Jullovet 2022 och premiär för Irma att dra
Jullovet har ridmässigt varit jättebra. Jag har haft mycket sällskap och underlaget har varit bra nästan hela tiden. I slutet av lovet dundrade dock rejäla snöoväder in så nu är jag begränsad i ridvägar ca 2 månader framöver igen.
Snö kan absolut vara fint men för mig är den bara jobbig. Jobbigt att skotta gård och ridbana. Jag tvingas rida enbart i trafik vilket begränsar väldigt. Det är ju säkerhetsmässigt ett osäkert val vid dåligt väder t.ex. Förra veckan då min medryttare Julia körde upp hit och det var lite moddigt efter vägen fick hon möte och den bilen gick inte ut alls så hon tvingades gå ut rejält på sin sida för att inte krocka och körde i diket rejält så pass att det behövdes traktor att dra upp henne. Den bilen stannade inte ens och kollade hur det gått för henne. Att vara mellan snövallar med den typen av människor på en hästrygg är helt enkelt sådär. 
Men större delen av jullovet hade vi tillgång till även skogen, bilvägen var väldigt bra underlagsmässigt och jag kunde rida dagtid när det är lite trafik. Så det är fina pass att tänka tillbaka på när vi nu krigar på 2-3 månader innan det tinar igen.
Vi har över lag ridit mest rejäla konditionspass ute, mycket trav och galopp och mycket backträning och snöpulsning. Jag går alltid ur vintrarna med starka hästar med gott flås och det är såklart toppen inför tävlingssäsongen. Det jag inte får är finliret då jag inte har tillgång till ridhus. Visst kan jag lasta och åka men det är inte heller så kul när det är dåligt väglag. Det är helt enkelt inte värt det, lite på samma tema som att det viktigaste är att alla är friska och mår bra. 
Lusse på en av hans och mina fina uteritter under lovet
Ridbanan kämpar vi på och plogar fast med snöslunga så det blir ingen helt jämn botten. Det skulle bli bättre med traktorn men då får vi vallar inne på banan som gör den mindre och det vill jag inte. Just nu är dock snön så blöt att den inte går att skotta med slungan så jag inväntar bättre före.
Tingla har gått ute med mig fem pass, Julia två pass och så hade jag en vän från gymnasieåren och framåt på besök som red henne ett pass. Ellinor var här i fjol på jullovet också. Då red hon Bella och nu fick hon prova Tingla. Till våren ska hon få komma och prova Vivan. 
Glada Tinglaöron i Norafors
Jag har också ridit henne ett pass på banan. Hon har över lag varit pigg och väldigt fin att rida. Sen åkte vi faktiskt till ridhus med henne och Bella en gång under lovet. Länge sen sist och ridmässigt var det jättekul. Åkmässigt mindre kul. Väglaget var inte det allra sämsta men mina vinterdäck är slitna och släpet tungt så det slirade och hade sig - superobehagligt att inte veta om vi skulle komma uppför backarna eller få sladd.
Uppför backen till vårt hus kom vi faktiskt inte heller. Trots att vi körde upp tomt släp, jag gick med hästarna, så är ju vagnen i sig tung och det var is under modden så efter tredje försöket gav vi upp. Snälla grannen med bättre vinterdäck drog upp det. Nu blir det inga mer resor innan väglaget stabiliserat sig betydligt och jag ska få nya vinterdäck till bilen. Inte ens fyrhjulsdrift hjälper på sånt före som varit nu.
Vivan har gått ute med mig sju pass och Julia ett. Hon har varit superfin. Det gynnar verkligen henne att gå lite tuffare som hon gjort nu på lovet. Hon är fortfarande pigg men inte alls lika yr.
På nyårsaftons morgon red jag ut vid niotiden för att slippa trafiken. På en raksträcka där jag var fullt synlig på flera hundra meters avstånd kom en mindre buss i hög hastighet. Jag visste att Viva troligen inte skulle vara ok med det så jag stannade och vinkade bestämt med armen att han skulle sakta ner men han bara fortsatte mot oss i samma hastighet så snön rök. När han ska passera vänder Viva och sticker i full galopp ca 100 m innan jag får stopp. Sen är han tvungen att stanna för han kan inte passera oss då hon galopperar runt och snurrar mitt i vägen och är rädd. 
