Lätt och svårt
Irma
I måndags fick Tingla och Bella behandling. Det var inga stora saker på nån av dem men på Tingla blev det ändå en rätt tydlig effekt. Hela veckan har hon varit superduperpigg och tagit ut steget i skritten på ett mycket bättre sätt.
Tisdag fick hon en promenad vid hand och då var det verkligen långa benet före. Onsdag red Julia ut henne tillsammans med mig och Vivan och då hörde jag mycket "proooo" bakom mig. Torsdag red jag dressyr på henne på banan här hemma och hade en fin känsla, speciellt i galopparbetet.
Viva gick förutom uteritten även ett dressyrpass på banan där jag red igenom LC.2 som vi ska tävla i onlinedressyr nästa vecka. Det kändes riktigt bra. Visst rinner det iväg lite men hon är bara fyra år och med tanke på detta tycker jag hon gör det kanon. Arrangören tillåter att man rider lätt i traven och det är en stor fördel på Vivan. Hon är inte svår att sitta på men hon är ju väldigt pigg och sitter man ner är det lätt att man hamnar lite i drivande läge och då tenderar halsen att bli kortare och kortare och hastigheten högre och högre. Det är enklare om man rider lätt att ta förhållningarna och kunna lätta av fram och få fram nosen.
I lördags lastade vi mor och dotter och åkte till Björkbacke och Amanda fick hoppa dem på utebanan. Andra gången ridning på bortaplan för Vivan men hon bara gick in där och var precis som hemma - samma känsla av "här kommer jag, det är mig ni väntat på!" Hon fullkomligen flöt fram i sin härliga stora trav, gjorde lydiga fattningar och galopperade balanserat. Tittade på betydligt färre saker runt banan än sin mor gjorde och hoppade glatt och okomplicerat både oxer, plan, räcke, kryss och vatten när hon fått titta på det och försäkra sig om vad det var som låg där. Min förstfödda här på gården börjar bli stor och jag blir så stolt och glad av att se henne.
Tingla brann det i baken på detta pass, jäklar vilken raket! Bara Amanda styrde på nåt som liknade hinder sög hon tag i det. Hon tappade till och med Amanda i uppvärmningen, så det var premiär i att nån ramlade av henne, 10 år gammal. Hon är så spänstig och galopperar som en storhäst när hon är på det här humöret. Den linje ponnyerna gått på 6 språng på onsdagens träning gick hon på 5 och hade lite trångt. Hon och Amanda är verkligen handen i handsken på hoppbanan. Hon är både svår och lätt att hoppa. Lätt för att hon är så snabb i fötterna, taxerar helt själv, har en god hoppförmåga och bra bjudning. Svår för att hon vill ha lite stöd då hon ibland kan vara lite tittig. Det är en avvängning hur mycket ben man ska ha på och hur mycket man ska stötta henne i kontakten.
Hur som helst ett kanonpass för båda tjejerna!
Bella har haft en veckas vila så henne kickade jag igång i går lördag med en halvtimmes tömkörning ute och sen en halvtimme på banan. Hon var pigg och verkade tycka det var superskönt att komma igång och jobba igen.
I dag var Tilda här och vi red till ängen och trimmade. Bella inledde med att vara lite tonåring med Tilda "jag hör vad du säger men jag väljer att inte riktigt lyssna just nu" så jag satt upp på henne en liten stund. När jag rider Bella tänker jag ofta på vad Mats sa. Korrigera aldrig, bara ställa frågan igen och igen tills du får det svar du vill ha. Det gäller att vara snabb, mjuk och tydlig och att våga lita på sin känsla även om hon inte tar hjälpen direkt. När hon sen fokuserar och är med en finns det ingen häst som slår ridkänslan. Då Tilda hoppade upp igen såg hon fantatisk ut.
Jag tänker ofta så när jag ser Amanda och Tilda på mina tjejer att Wow vilken häst! Åh, shit den är ju min! Det är en rätt härlig känsla.
Tingla inledde rätt bra men sen skulle Tilda rida lite program och hon blev hetare och yrare ju längre passet gick. Hon är lite klurig i kontakten. Hon är så lätt i sin mun så blir det minsta glappt blir hon orolig. Samtidigt vill hon inte att man är hård eller statisk så det är mycket känsla och timeing att rida henne. Hittar man den är hon jättelätt att rida.
Det är ju så med ridning, ingen häst är helt lätt. Alla har sina utmaningar men också sina styrkor som gör dem enkla. Skulle jag rida min livs bästa dressyrprogram skulle jag vilja rida alla raksträckor på Bella, hon är otroligt rakriktad. Jag skulle nog också välja henne i travprogrammet. I övergångarna och skritten skulle jag defintivit välja Vivan. I galoppfattningarna och halterna skulle jag välja Tingla men kanske inte i själva galopparbetet, där är det gränspuck på om Bella eller Vivan är enklast om man inte ska lägga en volt för då väljer jag Tingla. Ja, ni hör ju. Lätt och svårt. Och en fantatisk känsla när man känner att man får till det. Precis som det ska vara i ridingen. Utmaningar och höjdpunkter. Man blir aldrig fullärd. 
Vi får se hur prinsessan Irma blir i framtiden. I veckan gjorde hon sitt första tömkörningspass. Bara ca 10 min men hon var så självklar och så himla duktig. Julia stöttade från sidan och jag fanns vid tömmarna.
Lusse har haft ännu en bra vecka med mamma. Fyra uteritter har de hunnit med och så har han gått en med mig i dag med mycket trav- och galoppjobb.
I helgen har hästarna ofta haft premiär i att få komma in i sommarhage nummer ett, den ni ser i nederkant på bilden nedanför. Även om det inte är speciellt mycket gräs var de överlyckliga. 
Jag har även varit och hälsat på Livar. Oj vad han växer! Han var ju en liten plutt brevid Irma under hela uppväxten men nu som 10 månader börjar han komma ikapp. Han ser ut att få en riktigt härlig typ. Det ska bli så kul att följa honom. Baserat på mor och syster lär han bli en glad energisk kompis full av självförtroende.
