Mot SM!

Ja, i morgon bär det äntligen av mot det hela våren varit uppbyggt inför. Det känns jättekul att få visa upp Lusse, han är i bra form. Men det ska inte minst bli jättekul att få träffa alla människor, titta på alla fina hästar och kanske till och med spana in en framtida partner till Tingla eller Qharma då det är en hel del avelshingstar med i startfältet. För mig som tävlar och tränar så väljer jag gärna en hingst som själv visat vad han går för och inte bara är snygg. Jag har dessutom fått äran att döma två dressyrklasser vilket ska bli spännande och roligt. Jag dömer ju ganska mycket men sällan Fjording då de är en bristvara här uppe. I våras då jag red ut Lusse kring Kungsnäs stannade en människa till och tyckte han var så fin.

"Är det en äkta Fjording?"

"Ja, det är det"

"Det är ingen slags Islandshäst då, utan en riktig Fjording"

"Jajamen, han kommer ändå från Söderköping"

"Åhhhh..."

Jag har också fått kommentarer som "Får jag klappa, jag har bara sett en riktig Fjording på bild". Lusses senaste dagar har varit ganska lugna. I fredags red jag honom i skogen 45 minuter och då var han otroligt fin. Han gick med härligt tryck men var ändå avspänd. Den dag jag kan få med mig det där vi hittar ensamma ute i skogen in på tävlingsbanan, då kommer det bli riktigt höga procent. I lördags promenerade mamma honom i skogen. Sen vilade han söndag och i går var jag där och red ut igen. Vi red ett tuffare pass med mycket galoppfattningar, övergångar, sidvärts och tempoväxlingar i traven. Han var jättefin även i går. De tips jag fått av Ingrid på de två träningar vi gjort för henne funkar väldigt bra. I dag blir det en liten promenad i skogen med mamma innan han ska skos. Sen åker vi i morgon förmiddag. Det blir skönt för honom att hinna gå ut i hagen ett par timmar före den långa resan. Jag tog trailern med mig till Jättendal i går och packade allt kring Lusse i den då.

Shira har fått jobba lite de senaste dagarna. I fredags var Mirangs fd medryttare Julia här och vi trailade en bit för att komma till bra vägar att trava och galoppera på. Båda hästarna var fina även om bromsen var hysterisk. Sen har Shira gått två pass, lördag och måndag, på nya ridbanan här hemma med framskritt ute före och efter. Micke har coachat mig lite. Shira har känts kanon båda passen. Hon gillar verkligen banans underlag.

För mig känns det super att ha en bana hemma. Just detta att kunna ta kortare pass ofta. Dessutom slippa åka vilket gör att man spar massor av tid. Mirang skrittades i lördags och det var inga konstigheter. Sen vilade båda på söndagen då Micke och jag var ute på utflykt. Det var heller inga konstigheter med henne då vi tog in men då vi skulle ta ut henne på måndag sa Micke att hon gick konstigt och mycket riktigt var hon halt. Hältan är oförändrad i dag och den känns hovrelaterad. Jag misstänker hovböld så hon har fått stå med jodbandage i natt. Eftersom hon är en klok gammal dam som inte springer då det gör ont får hon gå i hage som vanligt och vila medans vi är borta. Mamma som ska vara hästvakt håller koll på det hela så det inte blir värre.

Tingla fick jobba lite i söndags! Jag satte på henne sadeln och tog en promenad samt joggade lite längs vägen i grimma och grimskaft. Andra gången i livet Tingla hade sadel på sig men hon sa ju som väntat inte nåt om det. Jag kommer väl att få äta upp detta, väl medveten om att Mirang också var ett riktigt A-barn i allting ända tills hon blev ridhäst som 3-åring, då det blev annat ljud i skällan. Men hittills tyder allt på att vi har en ganska okomplicerad inkörning och inridning framför oss det kommande året, Tingla och jag.

Qharma har ju hela tiden varit lite mer dramaqueen. Men jag gillar verkligen Qharma. Det har inte varit roligt för henne med det här stora såret hon fick, med all sårvård och tvätt. Men i långa loppet tror jag det varit bra för vår relation. Vi har tvingats ta tag i att göra saker med henne som hon inte vill och hon har fått acceptera det. Har man ett sår måste det rengöras, punkt slut. Qharma har också protesterat som den lilla halvröda dam hon är genom att hytta med sina små bakhovar, småstegra och naturligtvis tacklas lite. När hon gör de där tacklingarna är hon dessutom brorsan upp i dagen. Då han kom till oss som 3-åring fick jag tala med ganska stora bokstäver med honom om hur man ska bete sig på gången. Man ska stå på mitten och inte sätta matte som ett litet frimärke i väggen med rumpan. Qharma har fått skäll men hon har accepterat det. Hon tittar på oss med sina stora fina ögon, blinkar med ögonfransarna och säger "nämen inte skulle jag...nejnej, jag är alltid snäll det vet du ju". Hon har humor den lilla. Men som sagt, grundhanteringen av henne har tagit ett rejält steg framåt. Nu står hon så duktigt så i spolspiltan när jag spolar henne på kroppen, benen och tvättar såret.

Från och med i går är hon bandagefri och de har fått sova ute igen efter tio nätter inne och bandage på ute dagtid. Såret är fortfarande under läkning men har fått en fin skorpa och varar inte så det fungerar bra att vara utan bandage. Qharma har firat det hela med en massa bus och lek i hagen med bästa kompisen Tingla. Vilken liten räser hon är alltså! Hon rör sig inte som ett kallblod utan hon flyter fram över marken, lång och låg, på det sätt som Mirang med 60 % fullblod i stammen gör. 100 % kontroll över sina ben, tar kurvorna som en Harley Davidson och hoppar glatt de träd som ligger över marken i frihet. Det ska bli spännande att se vad de blir av henne i framtiden. Nu ska jag gå igenom det sista i min egen packning, men vi syns väl på Öknaskolan? Kom gärna fram och hälsa om ni ser mig.

9 Jul 2013