Ner i vikt och upp i vikt
Att ha Fjordhäst är ett evigt bantande. Det märks hur deras ursprungsmiljö är om jag säger som så. För nåt år sen fick jag ett viktmåttband från kliniken som de mätt flertalet hästar med och sedan jämfört med våg och det hade diffat på max 6 kg så det är rätt tillförlitligt. Med det "väger" jag mina hästar regelbundet.
Av nån anledning går hästarna alltid upp på hösten även om de tränas hårt, det till synes inte finns nåt kvar att äta i hagen och de utfodras sparsamt. Jag tror det är nåt med att kroppen vill lagra energi inför vintern. Nu har vi ju haft snö drygt en månad så det är lättare att kontrollera vad de äter och Tingla har gått ner 25 kg och är nu nere på samma vikt som hon låg på när vi kom hem från SM i somras, dvs för henne rätt sportig. Irma har tappat ca 30 kg sen hon visades på Grevagården i september. Precis som jag misstänkte skulle hon slimma till sig av att få börja arbeta lite mer.
Bella och Viva har däremot gått upp 30- 40 kg var sen i våras då de var i sporthull. Det är ju inte så konstigt då magarna växer sakta men säkert. 
Bella 177 dygn
Viva 189 dygn
När Kronos kom hit i mars "vägde" jag honom för att kunna hålla honom i samma hull under tiden hos mig. Han diffade på mellan -10 till +10 kg från detta under tiden hos mig så han höll sig ganska konstant. Gick ner lite i början då det var kallt ute samt då vi betäckte och gick upp lite innan betäckningarna då jag medvetet matade på lite för att ha lite att ta av då han både tävlades och tränades ganska hårt samt betäckte. När jag lämnade tillbaka honom låg han på exakt samma kilo på måttbandet som då han kom hit fast han ändrat sig lite i kroppen då dressyr och hoppning bygger lite olika typer av muskulatur. 
Den här veckan har varit ganska snäll på väderfronten. Lite snö i onsdags men inga mängder och rätt moderat temperatur på -5 till - 10 grader. Vi har äntligen (halleluja) fått containern tömd. Väldigt skönt att veta att jag har nånstans att lägga skiten i vinter. 
Irma har ridits av Izabell ett pass tillsammans med mig och Tingla. Pigg och glad men inget bus och Izabell rider henne toppen. Sen tog jag henne på töm ett pass och då var det mer drag under galoscherna. Jag tycker jag är rätt bra på att tömköra och brukar ha koll på grejerna men jag tappade henne två gånger för hon busade iväg i galoppen. Jag vill minnas att hon gjorde likadant den här tiden på året i fjol och även då var att sätta ledande innertöm lösningen. Hon rör sig i alla fall väldigt bra och det glädjer mig. Sen har jag ridit ut henne ett pass med Micke till fots och precis som förra helgen var hon rätt taggad men hon höll sig i skinnet bara jag höll upp huvudet och drev på.
Även om hon är superpigg lutar det åt några veckors vila före jul då Julia sannolikt inte kommer rida mer på ett bra tag. Vi har kommit längre än jag trodde detta år och jag vill prioritera Bella och Viva innan de går på mammaledighet i januari. 
Tingla rullar det på med. Denna vecka har jag ridt ut henne med sällskap två gånger, ensam två gånger och faktiskt trimmat ett pass på ridbanan. Det var så länge sen sist att jag faktiskt inte minns när. Jag har ridit henne mycket på hackamore i höst då jag en gång för alla ville ta tag i att hon lägger nosen på sned till höger. Detta kan hon inte göra på hacket, så ju mer hon gått på hack ju rakare har hon blivit. Galoppen kändes också balanserad och avspänd. Fyra månader med Kronos gjorde underverk för min sits och det märks speciellt på känsliga Tingla. 
Viva har haft lite vila denna vecka. Jag tyckte dock att det rök väl mycket ur öronen på henne så i går fick hon ta ett pass på töm och jösses vilken akrobaktik hon bjöd på. Men sen var hon väldigt fin och jag tror hon tyckte det var skönt att få röra på sig.
Bella har fått gå tre pass, ett med Izabell på ryggen, ett med mig på ryggen och ett på töm. Hon har varit superpigg. I dag pep hon till och med innan hon for iväg och det gör hon bara när hon är på sitt allra busigaste humör.
Om hon och Vivan fortsätter vara lika pigga som nu ska de få hållas igång över jullovet och sedan få trappa ner mot leverans i slutet av april/början av maj. Jag ser alltid fram emot fölen med både nervositet, lite rädsla och en stor värme och förväntan. Det är så mycket som kan gå fel men när de väl är här är lyckan enorm.
Vivan och Irma - båda födda här: 
Lusse har haft en riktigt bra ridvecka, fyra pass med mamma och ett med mig. Även om alla mina varit pigga och glada i hatten under veckan tog Lusse priset. Ingen kan busa som han. Gammal är äldst helt enkelt!
