Mitt första besök i Nordfjordeid
I onsdags kväll satte jag, Helena, Marlene och Linda oss förväntansfulla i bilen på väg mot destination Nordfjordeid. Vi övernattade i Tänndalen, precis på gränsen till Norge. Tidigt torsdag morgon fortsatte vi vår resa och anlände målet strax efter 13-tiden. Det var ingen aktivitet när vi kom fram så vi passade på att reka området och äta lunch.
Nästa punkt på programmet var hårt underlag och jag ställde mig med Helen och Emma rakt framför för att se så bra som möjligt. Det var svårt att bilda sig en uppfattning av hingstarna under detta moment men det fick jag chansen till under lösvisningen på kvällen. Några favoriter utkristalliserade sig. Kvällen ägnade vi åt en härlig långpromenad i fantastiska omgivningar och att äta gott i stugan.
Fredag morgon var vi på plats vid nio för att se exteriörvisning av alla hingstar. Parallellt pågick körprov med treåringarna. Jag måste ju säga att jag är imponerad över hur väl förberedda de var. Det är inte en enkel plats att köra på för en treåring så det kräver verkligen sitt förtroende och samarbete kusk och häst emellan. På eftermiddagen var det en showklass med tvååriga hingstar - roligt att se och jämföra med jämnåriga Bella. Även denna kväll blev det en långpromenad och god mat.
På lördag morgon fick vi chansen att se alla hingstar en sista gång innan lunchpaus och parad genom Nordfjordeid. Det var spännande att se vilka som skulle gå igenom. Jag hade några stora favoriter och de passerade alla genom nålsögat tillsammans med ytterligare ett par hingstar.
Om jag ska sammanfatta mina intryck från dessa dagar så känner jag stolthet över rasen fjordhäst och stor glädje över att jag valt att satsa på den. Jag har sett flotta hästar av riktigt fin typ men framför allt hästar som visats av riktigt skickliga människor. En bra häst är ju en bra häst, men hur bra beror ju på hur den matchats och visas. Det är så inspirerande att se hur bra hästar glittrar i rätt händer. Jag har sett så mycket lycka och glädje hos hingstägare och visare, känslor som berörde.
Det var med varmt hjärta jag återvände hem till mina egna ston. För varje gång jag är borta och ser riktigt bra hästar känner jag ändå glädje av att komma hem. Jag har en samling riktigt bra hästar och det är ett nöje att få chansen att hjälpa dem blomma till sin fulla potential.
Andra inlägg
- Tävlingsåret 2024 – när det inte kan gå bättre
- Vardag = bra dagar
- Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper
- Att lyckas med sin unghäst och avvänjningen påbörjad
- Ro i själen och 10 år med Team Tingla
- Att komma tillbaka
- Långdansens Viva: dagens bäst visade häst, stambokförd AB med 42 poäng
- Bella Halsnaes har fått ett nytt hem
- SM 2024 – det känns fortfarande overkligt
- Är du Bellas matte?