KM-seger och framtidshopp
Nu är det officiellt att jag och Tingla ska få äran att rida på en cliniq på Sundsvalls FRK nästa helg. Temat är Dressyr – från domarens perspektiv och det är vår tidigare tränare Mats Eriksson som leder den. Mats är B-tränare, G.P domare samt internationell 3* domare så det är riktigt hedrande att få visa upp sig som vuxen ryttare på häst i ponnystorlek i ett sådant sammanhang.
Mats är den skickligaste tränare jag ridit för genom åren. Han plockade verkligen fram det bästa ur mig och mina hästar så det ska bli jättekul att ses igen, även om det blir med publik.
I helgen hade Ångermanlands FF KM hemma hos oss med totalt åtta deltagande hästar. Jag och Bella hade äran att få vara bäst i dressyren även i år, superglad är jag över det. Vi fick 68.03% i LB.1. Dagen inleddes med ett strilande regn som kröp sig in genom alla kläder in på huden. Jag har sällan varit så blöt efter en ritt. Men sen sprack det upp och redan när startnummer tre red var det upphåll och framåt em tittade till och med solen fram. 
Viva och Bella på KM
Alla deltagare på KM
Tingla och jag har en start kvar tillsammans i höst. På lördag rider vi en LA.3 i Timrå. Sen sist jag bloggade har jag ridit en träning för Issa på henne som gick riktigt bra. Vi ska träna även i kväll. Sen har jag ridit henne ute två pass, Julia ridit henne ute ett pass och så har Micke och jag kört henne med maratonvagnen ett pass. Jag upplever att körningen gjort henne mer rakriktad i dressyren. 
Tingla - glad efter körning
Bella och jag har trimmat dressyr två pass hemma med inspiration av Issa-träningen jag gjorde på Tingla. Jag jobbar med att lösgöra det sista lilla i högersidan för att inte få omslag i upptag efter ökningar och ännu mer ram på yttersidan över lag. När allt faller på plats känns det direkt. Traven får "häng" och i galoppen sitter hon så fint att det känns som man har piruettläge.
Sen har hon i vanlig ordning gått en del i skogen. Två pass med mig och två med Izabell har det blivit. Vi har hunnit göra årets pannlampe-premiär. 
Vivan och jag har jobbat mycket på att hitta lugnet. Hon har lätt att varva upp och när ryttaren förhåller matar hon på ännu mer och till slut blir hon nästan stressad av sitt eget påskjut. Jag har trimmat två dressyrpass och ridit ut ett pass också har Tilda ridit henne ett pass. Då red jag Bella och vi bytte mot slutet så jag fick känna lite även på Vivan. Amanda tycker att Vivan är enklast att rida av de två, Tilda tycker Bella och jag tycker att utmaningarna är olika och kan inte riktigt bestämma mig för vem det känns lättast med. Jag skulle nog säga Vivan i travarbetet och Bella i galoppen.
Jag har varit till Lusse för första gången på en månad. Vi har bara haft dejter på SRK under ett par veckors tid. Det var kul att rida ut i Jättendal igen och Lusse skötte sig strålande trots att vi mötte en lös jakthund. Det skulle inte jagas i den skogen vi red enligt uppgift men en hund var där i alla fall.
Sen har han gått i skogen med mamma sex pass så han har jobbat på. Han skulle behöva klippas. Vi får se om jag hinner med det i helgen då jag åker dit.
I dagarna är det fem år sen Ingvar Halsnaes 242 åkte hem efter 1 år och 8 månader hos mig. Han är utan tvekan en av mina största hästkärlekar. Jag velade länge om jag skulle tagit chansen och köpt honom men samtidigt hade vi kommit ungefär så långt vi kunde i dressyren och jag hade mina unga tjejer som behövde min tid. Den är svår att dra, linjen mellan känsla och förnuft. Jag är ju i lite samma sits nu med snart fyra ridhästar. Där är lösningen att betäcka två nästa år för att de ska få en huvudsaklig syssla och avkommorna kommer att vara till salu. Ett sätt att förhala ett beslut. Att lämna Ingvar var med facit i hand rätt men det var inte lätt och han är för alltid i mitt hjärta. 
