12 dagar med Corona i stallet

Efter 12 dagar, ca 14 timmars veterinärbesök totalt, jag vet inte hur många promenerade kilometer, väldigt lite sömn och väldigt mycket oro hoppas jag vi är på väg ur detta.

Måndag 24/1 insjuknade Bella. Fyra dagar senare insjuknade Irma och dagen därpå Viva. Jag trodde ett tag att Tingla skulle klara sig men en vecka efter att Bella blivit sjuk såg jag direkt jag kom hem från jobbet att nu var även Tingla drabbad.

Irma och Bella

Jag bokade in provtagning på henne som gjordes dagen därpå och vi fick svaret på onsdag och visst var det som jag trodde, Corona. När Tingla blev sjuk var jag redan ganska sliten efter en veckas vakande och oro över de första tre. Jag trodde jag var trött då men det var inget jämfört med vad som komma skulle. För onsdag kväll drabbades Tingla av kolik så den natten jobbade distriktsveterinär och jag med henne till kl. två och sen promenerade jag varannan timme.

Vivan

Torsdag morgon såg hon först lite piggare ut men sen vände det i fel riktning och jag ringde vid lunchtid veterinär ännu en gång. Det var -22 ute och halva styrkan var hemma i sjukdom/karantän/VAB och folk ringde som tokiga för det var kolik överallt. Men vår veterinär jobbade på, lugnt och helt utan stress, med Tingla. Svarade på alla mina oroliga frågor och jag kände verkligen ett stort stöd. Det är en sådan trygghet att få en rutinerad veterinär när man är i en sådan här sits. Hon ingav hopp.

Tingla

Jag var så in i märgen trött att jag bara ville lägga mig ner och gråta. Men det gör man inte. Man orkar fast man egentligen inte gör det. Och när Julia slutat jobbet kom hon ut till oss. Pysslade med tjejerna så jag kunde gå in och vila i lugn och ro i vetskapen om att de var under uppsikt. Sen promenerade vi hästar, lika bra att alla fick komma ut och röra på sig så det inte skulle bli fler koliker.

Tingla

Även torsdag natt var jag ut flera gånger plus att vi hade satt upp fölkameran så jag kunde hålla koll i den. Fredag morgon kände jag att det vänt. Vi började slussa in henne på hö i små tussar. Hon var trött men började äta så smått och jag såg att gnistan i ögonen började komma tillbaka.

Veterinären vi haft på torsdagen ringde upp på morgonen och jag fick råd om fortsatt upplägg inför helgen och det har jag följt. Glesat ut promenaderna, ökat på maten sakta men säkert. Lördag eftermiddag fick hon gå från sjukhagen till kompisarna. Jag såg att hon uppskattade det.

Bella och Vivan

De här veckorna har varit det absolut värsta jag varit med om inom mina snart 34 år som hästägare. Men jag har lärt mig enormt mycket. Sjukdomsbilden var ganska lika på alla men Bella hade feber längst och blev mest apatisk och tappade helt suget att äta och dricka. Viva och Irma klarade sig bäst. De var dåliga men inte som de andra två. Tingla hade kanske även hon klarat sig hyfsat om hon inte fått koliken, som är vanlig i samband med denna sjukdom.

Hela ligan

Nu hoppas jag att vi sakta men säkert ska få komma tillbaka till den vardag vi hade innan. Vi är i karantän februari ut och kommer ägna den åt att sätta igång i lugn takt hemmavid. Bella och Irma är superpigga och har busat en hel del i hagen och känns på hugget. Viva är nog där om ytterligare nån dag hon med, hon är i stort sett sitt vanliga jag. Tingla har en bit till att gå men jag ser att hon kommer tillbaka mer och mer för varje dag.

Så stort tack till min kära sambo som slitit med mig, Julia som kommit och avlastat och hängt med oss både torsdag, fredag och lördag. De av er jag orkat ha kontakt med som peppat, berättat om era erfarenheter kring detta som ingav hopp.

Vivan och Bella njuter i solen

Också ett så stort tack till Hanna-karin som tog bort ett stort orosmoln hos mig och åkte och rastade Bus-Lusse åt mamma nu då jag inte kunnat. Det var en sten som föll för en mamma som ramlar av och skadar sig mitt uppe i detta var det sista jag ville ha. Jag blev så glad när jag fick det erbjudandet. Tillsammans är vi starka!

Jag har ju skrittat dem hela tiden då jag vetat om att det finns en risk för kolik så Bella kommer jag att trappa upp denna vecka. Irma får göra det hon brukar göra, tvååringar gör ju inte så avancerade aktiviteter. Viva kommer jag nog växla upp mot slutet av veckan och Tingla beror det på hur hon återhämtar sig. Jag tänker att rörelse i den takt de själva erbjuder är bra för dem. Och jag är glad att vi klarade detta.

Här kan du läsa mer om sjukdomen:

https://www.sva.se/amnesomraden/djursjukdomar-a-o/coronavirus-hos-hast/