Lära känna varandra
Förra veckan skrev jag att jag äntligen hade kommit upp på Kronos rygg och nu har jag hunnit rida en del. Vi är därmed i lära känna fasen. Hästen kan. Jag kan. Men det är inte alltid jag gör som Johan gör, dvs det blir missförstånd. Det vi haft svårast med är flödet, det där man har naturligt med en häst man känner väl. Den förstår ju ens minsta tanke. Så är det givetvis inte här ännu. Det gör att t.ex. en galoppfattning ibland inte sitter som en smäck utan han bara travar vidare. Jag börjar om, är mer noggrann och vips gör han en åttamässig fattning. Samma med den förvända galoppen. Vi fick omslag på omslag så fort jag ville byta färdriktning eller påverka tempot. Men efter att ha pratat med Johan och fått information om hur han gör försökte jag göra likadant och vips funkade det. Men det är inte alltid jag gör rätt, så kommunikationsmissar blir det. Och måste kanske också få bli ännu en tid.
Sen sist jag skrev har jag ridit ut två gånger och trimmat två gånger. Amanda har också ridit ut honom ett pass åt mig. Han är jättesnäll att rida ut på ensam men uppskattar sällskap, precis som mina tjejer. Blir mer jämn i driv och bjudning, mer avspänd. I söndags då Amanda red ut Tingla tillsammans med mig och Kronos fick jag en riktigt bra känsla i traven på hemvägen. Han dansade sidled i skänkelvikningar, var lätt i handen och stadig men lätt i kontakten. 
Till min stora glädje är han också trygg även med riktigt tung trafik som timmerbilar. Det är tur för det har gått en del av den varan ute hos oss den senaste veckan. Och våren verkar låta vänta på sig. Jag ser minnen från tidigare år med leriga hästar, uteritter i skog och mark och mjuk ridbana. Men inte i år. Snön ligger fortfarande hård och packad i riklig mängd, skulle tippa på ett snödjup på dryga halvmetern osmidig skarsnö. I söndags morse var det -18 när jag gick till stallet på morgonen. Sjukt tradigt och jag kan inte göra ett dugg åt det.
Förra veckans Issa-träning med Kronos red vi igenom LA.3 i delar och som helhet. De största utmaningarna är att vi lätt får bakdelen lite efter i ena skänkelvikningen, väldigt lätt får omslag i framför allt höger förvänd galopp och det är lite trixigt att fatta höger galopp ur skritt. Men grundformen känns bra. Han kan ju allt detta. Jag måste bara försöka göra mina hjälper så likt han är van så han känner igen sig.
På lördag morgon hade jag betalt för att rida på SRK ett pass. Jag har inte abbonnemnag där i år men ville rida igenom programmet i ridhuset jag anmält till vår första tävling så det gjorde vi. Jag har velat lite fram och tillbaka om vi ska starta redan så snart men efter att ha fått lite pepp från Sanna gård gör vi nog ett försök. Vi får säkert en del missar eftersom vi inte hittat varandra helt ännu men samtidigt kommer det också ge mig mycket information om hur han fungerar på tävling, hur länge jag ska rida fram osv. Han är heller ingen unghäst utan en rutinerad kille som säkert mentalt tål att saker inte sitter 100% just för att han är så trygg i sig själv. Så håll tummarna för oss. Som sagt, han kan, jag kan men kanske inte riktigt allt tillsammans ännu. Men när det är bra, då är det riktigt bra. Så den känslan letar vi och hoppas få inne på en tävlingsbana under tiden han är hos mig.
Han är världens mysigaste i allt pyssel och hantering. Där känns det som jag lärt känna honom ganska väl nu. 
Med mina tjejer har det rullat på. Vivan har gått uteritter med Julia två gånger och mig en samt att Amanda red henne på ridbanan ett pass förra veckan. Jag har knappt suttit på henne på veckor men hon kändes precis som vanligt då jag red henne i söndags. Glada, pigga, härliga Vivan.
Bella har gått två pass på banan med mig, en uteritt med mig och två uteritter med Izabell. Även hon har fungerat bra. Det rastlösa hon fick i sig veckan hon vilade har stillats. Hon är verkligen en häst som mår bäst när hon får jobba.
Tingla har gått tre uteritter med mig, en med Julia och en med Amanda. Hon känns toppen just nu. Väldigt okomplicerad i allt. Och väldigt kär i Kronos. Står och trånar på sin sida av staketet hela dagarna. I söndags när Amanda och jag ridit fick de stå kvar inne medan de andra var ute nån timme till. I vanliga fall brukar det vara ett himla liv på henne om hon är inne och inte har fått sin mat men inte nu. Hon bara stod och tittade på Kronos. Inte lätt när man är kär! Men jag kan iofs förstå henne. Han har liksom en aura av podus och värdighet kring sig. Väldigt lik vår Lucidor i mycket. Trygg i sig själv, vet sitt värde och har en stor tillit till människor. Det sista är skönt tycker jag, eftersom Bella och Vivan kan vara lite dramatiska med vissa saker. Kronos, Lusse och Irma samt till viss del Tingla är enklare. 
