Länge leve livet med Vivan
Elva dagar har passerat sen jag bloggade sist och anledningen till att det dröjt är att världens underbaraste lilla Gull-vivan kommit till gården. Efter Qharmas sorgliga fölning kände jag att jag inte ville vara ensam hemma om Tingla skulle bestämma sig för att föla. Så den helgen hade jag besök av Amanda och Helena på fredag natt samt mamma och pappa på lördag natt då Micke var borta på bowlingresa. Det blev dock inget föl de nätterna men jag såg tydligt hur det närmade sig. Söndag morgon stod hon med vaxproppar och hela dagen i hagen var hon rastlös och vandrade av och an. De andra hästarna vaktade och höll koll på henne. Vid halv fem började Ingvar leva rövare i sin hage, något han aldrig brukar göra. De skulle in och det var NU! Han kände tydligt på sig att något var på g och ville samla sin flock. Så de fick gå in. Tingla åt, vilade och strax före åtta på kvällen la hon sig för att föla. Jag var med även under hela denna fölning och det var både en häftig och skräckblandad upplevelse. Skulle det gå bra denna gång? När Vivan sparkade hål på fostersäcken och jag hörde hennes helt normala andning föll en sten från bröstet. När hon sedan inom några minuter gjorde resningsförsök och började snutta på halm så föll nästa sten. Tingla älskade henne från första stund. Tvättade henne ren och var så stolt. Efter 40 minuter var Viva uppe och skuttade runt i boxen och letade mat överallt. Vad Tingla inte riktigt greppat var det här med hur det ska gå till när fölet diar. Tingla ville ha koll på sitt föl och placerade henne hela tiden framför sig och där är det ju lite svårt att dia. Så orosmolnen hopade sig, skulle hon hinna få i sig råmjölken eller skulle denna lilla levnadsglada fölunge också bli sjuk och dö?
Efter rådgivande med veterinär bestämdes det att vi skulle mjölka ur Tingla och mata Viva med nappflaska. Sedan skulle vi fortsätta nöta på med att försöka få dem att förstå hur det var tänkt så de skulle klara sig själva. Det var inga problem att mjölka ur Tingla, mig behövde hon ju inte ha koll på. Och Viva drack glatt ur flaskan och ville ha mer. Vi matade henne en gång i timmen så hon hade nog fått i sig uppåt en halv liter mjölk under sina första åtta timmar när poletten slutligen ramlade ner för Tingla och Viva fick börja dia. Detta efter att jag tagit ut Tingla för longering och sedan ganska handgripligen tryckt upp henne i väggen och Micke visat Viva vägen med nosen. Sen var det som om vi sagt till henne ”Jamen ni kunde väl ha sagt lite tidigare att det var så här det skulle gå till så hade jag fixat det!”.
Efter det har allt gått som en dans. Och jag kan sitta och titta på Viva i timmar. Tänk att just hon kom till oss. Ett stoföl efter Tingla vid första försöket. Ett stoföl som dessutom verkar ha ärvt pappas vackra huvud, långa ben och fjordpreg i massor utöver sin mors energi, nyfikenhet och sociala sinne. Det har flertalet gånger hänt att jag kommit till hagen, tittat på henne och sagt ”Hej Vivan!” och hon har gnäggat tillbaka till mig. Hon är allt jag knappt ens vågat drömma om. Namnvalet var givet. Viva la vida som betyder länge leve livet passade perfekt på detta lilla yrväder. Namnet hedrar även min mormor Vivan som också var en stark kvinna. 
Utöver allt mys med Tingla och Vivan har jag även hållt igång de övriga. Bella har varit ute på en ensam promenad och en gemensam med Qharma. Qharma har även varit ute på två ensama promenader. Jag upplever henne väldigt harmonisk och glad trots förlusten av sitt föl. Det känns som hon gått vidare. Hon och Bella har blivit riktigt tighta, busar och galopperar mycket i hagen, betar sida vid sida, äter hö ur samma hög och står ofta och kliar varandra. Jag kommer att sko Qharma fram och sätta igång henne. När hon betäckts om med Ingvar ska hon få skor även bak. 
Lucidor har ridits i skogen av Marita fem pass, i skogen av mig ett pass , tömkörts av mig ett pass och i dag kickade vi igång dressyrjobbet igen med en träning för Ingrid som gick super. Så han är helt klart på banan igen.
Ingvar har fått jobba varierat. Två körturer, två hopp-pass med Amanda, en kombinerad uteritt/dressyrpass med Amanda, två uteritter med mig, ett dressyrpass med mig och ett kombinarat uteritt/dressyrpass med mig. Han känns riktigt fin och i veckan gör han ännu en premiär nämligen som tävlingsponny. Amanda ska starta honom i lokal dressyr och hoppning för ponnyer. Håll tummarna! Här är ett litet klipp på dem från när vi var ner och hoppade bana på SRK. De är riktigt fina och samspelta tillsammans tycker jag!
https://www.youtube.com/watch?v=bFMcXaNvj58
Hela mitt underbara gula gäng
