När kroppen tar en paus

Jag är ju en ganska driven person. Utöver heltidsjobb så är det full rulle här hemma på gården med alla hästar. Jag trivs med det livet och att ha många järn i elden. Att vara lite trött kan lätt övervinnas med att gasa på mer. Det jobbiga är ju att starta, det går lätt när bollen väl är i rullning. Min akilleshäl är att jag kan få riktigt vidrig ihållande migrän. Och den här tiden varje år brukar jag bli rejält sjuk så jag blir sängliggande ett par dagar. Jag tror det är kroppens eget sätt att ta en paus. Min nuvarande tjänst har väldigt ojämn arbetsfördelning över året och höstarna har varit tuffa. Jag tror det är därför kroppen tar en paus, oavsett jag vill eller inte. 


Det här gänget saknar aldrig energi 

Förra helgen var jag ju förkyld men tävlade ändå. Måndag morgon vaknade jag och kände mig hängig men gick ändå till jobbet. Qharma fick ett lätt pass på ridbanan men jag kände mig tämligen orkeslös. 

Tisdag morgon vaknade jag och kände att detta är inte bra. Sen sov jag mer eller mindre 24 h med riktigt vidrig migrän, feber och illamående. Micke fick hjälpa mig med hästarna. Onsdag var jag fortfarande matt och orkeslös men gjorde i alla fall stallet i sakta mak och longerade Tingla en stund på banan. Ute stormade det och i hagen föll tre träd. 

Men när jag vaknade torsdag morgon var det som en ny värld. Vinden hade mojnat, orken var tillbaka! Så efter att ha varit på jobbet blev det dubbla pass. Qharma fick jobba på töm och Tingla fick en tur i skogen. Pigga tjejer efter att ha tagit det lugnt några dagar! 

Eftersom planen var att jag skulle rida Freddys minnesrally på lördagen bestämde mamma att jag skulle hoppa över Lusses motionering denna vecka och satsa på att pigga på mig hemmavid. Så Lusse gick i skogen med mamma måndag, tisdag, torsdag och fredag. Onsdag då det stormade och regnade fick han vila. 

Här hemma red jag dubbla dressyrpass på Tingla och Qharma på ridbanan efter fredagens arbetsdag. Fina tjejer! Och min energi var tillbaka. Lördag morgon bar det följdaktligen av mot Jättendal där Järk för femte året arrangerade Freddys Minne. Det är ett rally där man rider en sträcka, i år 1,5 mil, och gör tävlingar efter vägen. I år var det skattjakt, frågeslinga, rebus, slalom, halt i backe, flytta föremål, springa genom gardin av plastband, plattan, springa över presenning, trav och halter, ringa i klocka, springa över bro, kasta bollar och tränsa en trähäst. Från klubbens hemsida: 

Freddys Minne genomförs till heder av vår vän Freddy Hald som efter en tids sjukdom lämnade oss den 31 maj 2014. Freddy vurmade ömt för hästar i allmänhet, men i synnerhet för brukskörning och forbondelivet och han besatt en enorm kunskap som han generöst delade med sig av. Freddy är djupt saknad av oss alla! 



2011 fick jag hjälp av Freddy att köra in Mirang. När det var dags att köra in Tingla fanns tyvärr inte Freddy kvar hos oss på jorden men jag körde in henne med hjälp av minnet hur han lärt mig. Jag är tacksam för det han lärde mig. En liten film från första gången Mirang travar i vagn, det är Freddy som pratar: 

https://www.youtube.com/watch?v=4nkvcFK4uwg

Jag och Helena red årets tävling på Tingla och Lucidor. Vi travade och galopperade på i fräscht tempo under transportsträckorna som var mellan tävlingarna. För Lucidor var det ju hemmamiljö, vägar han känner till. Även de flesta tävlingar var sådant han provat på tidigare då jag tävlat honom i WE och Bruksridning. Dock är det ju inte alls givet att en häst utför sådana här saker som kräver tillit till ryttaren med en annan ryttare och Helena hade ju aldrig testat sånt här med Lusse innan. Men de visade upp ett härligt samspel och i stort sett varenda tävling gick jättebra för dem.


Vi går mot plattan 


Lusse klockan


Lusse och trähästen


Lusse bron


Lusse och Tingla efter målgång 

För Tingla var det nästan genomgående ny miljö och även nya övningar. Jag har testat att leda henne över presenning och även att hon ska gå på platta till fots men det var nog en tre år sen. Flytta föremål gjorde jag också senast i den vevan. Gå genom ett draperi har hon aldrig gjort och heller ej ridits över bro (dock ledits till fots nån gång). Halt i backe har jag aldrig övat med henne och inte heller precisionshalter/travsträckor med linjer eller plinga i klocka. Slalom har jag ju kört men aldrig ridit med körkonor som det var nu. Hon var bitvis en aning skeptisk men visade ändå en fin tillit till mig, det var bara att tränsa en trähäst vi gick bet på helt annars skrapade vi ihop poäng på alla tävlingar om än inte max. Jag var jättenöjd med Tingla! Av sexton ridande ekipage blev årets segrare i ridklassen med ganska god marginal Helena och Lusse. Tingla och jag kom på en fin fjärdeplats. En rolig dag på alla vis och det känns roligt att hedra Freddys minne på just Tinglas rygg.


Tingla klockan


Tingla draperi 


Tingla bron 


Här kommer Lusses & Helenas namn att graveras in  


Resultat 


Fjordligan med sina fina rosetter 

Söndag bjöd på fint väder och vi jobbade utomhus på gården nästan hela dagen. Hösten kan verkligen vara fin om den är som i söndags. Inte för varmt, inte två meter snö, inte en massa lera, inga flygfän. Tingla fick en välförtjänt vilodag men Qharma red jag ut i skogen ett tuffare pass med galoppjobb. Även knattarna fick jobba. Bella tömkörde jag efter vägen och i skogen. Hon är verkligen stabil och redig. Förhoppningsvis får jag snart nytta igen av det jag lärde mig om inkörning av Freddy. 



Vivan fick en promenad i skogen medan de andra var kvar i hagen. Bortvägen gick strålande men efter halva hemvägen kom hon på att hon var ensam i stora skogen och då blev det hjärtskärande gnäggningar som besvarades av mamma och sen var det ett himla snackande ända till vi kom hem. Hon var i alla fall väldigt bra att leda, det är stor skillnad jämfört med i våras. Nu knuffas hon inte och man måste varken dra henne eller bromsa henne speciellt mycket, hon följer mig lätt. Vi ska fortsätta med promenaderna ett tag till, sen är det dags att avancera till tömkörning även för Vivan. 


Skogen ur Vivans synvinkel 

I dag startade jag i ottan med en lugnare uteritt på Qharmas rygg - skritt och trav en halvtimme i skogen där hon fick träna på att sätta hovarna rätt på lite mindre stigar. Sen har jag även ridit träning för Ingrid på Lusses rygg i dag. Jag har inte suttit på honom sen tävlingen på SRK, dvs nio dagar sedan. Han har dessutom bara gått i skogen så jag trodde han skulle kännas lite oriden men så var icke fallet, det var en jättefin häst jag dansade fram med på träningen i dag. Som Ingrid sa, den galopp vi nu har i uppvärmningen hade jag inte ens våra bästa stunder för ett år sedan. Övning ger färdighet! Nu är det en tävling kvar för Lusse och mig i år. Efter det ska vi starta upp vinterträningen med lite bytesjobb. Det ser jag fram emot. Heja Lusse! 


1 Oct 2018