Känna sig otillräcklig

Efter att ha gått med i en grupp med bilder på äldre Fjordhästar så har jag nostalgitrippat en del i mina egna gamla fotoalbum och dagböcker. Det som slår mig är hur otillräcklig jag kände mig under många av de år jag hade Mirang. Jag redde inte ut allt med henne i ridningen, vi kom inte med på de träningar jag ville, vi räckte inte fram till placeringar i dressyren. Mirang var ett lite mindre Halvblod med ganska stort fullblodsinslag. Hon fick prestationsdiplom i hoppning på kvalitetstävlan och belönades med 7 på skritt, galopp och ridbarhet samt 6 på trav. En helt vanlig häst kapacitetsmässigt men ganska känslig och vass i temperamentet i ridningen. Jag var för svag i min ridning för att nå dit jag ville med henne under många år. 









Jag minns inte att jag var så uppgiven som jag kan läsa i de gamla dagböckerna. Kanske för att det där är historia i dag. För att jag nådde i mål med allt det jag ville och lite till. Innan Mirangs karriär avslutades hade hon startat Msv B dressyr med godkända procent, Msv C med placeringar, startat DM i fälttävlan, gått nationell 120 cm hoppning med placeringar och var inkörd. Vi blev bra tillsammans, fast jag så länge trodde att vi inte kunde.

Jag ser ofta de ryttarna som är som jag beskrev mig själv på Mirang. De som känner sig otillräckliga, ber om ursäkt för sig själva och inte tror sig vara bra nog. För mig vände det hela när jag fick Zorro. En gigantisk personlighet, gatukorsning mellan minst fem raser, hård men tuff lite på samma sätt som Tingla - en häst att känna sig 100% trygg med. Han var välutbildad i dressyr men gjorde inget gratis. Och som jag utvecklade min ridning med honom. Fick tillbaka självkänslan, modet och rosetterna trillade in. Sen gjorde de det med Mirang också. 





Det är många som frågar om jag inte tycker det är jobbigt att "sticka ut" med Fjordhästarna. Men jag har inte tänkt så. Har nog faktiskt aldrig känt mig otillräcklig när jag varit ute med dem. För jag har varit trygg i vad vi kan, gjort procent som jag kan stå för och resultatet har ganska ofta räckt till placeringar om jag ridit bra. Mycket av att lyckas i dressyren är nog faktisk att rida in på banan och känna sig stolt över sin häst, ha kul där inne och låta domaren smittas av känslan. 



Tinglas igångsättning rullar på och mamma-magen går ner mer och mer. Hon blev checkad i torsdags och fick beröm för sin starka fysik. Det enda som hittades var en låsning i nacken vilket stämmer överens med att hon har svårare att ställa igenom till höger. I övrigt noll och inga fynd vilket är ovanligt för en 9-årig häst tävlad i tre grenar som haft två föl. Bra virke i Tingelingen! Denna vecka har Julia fått rida ut henne en längre klätterrunda (jag gick med), jag har ridit en lång klätterrunda själv och två vardagspass med mycket övergångar och lösgörande jobb fast vi rider ut. Bilden nedanför är från lördagens långrunda då sambon gick med en bit: 



Vivans igångsättning har rullat på och hon är pigg, piggare, piggast! Hon jobbas i pass på ca 35-40 min för det mesta. Vi har tagit en promenad, tömkört ett pass och i fredags skrittade jag fram ute och gick sen in på ridbanan och red henne ett pass i skritt och trav. Det märks att poletterna trillat ner under vilan, precis som jag hoppades på. Kontakten med handen var mycket bättre och hon gick i en riktigt stadig form i traven. Lite bubblar det över ibland av energi men jag tror det kommer bli bättre när snön kommer så man kan galoppera lite mer. Nu är det bara vissa kortare sträckor i skogen som är mjuka nog. 



I dag var Tilda här för att få prova rida Vivan och jag gick med. Om det skulle funka bra tänkte jag att hon kan varva Viva och Bella framöver. Viva är snäll men det är väldigt mycket energi så jag ville se att Tilda var ok med detta innan vi red ut tillsammans. Viva hade lagt in lite egna små galoppfattningar här och var i traven men Tilda älskade känslan av hennes bubblande energi så nästa helg ska vi testa att rida ut tillsammans! 

Bella vilar vidare men jag har pysslat en del med fölen. Här är två bilder på underbara, sociala Irma i hagen en frostig dag och när hon fick testa att ha täcke en kväll: 





Lucidor red jag ut i dag en längre runda. Resten av veckan har mamma och han roat sig själva då det varit lite trist väglag med halka och vi inte velat transportera de dagar som det passade mitt schema. De har ridit ut fyra gånger och det har gått toppen. Härliga Lusse! 

I går var en kall men solig dag så vi passade på att ta årets julkort. Resultatet kommer senare! Men så här fint väder var det. Ha en fin första advent! 




29 Nov 2020