När alla gick online
Om det var starten på en paus i mitt förra inlägg så har det fortsatt att gå raskt åt det hållet. Nu är det en vecka sen jag gick ut genom skolans dörrar, släpandes på laptop, skärm och allt annat jag behöver för att kunna bedriva distansundervisning. Nu arbetar jag hemifrån med hjälp av teams där jag och elever samt kollegor pratar via kamera och chatt. Jag känner stor tacksamhet att vara i en koncern där vi redan är långt framme med tekniken. Vi har arbetat i lärplattformen Canvas sen i augusti så jag har redan alla mina lektioner fram t.o.m sommarlovet planerade där, redo att öppnas upp i moduler ännu dolda för eleverna. En del behöver jag tänka om och förändra nu då vi inte ses fysiskt men det underlättar mycket att jag redan har grundplanen.
Det känns jättekonstigt att inte träffa kollegor och elever men i en tid när allt trappas upp också på sätt och vis skönt. Här ute på landet är jag långt från folksamlingar och har möjlighet att gå ut och andas frisk luft utan att riskera smitta även om situationen förvärras.
Tekniken har fungerat bättre än jag vågat hoppas på och med mentorernas hjälp - de drar ett riktigt hästlass just nu - är majoriteten av alla elever på banan. En del till och med mer än de brukar med traditionell undervisning. De har lättare att ta kontakt med mig nu via chatt eller ett videosamtal än de har att räcka upp handen i ett klassrum. Många har gjort fantastiskt fina inlämningar via olika typer av media. Tagit tag i alla gamla restuppgifter som legat som en blöt filt över dem och börjar komma ikapp och känner glädje över det.
Många elever uttrycker att de saknar skolan. Så en fördel med detta kan faktiskt vara att vi lär oss att sakna vår vardag. Tryggheten, det sociala sammanhanget. Jag upplever att eleverna sluter samman mer, hjälper varandra, skapar små plugg-grupper. Kanske kan det leda till att vi faktiskt blir lite bättre i vårt bemötande mot varandra. I så fall är det ju fantastiskt. 
Mitt hemmakontor
Jag hade ju bestämt mig för att ställa av Qharma men nu när situationen blev som den blev har jag valt att hålla igång henne men på lite annat sätt. Det känns viktigt att bryta av skärmtiden med frisk luft och att röra på mig. 
De senaste 11 dagarna har bjudit på ett pass med ledarskapsövningar, tre ridpass, två tömkörningspass och i morse tränade vi lastning. När Qharma var yngre kunde hon bli riktigt envis i samband med lastning. Det sista året har det funkat väldigt bra över lag men jag har inte kunnat lasta och åka ensam eftersom jag inte kan skicka henne utan har behövt gå före in och nån annan bakom stänger. Jag vet inte om det beror på att vår relation blivit bättre men i morse kunde jag upprepade gånger skicka in henne, stänga, gå runt och in i trailern och prata med henne och hon stog lugnt där, gå bak igen och öppna och hon klev ut lugnt och städat. Fantastiskt!
Samtliga rid- och tömkörningspass är gjorda i backen till stora vägen och på ridbanan, 20-35 min långa. Hon har känts väldigt fin och positiv. Inte så spänd och överladdad som hon var den veckan jag ramlade av henne och bestämde mig för nytt koncept en period. Ridbanan har fungerat i alla gångarter om man arbetat balanserat men i dag har det töat friskt så nu är den is igen. Dock blöt och mjuk is så jag ser ljusningen, fortsätter det så här så kan man snart upp med en traktor på den och krossa isen så gruset kommer fram! Även på vägen töar det och jag hoppas att det ska gå att rida där på ett säkert sätt med henne snart igen. 
