Hur svårt kan det vara?
Tingla och Bella på läger - grönt och skönt i Jättendal!
Semester! Härligt som bara den. För även om jag tycker mycket om mitt jobb har det varit ett tufft år på måga sätt. De senaste nio dagarna har varit härliga. Vi firade midsommar här hemma med mamma och pappa på besök. Sen har det varit mycket häst. Inte minst träningsläger med ÅFF i Jättendal.
Jag gillar verkligen stämningen i vår förening. Det finns mycket energi, många som vill. Folk är snälla. Det är viktigt. Som en klok bekant skrev: vi vet inte något om andras kamper så vi ska försöka att vara snälla både mot oss själva och andra. Och vi hade verkligen en härligt peppig stämning hela lägret.
Lägret var söndag - måndag med enskilda träningar i dressyr för Ingrid Nyström på söndagen och hoppning i grupp för Pia Eriksson på måndagen. Båda tränarna hade teori i samband med lunchen där vi också kunde passa på att dryfta funderingar. Förutom detta fikade och åt vi gott, umgicks och jag hann visa Tilda och hennes Evan Jättendal från Lusses rygg på söndagkvällen.
Det genomgående temat i min ridning de tre senaste träningarna för Ingrid har varit less is more, kvickare och tydligare och så den xxx vänsterhanden som lever ett eget liv. Jag red Tingla på söndagens dressyr. Vi har inte riktigt haft nån kanonkänsla i dressyren på sistone. Kontakten med handen har inte riktigt varit där, hon har lagt nosen på sned och inte riktigt sugit tag i bettet. Jag tror det dels beror på att jag inte haft nån sadel till henne som är 100% men kanske mest att vi varit fler ryttare på henne en tid. Amanda har börjat hoppa henne igen, Julia rider ut, Tilda har fått rida henne en del inför online dressyr också jag då. Tingla är fast hon är så tuff ganska känslig. Kanske har det blivit för mycket med fyra ryttare som rider rätt olika.
Men på söndagens träning kände jag att jag hittade tillbaka till där jag vill vara på henne med Ingrids hjälp. Att sitta på båda sittbenen, lägga vänsterhanden stilla intill halsen, leda med höger om det behövs. Jag fick en riktigt bra känsla och det var skönt. Det känns också bra att jag har Ingrid bokad kontinuerligt under sommaren, så vi kan hitta formen vi hade i vintras igen. 
Tilda och Bella
Tilda red Bella på dressyrträningen för Ingrid. Ny plats för Bella men hon var väldigt cool. Hon agerade precis som hemma. Först lite het och springig, sen riktigt bra, sen checka om piloten kör planet eller om det är hon och därefter avsluta på riktigt hög nivå. Tilda fick många bra verktyg och det var så kul att se dem tillsammans. Riktigt fin Bella!
Måndag var det dags för hoppning och i första gruppen var det jag på Tingla, Amanda på Bella och Tilda på Lusse så bara våra hästar. Superkul! Dessa tre är ju alla utbildade av mig, otroligt olika men lika fina alla tre. Bella skötte sig så himla bra. Gruppträning på bortaplan på en häst som inte är så mycket hoppad kan vara en utmaning men hon löste det jättefint med Amandas mjuka men tydliga stöttning. Ett stopp på en grind, annars antog hon alla utmaningar redan på första försöket. När hon hoppat igenom alla linjer och även jag gjort det på Tingla bytte vi hästar Amanda och jag. Jag travade av Bella och Amanda hoppade lite högre och avslutade med en hel bana på LC-höjd. Perfekt att Amanda fick lite tränartips inför nästa tävling och jag var nöjd och stolt över det jag gjort - hoppat högre än på många år.
I framridningen återkom ett tema från dagen före; vänsterhanden. Hur svårt kan det vara? Så nu är mitt återkommande mantra varje pass jag rider "låt vänsterhanden ligga stilla vid halsen och inte leva sitt eget liv". En historisk händelse utspelade sig också då Tingla i sista sekunden bestämde sig för att ett blått zigzag plank åt Fjordhästar och gjorde en snabb avvikelse från färdvägen så jag flög av. Första avramlingen på de sju år jag ridit henne! Men det gick bra, upp igen och sen hoppade vi det. 
Tilda och Bella
Tilda hoppade Lusse. Bara fjärde gången hon rider honom men de där två är verkligen redan ett vinnande team. Plättlätt seglade de genom alla övningar och avslutade med att hoppa en bana på LC-höjd tillsammans! Så kul att Lusse fått en ny ryttare nu då han och jag tävlat klart.
Borta bra men hemma bäst och Irma var minst sagt lycklig över att hennes mamma kom hem igen efter avslutat läger. Mamma är bäst! 
Annars har det varit blandat jobb men alla har gått för fullt. Lusse har gjort fem pass i skogen med mamma och ett med mig utöver hoppträningen med Tilda.
Tingla är riden av Julia i skogen två pass, av mig i skogen två pass, trimmat dressyr med mig ett pass utöver dagarna på träningslägret. Vi har ägnat oss en hel del åt sadelprovning och provridit Antares Alliance (Den gillade jag! Men lite för lång på Tingla och lite för smal), Prestige Passion (Helt okej på Tingla men för liten i kåpa/säte för mig, jag hamnade på bakvalvet) och så den vi har hemma nu; Amerigo Pasubio som hittills är klart bäst för Tingla. Jag har några dagar till på mig att bestämma mig för om den är bäst för mig också. 
Jag och Tingla i Pasubio
Bella har gått två uteritter med Tilda, två uteritter med mig, ett dressyrpass med mig utöver dagarna på lägret så samma upplägg på henne som Tingla. Hon har generellt testat väldigt mycket mindre men också varit hetare att rida. Det är drag i Bella men hon är aldrig dum, sticker, bockar eller sånt.
Viva har gått fem uteritter med mig, ett dressyrpass och en promenad vid hand. Tingla och Bella går oftast längre uteritter på 1-1,5 h medan jag håller Vivas på drygt halva den tiden med tanke på hennes ålder. Men jag tror det är bra för henne att röra sig en del sommartid så hon inte lägger på sig alltför mycket. Viva har också provat Pasubion och gillade den mycket, himmel som hon travade i den! 
Vivan i Pasubio
Övrigt som hänt är att jag visningstränat Irma lite inför digital utställning, dömt lokal ponnydressyr på kvällstävling samt att vi varit iväg och vaccinerat Lusse. Han var i vanlig ordning snäll och reagerade inte alls på vaccinet.
Så avslutningsvis har det varit fina dagar med hästarna och de människor jag har kring mig. Jag trivs så bra med samarbetena jag har med Amanda, Julia och Tilda. Allt vi gör med hästarna. Inställningen tjejerna har till häst. Min ridning. Jag vet att det inte är perfekt. Jag vet vilka utmaningar jag har både psykiskt och fysiskt. Men jag väljer att vara glad över det jag har ändå i ridningen och är nöjd för det mesta. Det betyder ju inte att jag inte jobbar för att bli bättre men jag tror att om man fastnar i det som brister knäcker man både sig själv och hästen medan en varm nöjd känsla skapar motivation hos både folk och fä. Och vem blir inte glad med en sån här häst i stallet? Bästa Tinglis. Som Amanda sa: Tingla är verkligen definitionen av drömhäst. 
