Karma
Nu har vi varit hemma ett par dagar från årets SM-äventyr. Allt är uppackat, tvättat, putsat och på sina platser och lugnet börjar lägra sig igen. Läget med Shira är oförändrat så jag har bokat en tid för henne hos veterinären nästa vecka. Tills dess fortsätter vi våra promenader och hon står i sin lilla hage. Micke har slagit gräs med lien åt henne varje dag så lite sommar får hon också.
Knattarna sparkade jag igång nu då jag kom hem. Det är inte utan att det är lite tomt att inte Lusse står där nere i hagen med buskar. Han sprider en rätt skön stämning med sin personlighet, där han står och filosoferar under lugg. Men mamma är desto gladare att ha honom hemma hos sig igen. Tingla har jag ridit i skogen två pass. Fokus på henne just nu är konditionsträning så det kommer att bli många pass i naturen. Sen lägger jag in lite dressyr då jag känner för det och när hon är mer slimmad ska Amanda få börja hoppa henne igen. Köra ska vi göra en del också. Vi är anmälda till ytterligare en helg för Mariana i höst -jättekul!
Qharma kommer att få lite mer uppmärksamhet framöver. I förrgår byggde vi upp en löshoppningsring här hemma med räcke -oxer och som hon hoppade! För att inte tala om hur hon rörde sig. Borta var den osäkra Qharma som hittade på bus och alternativa lösningar, framme var en självständig tjej som visade att hon både kan och vill. Den trenden fortsatte även under morgonens tömkörning i skogen. Jag planerar att rida och tömköra henne regelbundet nu en period. Hon ska även löshoppas nåt mer pass samt visningstränas. Nästa helg är det dags för sommarpremiering. Hela 31 mil får vi åka, men vi väljer att använda oss av en annan plats och bedömningsman i år. Vi har bokat uppstallning så hon kan få vila en stund när hon kommer fram samt innan hemresan så det känns bra. Det blir hennes andra längre resa. Den första var ju ända hem hit från Söderköping då hon var fölunge.
SM/NM var intensiva dagar! Vi bodde i husvagn tillsammans med Linda och hade familjen Sundström som grannar och det var ett väldigt trevligt umgänge under hela veckan. De övernattade ju även här med Dajm på såväl ner- som hemresan. Annars tycker jag det märktes att det var stort i år. De andra åren har det funnits naturligare samlingspunkter vilket gjort att man lärt känna fler nya människor. Det mycket dåliga vädret som kom i slutet av veckan påverkade ju också såklart. Men lite av den varan blev det förstås även i år, en del givande samtal och erfarenhetsutbyten.
Lusse gjorde fem starter i år. Dels en utställning på torsdagen där han gick till final tillsammans med sju andra valacker (varav tre var fd godkända hingstar kan tilläggas) och fick guld och jättefina omdömen.
Några klipp från detta kommer här:
Lusse visas: https://www.youtube.com/watch?v=cQxuNT87m0U
Finalringen: https://www.youtube.com/watch?v=jM7UALI2_dI
Får kritik & springer (skuttar) ut: https://www.youtube.com/watch?v=19fOKQoAE7g
På fredagen startade vi bruksridning. Det är ingen gren vi är speciellt rutinerade inom, däremot har vi ju ridit mycket WE vars hinder påminner en del om bruksens. Lusses orutin lyste dock igenom och vi skramlade ihop en herrans massa straff på de två broarna samt ett u på plattan. Men många hinder, som upphöjda bommar, konor med bollar, lydnadshinder, halter gjorde vi fint. Jag tror Lusse skulle kunna bli bra även på bruks med mer rutin. Vi landade i år på plats 26/33. Jag är nöjd med Lusse och vi hade roligt där ute på banan. Målet med bruksen var bara att genomföra alla hinder och komma igenom banan inom maxtiden. Så här såg vi ut:
https://www.youtube.com/watch?v=PLHM1yYlcLU
En sak som var lustig med bruksen var att Lusse ännu en gång reagerade mycket starkt på en okänd man, i detta fallet den mycket trevliga och lugna funktionskontrollanten. Jag förstår inte varför han gör så, men det är tydligt att det finns mycket mer nerv i den gula kroppen än han visar oss till vardags. Han verkar vilja välja sina människor. Det har te.x. aldrig varit problem med den manlige veterinär jag använd vid tandvård eller vår hovslagare. Kontrollanten tog det dock bra och besiktade mycket varsamt och gav mig beröm för en väldigt trevlig häst.
