Julefrid
Äntligen jullov! I helgen har vi storstädat huset och Micke som är den av oss som är bra på matlagning har lagt in sill, gjort skinka, bakat kakor och matbröd. Jag har pyntat och slagit in julklappar. Ute snöar det lapphandskar och jag njuter av att veta att jag har många dagar att förvalta precis som jag vill.
Veckan har varit bra på hästfronten. Jag har ridit Lusse en gång, en uteritt i Jättendal. Exemplarisk häst i en skog med ett par centimeter pudersnö. Nu har vi dock fått en hel del mer så nästa gång jag ska dit räknar jag med riktig snögalopp!
Mamma och han har hunnit med tre ridpass sen sist jag skrev och jag får idel positiva rapporter. Denna vecka blir det bara uteridning för Lusses del. Det känns bäst att skippa att transportera i jultrafiken. Jag ska rida ut honom två pass och mamma ytterligare tre-fyra. Nästa vecka blir det fler ridhuspass och troligen ska Lusse få följa med som visningsexemplar i en Working equitationträning jag ska ha.
Qharma och jag har varit ute och joggat igen! Hon är så himla duktig och en perfekt sparringpartner då hon deifinitivt orkar springa längre än jag gör. Det blir troligen ett pass i kväll igen. Vi tog julkort på knattarna i helgen och det står klart att Qharma är lika fotogenique som sin bror.
Jag måste ju även visa det fina pannbandet som Åse-lott gjort åt Qharma och mig som jag bestämt designen på själv: 
Hon har fortfarande Tinglas träns i storlek cob men med full pannband. Vi får se hur länge till hon kan ha det, jag tror hon kommer att behöva ett eget träns i storlek full under året.
Tingla avbröt sin sex veckor långa vintervila i helgen med att först agera barbackaponny vid julkortsfotograferingen. Jag fick lust att sitta barbacka och efter en snabb överläggning konstaterade jag att Tingla var det bästa alternativet för närvarande av mina tre. Hon är bred och mjuk som en soffa, lite som min d-ponny Zabinha som jag red mycket barbacka på.
"Jag vill äta kransen!"
Efter fotograferingen slängde jag på hoppsadeln och red ut en halvtimme. Micke gick med för säkerhets skull. Det är ändock en treåring och hon har vilat länge. Men det hade inte behövts, Tingla var som vanligt en redig tjej. Så då vi kom in i skogen travade vi iväg själva. Hon ger en hemskt fin ridkänsla. Otroligt fin i kontakten med munnen och så lätt i froten. Ibland då hon tar i känns det som man ska åka av bakåt. Hon är så kort och då hon stoppar in rumpan och frontar upp lite extra fram är det liksom ingen häst kvar bakom en. Jätteskum känsla för mig mest som ridit de förhållandevis långa hästarna Lusse och Shira de senaste åren.
Vilan har gjort henne gott. Hon känns stark och bär upp mig bättre. Att hon nu även fått skor bak ger en extra växel. I skritten och traven har jag en känsla av att kunna styra in i en lätt dressyrklass vilken dag som helst. Hon lyssnar på framåtdrivande, förhållande och sidförande hjälper, är ärlig i sin kontakt med handen och arbetar med eftergift. Sen skulle vi galoppera och då blev det lite glada skutt i starten. Sen galopperade hon fint. Men nåt bus måste man ju få göra då man bara är tre år och riden 20-25 ggr!
Min nya (dvs ny för mig men begagnad i sig) säkerhetsväst har kommit så jag provred den på Tingla i lördags. I skritten kändes det konstigt och stelt, som om jag skulle få andnöd men i traven och galoppen kändes det bra. Jag antar att det är en vanesak. Det är den storlek jag ska ha som jag fick hjälp att prova ut på Hööks men jag kanske ska ta en tröja mindre under nästa gång samt spänna upp den lite mer vid axlarna. Det positiva var att den kändes bra baktill. Många västar blir ju för långa och slår i sadeln så det känns som man ska studsa av bara av detta.
Shira och jag har haft en riktigt bra vecka tillsammans! Att jag fick in tre pass på SRK gjorde susen för överskottsenergin. I tisdags, dvs dagen efter förra veckans Ingridträning, skrittade jag henne för hand 40 minuter. På onsdagen var vi in till SRK tiiiiiidigt och tömkörde 40 minuter. Ett rent lösgörande pass och hon fick även skutta av sig lite under kontrollerade former -som hon njöt! Jag jobbade henne lite rundare i formen och hon frustade och kändes väldigt nöjd. På torsdagen red jag ut på andra sidan bron. Det hade snöat lite så vi kunde trava och galoppera några sträckor. 40 minuter och nöjd och glad häst. Fredag vilade hon, då var jag till Lusse efter jobbet. Lördag var det dags för SRK igen. Ett lösgörande pass i lite fräschare tempo och rundare form. Jag red inga rörelser utan mer basic i 50 minuter. Shira fin och fokuserad trots att vi delade ridhus med en annan lite busig häst! Söndag uteritt 50 minuter i skritt, klättring. Shira lugn fast det blåste rätt mycket.
I dag var det dags för Ingridträning igen! Hon var bättre redan från start detta pass. Jag skrittade som vanligt fram länge, värmde sen upp i trav och så tog vi galoppen ganska tidigt i passet. Jag har svårt att komma ner på höger sittben som jag ska och det märktes då jag red öppnor på långsidan, hon bytte hej vilt där ett tag. Men sen fick jag kontroll på kroppen och då blev hon jättefin i det jobbet. Det är lättare till vänster än höger just nu. Intressnat eftersom det var tvärtom i höstas. Sen tittade vi på bytena. De till vänster brukar vara svårare och så även i dag. Hon laddar och studsar före och blir efter bak i själva bytet. Jag bad att få rida dem på serpentinen så jag måste komma till ett beslut snabbare och då blev det tydligt hur pass mycket jag satt över till vänster -att det var därför hon studsade. Jag bad ju om bytet med min kropp men sa nej med min hand. Inte konstigt att hon blev frustrerad. När jag satt mitt över henne som jag ska blev alla vänsterbytena bra. De till höger är lättare och blir oftast rena. Vi avslutade med att rida lite diagonalslutor. De är ett utvecklingsområde helt klart men de blir stadigt bättre! Jag nöter dem ju hemma på uteritterna och Ingrid tyckte det var skillnad bara sen förra veckan så det går åt rätt håll! Det är kul att rida nu!
