Känns som januari
Snön kom tidigt i år. Dryga 40 cm snödjup har vi nog när det sjunkit ihop lite. Sen kom även kylan, vi har haft mellan -16 till -20 hela helgen. Det är definitivt mer som januari än november. För en vinterhatare som kände sig sliten redan innan detta är det rätt plågsamt. Den känslan har funnits ett antal vintrar nu. Den stora tröttheten över allt slit, alla begränsningar och oro. Jag tar t.ex. fortfarande inte fått skit-containern tömd inför vintern och allt foder är inte levererat. Det skapar en oro som inte är sund. Kanske borde jag bo nån annanstans men det är här jag har mitt kontaktnät, vänner, familj och ett bra jobb jag trivs med. Från 2018 men gäller ännu:
Folk som bor söderut förstår inte vidden av att kriga mot kyla och snö i den omfattning det varit de senaste vintrarna. Första åren vi bodde här fungerade det bra men efter vintern 17/18 vände det. Vädret har blivit så mycket mer extremt på alla fronter. Visst, om man bor i villa och bara har en garageuppfart att skotta vore det ok. Eller som jag gjorde några år, bodde i lägenhet med hästen uppstallad vid ridhus och skottade/upptrampade ridvägar så man slapp rida i trafiken. Men det är en helt annan arbetsinsats med en gård. Tanken att vara inackorderad igen har snuddat men då kan jag inte ha alla hästarna kvar och hur väljer man? Jag älskar ju också platsen vi bor på i övrigt och trivdes verkligen inte med att bo i lägenhet heller. Det kändes som ett mellanspel på väg till nåt annat, kanske för att jag är född och uppväxt på gård på landet. 
*
Gården i dag
Jag har som jag skrev i förra inlägget som tur var världens bästa sambo som verkligen hjälper mig med massor av saker som inte bara tillhör gården utan även hästarna som ju ändå är mitt intresse. I dag skottade han ridbanan åt mig, ett styvt arbete på 3 h i -20 grader. Det är kärlek.
Irma har varit lite glad i hatten den senaste veckan. Ökad kondition och kyla är nog orsaken. I Tinglas sällskap med Izabell på ryggen i måndags var hon ändå ett riktigt A-barn. Hon är bara tre år men rids med pannlampa i alla gångarter och även i trafik. Då kan man få skutta lite i galoppfattningarna till vänster. I torsdags gick hon på promenad i sällskap av Bella. Jag fick småspringa för det var långa benet före på Irma men hon skötte sig bra då med trots energin. Den kvällen gjorde hon även timmerbilspremiär, i mörkret och allt. Superduktig! Stod helt stilla tills han kört om och skulle gasa upp och det pös om den. Då drog hon in baken och for iväg lite men lugnade sig direkt. 
Izabell och Irma
Men i lördags morse då jag red henne var det lite väl mycket bus, jag fick ta upp huvudet x antal gånger och galoppera på rejält för att hon inte skulle bli ett u. Hon har en helt underbar galopp, rund och balanserad och vinner lika mycket mark som en storhäst. För att inte uppmuntra akrobatiska konster alltför mycket kommer jag nu lägga in pass på banan med henne så hon får röja av sig lite där.
Detsamma fick hennes mor göra i kväll. Bella som bara varit på en promenad i torsdag men ändå sett rätt lugn ut i hagen. I kväll tog vi 35 min promenad och sen fick hon trava och galoppera på lina på ridbanan och jösses som hon sprakade loss. Det var som på den gamla goda tiden när Micke sa "jag trodde det var nåt stort som flög förbi men det var bara Shira". Jag fick se hela undersidan på magen på henne x antal gånger. Vi får hoppas rastningen fungerade bra för till veckan är planen att hon ska igång med lite ridning igen.
Vivan har ridits tre pass denna vecka, Izabell har suttit på henne en gång och jag två. Hon har varit svinpigg så vi får se vad hon tycker om en stundande vintervila på två veckor. Kanske får jag rasta henne lite på banan. 
Jag och Tingla i snön, Vivans öron
Tingla har ridits av mig fyra pass och Julia ett. Hon har gått som sällskap till Irma en gång och Vivan två samt ridits ensam två gånger. Tingla är ett A-barn just nu. Absolut pigg men inget stök.
Lusse har haft en bra ridvecka han med. Jag har suttit på honom två gånger och mamma två. Jag har hjälpt mamma att köra hem foder till dem så nu har Lusse mat så han ska klara sig hela vintern. Lusse och jag har haft fina ridturer, speciellt den i lördags var magisk. I Jättendal är det inte samma XL vinter som här utan rätt lite snö och betydligt mindre kyla. Där skulle man bo om det inte blev så otroligt långt till jobbet. 
Lusse i Jättendals-skogarna
