Matsträningshelg -vilken energikick!

I helgen var det då äntligen dags för Matsträning. Sist han såg mig på Shira var i september. I oktober red jag inte träningen på grund av att Shira precis skadat sig och Lusse skulle gå Bruksridning den helgen. I november red jag Lusse båda dagarna för då var inte Shira helt igång än och i december var det ingen träning. Det har hänt väldigt mycket sen september, det vet jag ju, men det var ändå ett härligt kvitto att få från Mats. Han tyckte Shira byggt om sig helt och såg stark och nöjd ut. Dessutom var min ridning så mycket bättre. Jag störs inte av yttre intryck som jag gjort innan. Mats sa att han då det kom in ett gäng hästar i ridhuset tänkt "åh nej inte på Moas träning" och att han blivit imponerad av att jag numera inte tar notis om sånt utan rider vidare utan att krångla till det. Det är ju just detta som varit så svårt. Shira har blivit spänd, jag har blivit spänd och så är blir det en ond cikel. Men sen Mirang försvann har det ju bara varit vi och det har gjort att jag tagit tag i det hela. Vi rider ut ensama och möter många fler "faror" i vardagen, utan att ha Mirangs trygga rumpa att krypa upp i. Jag vågar även som jag skrev om i förra inlägget ta igenom saker med henne då hon blir dramaqueen. Jag har sett till att utsätta mig för saker i små doser. Varje gång jag utmanar min komfortzon och lyckas så växer jag och vågar lite till.

Shira och jag på en av våra uterundor, den runt santaget

Mats påpekade också att sadeln var kanon för oss. Jag har hela tiden haft känslan att i denna sadel är det lätt att rida. Den ligger stilla och placerar mig där jag ska vara. Det blir lätt för Shira att jobba rätt. Jag slipper traggla saker, hon är där nästan direkt och vi kan börja med lite finlir tidigt i passet.

På lördagen var Shira fin och väldigt ridbar men gav inte den där lilla extra känslan som jag haft vissa pass på slutet. Hon hade fått vila på fredagen så det kan kanske ha påverkat. Vi ägnade passet åt att checka form, tempo, takt, förvänd galopp och skolor. Jag fick en ny övning, trappan fast med öppna och diagonalsluta. Jättebra övning för oss! Jag var nöjd med träningen. Det var ganska rörigt i ridhuset och hon hade jobbat på bra och haft fint fokus på mig och uppgiften.

Sommarmys 

Söndag morgon var det dags igen. Både Shira och jag hade sovit på saken och la i en växel till. Detta pass var ren och sann ridglädje! Shira var i ramen redan från start, kändes kanon! Och jag vågade spänna bågen och rida med lite mer tryck men utan att rida iväg henne. Följdaktligen hann vi också med väldigt mycket. Efter en liten avcheck av form och tempo, växla lite fram och tillbaka mellan rundare och mer uppe, sitta mer och få sträcka ut, så kollade vi status på bytena. Jag började i lätta varvet och jag vet inte vad jag höll på med men vi hade kanonlägen och så bara släppte jag ut henne varpå hon såklart blev efter bak. När jag tänkt igenom vad jag höll på med vågade jag sätta ihop henne och ta ett beslut och se då gick det ju som en dans. Vi bytte varv och alla i det varv som brukar vara svårt var klockrena. Tillbaka och nu funkade även de i lätta varvet. Som Mats sa, hon kan byta men jag måste vara tydlig med vad jag vill. Känner jag att jag har ett dåligt läge ska jag vara tydlig med att hon ska gå kvar i förvända och har jag ett bra läge ska jag ge en tydlig byteshjälp, inget halvmesande och öppna frågor. Han menade på att vi är två ambitiösa själar som ibland missförstår varandra just för att vi båda vill så mycket. Jag rider iväg henne och blir otydlig och hon som alltid är på hugget och bara vill jobba vet inte vad som förväntas och det stressar henne. Med tydlighet från min sida bangar hon aldrig hårt arbete eller stora krav. Hon är en riktig arbetsmyra och en fantastisk träningskompis. Härliga fina Shira! Så roligt det är att rida nu. Jag är så glad att hon blev kvar.



Shira som hoppehäst

12 Jan 2014