Vivan
Fruktansvärt onödigt! Hon har funkat jättebra i trafik länge nu och jag var förbannad och ledsen om allt var förstört. Vi mötte bara två fordon denna morgon, denna buss och en bil som körde normalt sakta förbi och den var inga problem. Nästa pass hon skulle ut i trafiken var det då Ellinor var här. Jag red Viva och sa till Ellinor att ställa sig utanför Viva som en mur när det kom bilar så det gjorde hon. Det gjorde att de faktiskt saktade ner och alla möten gick bra. Viva litar på sin mamma. Det kom dock inga större fordon eller bilar med släpvagn så återstår att se hur den biten ska fungera. Och med det i ryggen känns det jobbigt att veta att jag måste vara i trafiken i månader med henne.
Bella har gått ute med mig fyra pass, Izabell tre pass, Tilda ett pass också har jag tömkört henne ett pass hemma på banan utöver när vi var till ridhuset. I ridhuset kändes hon jättefin. Jag red lite Msv C linjer och det är inte långt borta innan de sitter. Hon har så lätt för sig, är i sån balans naturligt. Jag hamnar i en helt annan position på henne än på Tingla.
Hon har över lag varit pigg och bockat lite i galopperna ibland. Annars väldigt fin att rida även ute. Precis som i fjol vid den här tiden på året med andra ord. Kyla och snö gör henne glad. Jag är väldigt glad att Izabell funkar så bra på henne. Hanterar pigg och bockande häst jättebra och rider henne i form. 
Izabell på Bella
Irma har fått jobba lite hon med, jag passade på nu då det var lov och jag hade mer tid. Blir nog mindre av den varan framöver men hennes tid kommer. I vår är det dags för inridning! Hon har gått på promenad och lösgaloppperats ett pass och tömkörts fyra. Det första tömkörde jag enbart. Det andra adderade jag linor och svängel.
Det tredje satte vi på även däcket. Allt detta gjorde hon ju i höstas och var trygg i det men nu hade det ju gått ett tag så jag ville repetera stegvis. Passet med svängel och det med däcket var Julia med. Jag gör bara sånt arbete då vi är flera. När hon drog däcket avslutade vi med att Julia satte sig på däcket också fick Irma dra henne ett varv runt ridbanan. Det gjorde hon så himla bra och vi var så stolta över henne och vårt arbete med hennes inkörning.
Sen gick hon ett pass mer dressyrmässigt tömkörning. Denna 2,5 åring bär sig fint även i galopp på volt, hamnar av sig själv i en bra form för åldern. Vad månne bliva?
Mammas ridsällskap stukade foten för flera veckor sen och det tog 3 veckor innan hon var tillbaka i sadeln. Så jag och Helena har försökt åka dit nåt extra pass. Jag vill gärna att Lusse går. Det är inte bra att han står för mycket då han inte rör sig så mycket i hagen naturligt eftersom han är en lugn häst och går med så gammalt sällskap. Jag har ridit honom tre pass och Helena ett. Allt har gått finfint. Han sköter sig väl trots att han gått så lite.
Men det glädjer mig att Maritta är tillbaka i sadeln from denna vecka för när jag börjat jobba igen hinner jag inte med mer än max en helgdag. Det tar ju en bra stund att åka till Lusse eftersom det är 8 mil enkel väg. 
Lusse
Vi har också varit och hämtat halm. Det vi hade kvar sen i fjol är nästan slut så det var hög tid. Jag hade ju beställt från samma ställe som jag köpt två senaste åren och åkte glad i hågen iväg och hämtade två balar i november. De var inplastade inför transporten och när jag kom hem och öppnade dem var båda genomruttna. Fy så surt! Jag fick ju tillbaka pengarna för balarna men hyra av släpvagn, arbetet att hämta dem och åka iväg med dem på tippen (totalt ca 3 h) kändes ju väldigt trist. Lärdom: köp inget inplastat som du inte sprättat på plats för att se skicket.
Nåväl, det vi hämtade nu var betydligt längre bort men ej plastat och i toppkvalitet. Så nu har vi 700 kg gyllene halm hemma – härligt! Det blir ett bra komplement till hösilaget då det tar längre tid för dem att äta halmen.
Så lovet var fint! Lite jobbigare start på terminen med idel blötsnö/regn och väglag och skottning därefter. Nu längtar jag till våren!
