veckan. Jag hade velat åka till ridhus nåt men vågade inte de dagar jag hade möjlighet då det varit blankis med vatten på vägen. Det är väl den sämsta typen av väglag att transportera i skulle jag säga. Så vi har ridit ut. Ensama fyra pass och i dag kom Julia och red henne med mig och Tingla. Qharma har skött sig bra hela veckan. Det är enkelt med henne nu. Vi har hittat våra rutiner. Allra bäst trivs vi om vi får starta dagen tillsammans i skogen men det kräver att klockan ringer väldigt tidigt mellan varven. 

Tingla har varit extremt pigg att rida och ganska arg att sköta. Hon har nu gått ca 3,5 månad in i dräktigheten och från att ha varit låg och trött till att vara kelig och rar är hon nu en kobra att borsta och sadla. Jag vill minnas att det var lite så här när hon väntade Viva med. Ridmässigt är hon som sagt superpigg och dessutom ganska reaktiv. Vips har hon sett nåt och hoppar åt sidan, drakblåser och har svansen i vädret. Vi har ridit ut ensama två pass och tillsammans med Julia och Qharma i dag då. 

Bella vilar vidare i väntan på roligare underlag. Hon å andra sidan är supersocial och kelig just nu. Står gärna och myser långa stunder i boxen om kvällen eller i hagen om man går ut till hästarna. Hon har gått fem månader in i dräktigheten och magen har helt klart ändrat form. 

Som tur var, med tanke på att Viva är oskodd, har det inte varit speciellt halt i hagen. Jag flyttade ju över dem till ny hage för några veckor sen och i den hagen är det ganska mycket gräs kvar så det gör ju att den inte blir såphal som de helt nedbetade hagarna blir, grästuvorna sticker liksom upp och blir ett effektivt halkskydd. Viva och Bella leker en del i hagen, ibland hakar de andra på också. 

I går var första gången på ett par veckor jag behövde spola hovarna då jag tog in hästarna från hagen. Till min glädje kom Viva ihåg att hon numera är okej med detta och var så duktig, jag kunde spola henne medan hon stod lös. Det är lustigt med hästar. Vi hade bråkat om detta i 1,5 år och så helt plötligt bara ramlar poletten ner och det är okej. Kanske för att hon var mogen för det. 

Lusse har varit ett glädjeämne i veckan. I måndags red jag honom på SRK och det var ett kanonpass. Han var så fin och gick för fulla maskiner. Vi lekte med byten både ur förvänd på volt och på olika linjer från rättvänd och majoriteten av bytena blev rena. Som bonus för detta fick han hoppa några språng och himmel så glad han blev och det smittade av sig. 

I dag har jag varit i Jättendal och ridit ut honom. Mamma hade ridit ons och tors så han hade laddat upp under två vilodagar och det märktes för det var rallykalle jag hade med mig ut i skogen. Jag fick säga åt honom två gånger, i övrigt användes energin till det han skulle. 

I går var jag på Färsta och dömde programridning. Det fick mig att längta efter ridhus. Jag skulle vilja trimma mer än jag kan just nu. Det är bökigt att lasta och åka för att träna. Men samtidigt vill jag inte ha hästarna inackorderade så det finns ingen enkel lösning. Förmodligen känns det bättre bara det blir snö på banan så jag kan träna hemma igen. För just nu är det helt enkelt väldigt mycket november. 



Ingvar och jag tränar på banan mars 2017 

24 Nov 2019