Hitta rätt
I dag har jag, ytterligare en lärare och årskurs ett varit och ridit Islandshäst. Gårdens ägare hade ett litet föredrag kring att hitta rätt i livet. Hon pratade om hur svårt det kan vara att veta vad man ska bli när man är ung men att det aldrig är för sent att hitta rätt. Det går alltid att välja om. Och det tror jag är sant. Det har egentligen alltid varit min devis. Jag har gått på magkänsla och tagit ganska stora beslut på kort varsel men det har nästan alltid blivit bra beslut och de gånger det inte blivit det har det gått att byta riktning senare.
Höstarna var alltid tuffa för mig när jag arbetade i den kommunala skolan. Jag gillar att vara lärare. Tycker det är häftigt att lära ut saker och se människor växa. Uppskattar alla möten och de relationer man bygger till de klasser man arbetar i. Men jag gillade inte stressen som åt mig inifrån och ut som tog bort glädjen för allt. Jag undervisade så mycket att det inte fanns tid för planering, efterarbete, rast, de där spontana mötena med elever och kollegor. Jag bara körde ner huvudet och jobbade och hoppades på att det skulle bli bättre. Men en dag kom jag till en gräns. Det gick inte mer. Orken tog slut, de fysiska symptomen tilltog.
Jag sökte jobb inom annat fast jag egentligen visste att det är inom pedagogik jag är som bäst. Men så fick jag ett tips om ett jobb på friskola. Det skulle bli längre arbetsdagar eftersom det är 40-timmarsvecka och vanlig semestertjänst istället för att ha ett långt sommarlov. Men jag tänkte att om det kunde ge mig orken i vardagen var det värt det. Jag gick på intervju, fick jobbet på stående fot och skrev på direkt på plats. Sen gick jag till min gamla chef och sa upp mig. Tre månders uppsägningstid gjorde att jag tillbringade hösten på den kommunala skolan men nu kunde inte stressen ta mig för jag visste att jag var på väg därifrån. Och nu har jag varit snart ett år på mitt nya jobb och i dag tror jag faktiskt att jag kommer att vara lärare till jag blir pensionär. Jag har hittat rätt i ett härligt arbetslag och med andra arbetsuppgifter. Egentligen undervisar jag nog inte så mycket mindre men det är mindre grupper och cirka halva tjänsten är inom häst vilket jag brinner för så det blir en helt annan sak. Att få variera miljö från inne på skolan till ridskola, travet, apl-besök på olika anläggningar - det blir en härlig mix som ger energi. Det känns med andra ord som jag hittat rätt. Ibland behöver man våga hoppa. Lämna det trygga för något nytt som kan bli så mycket bättre. 
Det går mot mörkare tider och det stressar mig lite. Snart är det dags för den trista tiden då man sällan får motionera häst i annat än pannlampans sken. Eller strålkastarens, på ridbanan. En härlig nyhet för året är nämligen att vi i somras kostade på en enklare belysning till banan. Men ännu krämar vi ur det sista av dagsljussäsongen. 
I söndags red jag Bella. Det var några veckor sen sist men hon hade inte glömt bort något. Jag red henne i skritt och trav och hon var styrbar även i varvbyten i trav. Jag har bokat in Amanda som ska komma och ta lite uppsutten galopp på henne tillsammans med mig och Tingla för jag tror hon kan behöva lite draghjälp för att hitta bjudningen i galopp.
Viva tömkörde jag ute i måndags, gick toppen. I kväll har jag och Micke promenerat/joggat Viva och Bella tillsammans och det gick jättebra.
Tingla har fått ta det lite piano. Julia red ut henne tillsammans med mig och Qharma förra torsdagen samt i går. Förutom det har jag bara ridit henne ca 20 minuter barbacka på banan i alla gångarter samt att jag red ner med soppåsen till tunnan nere vid vägen - lite brukshästträning i vardagen. Hon känns i alla fall piggare nu så det är bra.
Jag har varit lite i valet och kvalet om jag ska starta Lusse nåt i höst men bestämt mig för att han ska få gå en Msv C på Färsta nästa helg då han varit riktigt fin och pigg den sista tiden. Jag rakade honom i lördags och det kan delvis vara en bidragande faktor men jag tror också att det faktum att han fått gå varierad träning i höst gjort att han är back in business. Två dressyrpass har vi ridit, ett på banan i Jättendal och ett på SRK. Det var första gången jag red på banan i Jättendal sen det lagts på nytt underlag men jag tyckte den kändes bra. Sen har mamma och Lusse tagit tre uteritter tillsammans också.
Den som haft den största utmaningen är Qharma. Vi är inne i en period av tävling och i söndags gjorde vi vår tredje gemensamma start. Vi laddade upp med uteritt tillsammans med Julia och Tingla på torsdagen, ett lätt dressyrpass hemma på banan på lördagen. Denna tävling gick av stapeln på vår hemmaklubb så hon var van miljön till vardags men jag visste att staket, domarkur och musik kunde bli en utmaning. Qharma har sista tiden blivit väldigt bra att lasta och är även bra att hantera på tävlingsplats. Hon har heller inga problem med att stå en stund på trailer och vänta.
Framridning tillsammans med upp till fyra andra hästar i 20 x 40 ridhus gick också super, hon var fokuserad på mig och kändes rätt cool. In på banan och fast hon var rädd för att gå in där (det är en trång passage mellan ridhusen), tyckte kuren och staketet var läskigt så litade hon på mig. Början på programmet gick strålande! 
Men efter skritten tog soppan slut och i galoppen fick vi flera avbrott. Hon är orutinerad och behöver tid att växa i kostymen. 60.00% slutade vi på så det var ju helt okej efter en ritt med så många missar. Domaren gillade henne och jag gillar det jag ser på filmen, hon är en flott häst. Sen är det frustrerande att jag inte kan få henne med mig hela vägen ännu. Det är ju några år sen jag satt på en häst som hade egna planer för programmen. Jag har varit bortskämd med Lucidor och Tingla som alltid följer min plan, oavsett dagsform. Samtidigt vet jag att Qharma har så mycket mer att ge än det hon visar på tävling än så länge. En vinters träning och jag tror att känslan i vår kommer att vara en helt annan. Det flöde hon visar på träning hemma lovar gott.
Film:
https://www.youtube.com/watch?v=uUQP76nL4yc
I måndags skrittade vi ut på lång tygel och i går blev det jobb på ängen med Julia och Tingla. I dag har hon fått vila så tar vi nya tag mot nästa start i morgon! Jag tror att tålamod kommer att vara min vän i detta fall. Jag ser fram emot nästa Camilla-träning där jag förhoppningsvis kan få lite nya verktyg!