Sedan red vi förstås dressyr, tre klasser. Det första var NM del 1 på torsdagen. En LA.3 där vi landade på 59.571% i snitt efter en del missar, bl.a. ett omslag i ena förvända. I denna klassen var Lusse rätt spänd i blåsten som var väldigt stark. Det skvätte vatten från fontänen som låg i mitten av travbanan och staketen flög omkull på löpande band. Vi kom 28/32. Så här såg vi ut:
https://www.youtube.com/watch?v=dSO5XNGis1s
Det var den ritt under helgen jag var minst nöjd med. Sedan red vi två klasser på lördagen i ösregn och även då blåst. De ritterna är jag mycket mer nöjd med. Han var med mig. De missar vi fick berodde mer på att han behöver bli starkare, han gjorde sitt allra bästa och mer kan jag aldrig begära. På kvällen när vi var i stallet efter att ha ridit klart ville han bara stå och mysa. Lägga huvudet över min axel och pussas. Så han var helt klart nöjd med vår insats och jag viskade i hans öra efteråt att han är världens bästa lilla häst.
I NM blev det 60.09% i snitt. Missar vi kunnat fixa var att vi även denna dag haft ett omslag samt att ena bakdelsvändningen lämnade en del att önska. Övrigt var rent styrkerelaterat. Man får inte glömma att Lusse bara är åtta år och rids rätt sparsamt av mig så det måste få ta tid med honom. Vi kom 28/33. Och nog ser man att det glimtar till här och var och inte minst tycker jag att han rör sig väldigt bra. Det ska "bara" in i ramen också.
https://www.youtube.com/watch?v=tTTcsh6cLs0
Den sista klassen vi red var SM som går i LA.1. Där landade vi på plats 8/23, endast två utanför placering i rätt hård konkurrens. 65.96% i snitt och en av domarna hade oss som femma och gav Lusse 7.5 på gångarter! Den ritten är jag jättenöjd med. Vi hade bara nån timmes mellanrum mellan lördagens klasser men han gick in och levererade fast han måste ha varit lite trött efter LA.4 i sånt busväder. Så här såg vi ut:
https://www.youtube.com/watch?v=WXdVj9XwwD8
Om jag ska sammanfatta vår insats på SM/NM så är jag jättenöjd med Lusse, de andra var vassare helt enkelt så det är bara att träna på! Något jag därmeot inte var ett dugg nöjd med utan som tvärtom gjorde mig både heligt förbannad, besviken och ledsen var att det snackades vitt och brett om hullet på Lusse under min ritt på torsdagen. Besviken eftersom snackaren är en person jag känner som varit hemma hos mig på besök. Det var tydligen så illa att han inte borde gått igenom veterinärbesiktningen eftersom han inte var tränad för uppgiften. Nog vet jag att han kunde vara slankare och gudarna ska veta att jag gjort allt jag kunnat för att få honom dit. Men Lusse är inte min häst. I år flyttade jag hem honom till mig en månad före SM för att banta och matcha honom. Jag kan inte ta hit honom ett halvår i förväg då hans huvudsakliga syssla i livet faktiskt inte är att vara min tävlingshäst utan min mammas skogsmulle. Jag har en egen tävlingshäst och hon heter Shira. Henne kan jag styra med som jag vill. Kring Lusse kommer det alltid att vara en kompromiss. Men så allvarligt hälsomässigt kan det ju inte ha varit eftersom varken veterinär, funktionskontrollant på bruks eller domaren på utställningen nämnde ett ord om detta utan tvärtom gav honom idel lovord. Hans gjorde ju även helgens bästa resultat i den sista klass han gick under meetingen på lördag kväll och väl här hemma i veckan har han varit pigg som en spigg, totalt omärkt av att ha varit på ett stort meeting under fem dagar förra veckan.
Sedan blev väl droppen då det kom en diskussion på ett fjordforum kring en bild som togs på mig och Lusse under lördagens ritter i regnväder. En bild tagen i kanske inte den mest smickrande sekvensen. Alla som fotat ridbilder vet att man får sådana och att de kanske inte visar hela verkligheten utan faktiskt en enda sekvens. Jag fick en halv ridlektion eftersom jag red både våldsamt, oharmoniskt och inte tänkte på min hästs bästa. En ridlektion jag på intet sätt bett om eftersom jag har två utmärkta tränare i form av Ingrid och Mats som med största sannolikhet skulle meddelat mig väldigt tydligt om de ansåg att jag var ute på villovägar. Jag vet mycket väl att de värsta snackarna är sådana som aldrig ens satt sin hov på en lokal tävlingsbana. Det är ju samma sak varje år det varit dressyr i Globen. Proffsen är djurmisshandlare! Och de som pratar mest är oftast de som har minst egen erfarenhet. Men där någonstans fick ändå hela SM en fadd eftersmak och jag känner inte alls samma längtan efter nästa års mästerskap som jag gjorde i fjol.
Nu är jag inte religiös på något vis, men jag tror på Karma. Så med denna passande bild avslutar jag inlägget. För jag tror att sprider du glädje kring dig kommer också glädje till dig. Sprider du skit, ja då kommer även skit till dig förr eller senare.
Peace and out för denna gång!