Glenn var här och skodde om Tingla, Qharma och Bella i fredags. Bella vilar ju nu men på morgonen före skoningen valde jag att aktivera henne lite på banan. Det var ett bra val för hon stod som ett ljus under skoningen vilket även Qharma och Tingla gjorde. Bella har drygt två månader till fölning och motioneras ju inte längre men jag valde att sko ändå. Hon är lägst i rang och jag vill inte att hon ska halka och ramla omkull om hon bli jagad av nån av dem med skor. Jag hoppas det är barmark så vi kan plocka av skorna när Viva skos om, det är 4-5 veckor dit. 
Bella känns väldigt harmonisk och nöjd med livet. Trots att magen börjar bli stor leker och busar hon mycket med Viva i hagen. De två är verkligen bästa vänner. Det ska bli kul att se vad som sker när fölet kommer, om Viva får bli plastmamma på det sätt Bella blev det åt Viva själv. 
Viva och jag har gjort en hel del sen sist! Jag har tömkört tre pass om ca 20-25 min. Jag kör på vägen ner till stora vägen, lite på banan och snirkar runt gården. Vi kör start, stopp, flytta, skritt, trav, byta varv, halter och övar på skrammel av olika slag. Jag har släpat draglinor och stolp vid hennes sida på olika typer av underlag så det uppkommit olika ljud. Hon är väldigt cool med allt. Jag har inte satt fast något i henne dock eftersom jag vill göra det då jag har sällskap.
Sen fick även Viva öva lastning i morse och det blev stora guldstjärnan. Som hon växt på sig och mognat i vinter! I fjol var det en del osäkerhet och diskussioner från hennes sida både vad det gällde lastningen och att gå in i spolspiltan och spola hovarna rena från lera vid intag. Nu går det prickfritt. Hon börjar bli oerhört enkel, trygg och positiv att ha och göra med i allt, precis som sin mor.
Det viktigaste vi gjort sen sist är ändå att jag ridit henne för första gången. Uppsittningar har vi ju övat en del. Jag körde en repetition med det i början av förra veckan och i helgen satt jag upp för första gången. Amanda har ju ridit henne en gång och jag instämmer i Amandas omdöme, hon känns trygg, väldigt lik sin mamma och mycket större än hon ser ut från marken. Jag är väldigt glad i Vivan, tror jag kommer att få hemskt mycket kul med henne. 
Sen är det Tingla - gårdens drottning. Hon och jag har varit ute på fyra uteritter på 30-40 min. Jag älskar att sitta på hennes rygg. När hela världen är i gungning kan jag verkligen vara i nuet med henne. Det är trygghet och energi. Min själsfrände. Hennes mage växer vecka för vecka och lycklig den som blir Kringlans matte. Jag är helt säker på att hen kommer sprida samma glädje som Tingla och Viva gör hos mig. 
Sist men inte minst - Lucidor! Han har varit ute på fem uteritter med Marita, trimmats av mig två pass på SRK också har vi faktiskt tävlat. Vi gjorde årsdebut i en regional Msv C där vi landade på 4:e plats av 8 starter med fina 64.28%. Nu tränar vi vidare på bytena i väntan på när det blir tävling nästa gång. Vi är anmälda till en Msv B.2 i april men det känns högst oklart med allt kring den tävlingen. Blir det tävling? Kommer alla vara friska? Har det trappats upp så man verkligen vill ge sig ut? Vi ser tiden an helt enkelt.
Så här såg vi ut på tävlingen:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10158271495347074/
Jag dömde en programridning i lördags och intresset var stort, över 30 starter. Samtidigt känns det som att stängning av även ridsporttävlingar ligger i startgroparna.
Här hemma har vi så smått påbörjat uppsättningen av boxarna i det som ska bli nya stallet. Eller rättare sagt planerat och konstaterat att det saknades en stolpe för att kunna göra som vi tänkt. Det ska även beställas material till väggarna som ska upp. Vi får se om vi hinner bli klara i tid för fölningen. Elektriker ska ju hinna med sin del också. Annars får Bella föla i Qharmas box som är nuvarande stallets största.
Ha det gott allihopa och ta hand om varandra!
