Magisk ridkänsla och taggad för körning
I veckan stod det klart att det kommer bli en körtävling här i stan den 10/4 och körläger i Jättendal 7-8/5 och jag har som mål att delta i båda arrangemangen. Så nu gäller det att passa på att köra när det fungerar rent praktiskt, dvs när Micke och jag kan samtidigt och det är dagsljus. Vi har varit ute på en härlig runda nu på förmiddagen. Vi körde ju förra helgen också och då var det mycket av nyhetens behag, i dag var hon fortfarande väldigt pigg (-det är hon alltid!) men coolare i skallen. Dvs tittade inte på något vid sidan av vägen och låg inte på lika mycket. På hemvägen vågade jag mig till och med på att köra lite på en hand i trav, en sak vi fått i läxa av Mariana.
Det märks att hon börjar bli vuxen. Hon känns så stark i kroppen och har kanonflås. Inga problem att trava kilometer efter kilometer och då drar hon ju ändå över 350 kg med oss båda i vagnen.
Tidigare under veckan har vi varit ute på tre bra ridpass efter vägarna och i naturen. I måndags då jag red till långbacken var hon faktiskt rätt busig. Bockade vid ett tillfälle och tvärvände och skuttade åt andra hållet vid två tillfällen. Inte riktigt likt henne men det var nog en kombo av kyla, överskottsenergi och lite unghästtestning. Hon har ju knappt bjudit på nåt i den vägen, så man blir ju förvånad då hon väl gör det. Men hon skärper alltid till sig vid tillsägelse och det känns liksom aldrig som det är på allvar. Hon och jag litar på varandra och jag vet alltid var jag har henne. De andra passen var hon sitt vanliga jag, dvs tuffade på för fulla maskiner i rätt färdriktning. Ena rundan blev det backträning igen, åt andra hållet än vi red i måndags. Och i torsdags blev det snöjobb på stigen på andra sidan bron. Det passet var uteridningspremiär för Qharma sen i höstas. Amanda red Qharma och hon såg fullkomligt lyrisk ut på Qharmas rygg. I dag då det var min tur att sitta på hennes rygg förstod jag varför. Vilken ridkänsla hon börjar bjuda på! Hon är så stor och rörlig och nu då hon börjar hitta eget ärligt driv blir känslan fantastisk. Hon går med sluten mun och stolt nackkrök, med aktiva bakben och luftig frambensaktion. Hon ger verkligen en wow-känsla både från sidan och uppifrån.
Tre pass för Qharma denna vecka. Skogsridning med Amanda i torsdags i alla gångarter, litet ridbanepass med mig i dag i skritt och trav (nyplogad bana var för hal för galoppjobb med unghäst) och promenad/jogging med mig i tisdags. Verkar vara ett upplägg som passar henne väl att gå ungefär varannan dag.
Hennes bror har dock varit en liten ligist och råkade tappa mamma i tisdags. Han hade gått fem dagar i rad så han var välrastad och dagen före hade han varit stencool med mamma. Troligen såg han djur i skogen för han blev spänd och bjöd på en helomvändning med diverse skutt så nu har mamma lite ont i revbenen. Han fick vila två dagar och sedan fick mamma hjälp att lasta honom och åka till stan med honom så jag kunde rasta busen ett rejält pass i ridhuset. Vi jobbade med bommar, småhinder och WE-slalompinnar och han kändes fin. Lite proppen i först men det släppte när han fått galoppera igång ordentligt. I dag har han gått i skogen med Mia på samma ställe som där mamma ramlade av och skött sig perfekt. I morgon är det min tur att rida honom en sväng i skogen. Här kommer två bilder från förra helgen då jag red honom på en bra uteritt där han förvisso var pigg men skötte sig exemplariskt.
