Grubblerier
I walked across an empty land
I knew the pathway like the back of my hand
I felt the earth beneath my feet
Sat by the river and it made me complete
Oh, simple thing, where have you gone?
I'm getting tired and I need someone to rely on
Lilly Allen Somewhere only we know
Det har varit en lång vår. Jag har skrivit om det några gånger innan. Om den stora tröttheten som kommer och går. Ett tag kändes det väldigt långt till målgång. Nästan ogörbart. Men nu har jag 5,5 veckas semester. Jag plockade ut nästan allt jag hade sparat för det känns som jag behöver det. Kunna ta dagarna i min takt. Inte så många tider att passa. Kunna som i texten ovan vara i naturen i stillheten. Det lilla ger det stora.
Men denna vår har det stått klart att detta inte kommer att gå i längden. Hur mycket jag än vill det går det inte. Det går inte att maxa och vara ambitiös på jobbet och sen också maxa sin fritid och ha 4-5 hästar hemma som alla ska ha sin sysselsättning efter ålder. Så i dagarna kommer det ut annonser hur mycket det än skär i hjärtat. Och jag hoppas finna hem som blir lika bra som det blev med Qharma. Och att det ska ge mig ett lugn att kunna ha en lite mindre aktiv vardag. Att ha tre hästar varav bara två ridhästar gör mig också oberoende av medryttare. Det blir en bonus med sällskap men jag får ihop det själv om det behövs. Det senaste året har Izabell varit en fantastisk avlastning. Kommit plikttroget i alla väder och vi har jättekul ihop med hästarna. Hon har sökt skola på annan ort i höst. Blir hon kvar hemma kommer vi såklart fortsätta tillsammans men kommer hon in på skolan behöver jag känna att jag faktiskt kan ro det i land själv om jag inte finner någon ny. Att vara medryttare här är så mycket mer än ridningen eftersom vi alltid rider tillsammans. Det måste vara nån jag funkar med och trivs med, inte bara att hästarna funkar. Precis som det varit med Tilda, Izabell och Julia.
Irma i Jättendal
De två senaste veckorna har varit aktiva med hästarna. Midsommarhelgen hade vi i Ångermanlands FF ett riktigt bra tvådagars läger. Jag var inte jättepeppad innan för jag var så trött och valde därför också att sova hemma. Men det blev väldigt roligt och gav energi istället för att ta. På lördagen for jag ner med Tingla. Världens bästa sambo körde ner vagnen åt mig. Vi körde två pass för Eva Hägglund. På morgonen körde vi ensamma dressyr/precision. Eva var på mig om hur jag sitter i vagnen, handställning och hur jag skulle göra för att ställa igenom Tingla lite till i främst höger varv. Det blev väldigt bra och jag fick tips som funkade direkt. Jag älskar när det är så. När det är enklare än man tror, bara man får veta hur man ska göra.
På eftermiddagen körde jag ett pass maratonhinder tillsammans med Linda och Rolex. Vi övade också på att fatta och rulla på i galopp på ridbanan. Jag har ju galopperat mycket i vagn med Tingla ute men aldrig på bana. Men hon var direkt med på det hela och vi la sen in små snuttar galopp även i samband med maratonhindren. Det här passet gav en otrolig adrenalinkick. Tingla var så med mig och hon älskar verkligen detta.
Livar på lägret
Dag två kom jag tillbaka med Irma, Bella och Izabell i sällskap. Jag och Irma red 30 min för Ingrid Nyström tillsammans med Amanda och Livar. Mitt mål var att rida Irma på bortaplan i alla gångarter och att det skulle ge en bra upplevelse för oss båda och det lyckades jag med råge. Ju mer jag gör med Irma ju mer inser jag vilken stjärna hon är. Direkt vi kom till Jättendal var hon absolut lite spänd men det tog bara 5 min så hade hon landat och jag kunde lugnt sitta upp.
Hennes temperament passar mig så bra. Hon gör mig trygg på det där sättet Lusse och Tingla alltid gjort även på bortaplan. Och det gör att jag kommer till ridning på det sätt jag vill. Hon var fin i travarbetet. I galoppen gick det lite på fart. Hon växer och motoriken blir därefter. Men hon fattade så snällt både galopperna och rullade på längst fyrkantsspåret. Böjda spår blir lite klurigt just nu så det spar vi. Izabell tränade med Bella och fick fina tips av Ingrid och var väldigt nöjd med träningen.
Izabell och Bella
Irma och Bella
Förutom lägret har Tingla gått ett körpass här hemma. Min kollega Hanna som haft egna hästar men är utan nu och länge velat komma ut och hälsa på oss kom hit och åkte med oss en sväng. Jättetrevligt! Hon har också ridits ut av mig fyra pass och Izabell två.
Bella
Bella har ridits ut av mig fyra pass och trimmats dressyr av mig ett pass – jättefin! Sen har hon gått tre pass ute med Izabell och ett med Tilda som var här och hälsade på oss nu i veckan. Hon är hemma från studierna i sommar. Ett kärt återseende att ha henne här en kväll. Jag saknar våra ridturer och Tildas härliga energi och positiva inställning till livet.
Irma har ridits av mig ute fyra pass och Izabell ett. Hon har också gått två promenader. Egentligen hade jag velat sätta henne på helvila några veckor men gräset växer nåt otroligt och hon går ute dygnet runt nu så jag tänker att hon behöver röra på sig. På dagarna har hon gått på helt nedbetat med Tingla och Bella och på nätterna i den hagen + skogsdelen så då kan hon äta lite mer. Konceptet har funkat fint. Krona och Viva älskar att få vara med Irma halva dygnet. De har gått ensamma på rejält med gräs dagtid. Nu kommer jag dock behöva tänka om för Krona har tagit sig lite friheter och rymt in till de andra, nya roliga kompisarna när jag delat dem på morgonen. Så från i morgon släpper jag nog ihop alla dagtid på den nu ganska nedbetade skogen och så får Irma gå med dem på stora betet nattetid.
Precis som Irma imponerade på mig på lägret gör hon det hemma. Jag har börjat rida ut henne ensam och hon är verkligen klockren. Så trygg och redig fast hon bara är fyra år. Att sova ute trodde jag skulle göra henne trött och lite lugnare är hon kanske men ingen större skillnad. Bara hon skrittat fram är det bra drag under huven. Vi har klättrat en del, galopperat på ängen, ridit och badat. Hon är lika bra var man än rider. Ensam eller med sällskap.
Irma
Viva har vi smugit igång. Hon har skrittats ut typ 25 min vid två tillfällen och gått en kvar på banan vid ett tillfälle. Hon har Krona med sig. Krona är en störtskön individ. Jag gillar henne bara mer och mer. När de är ute går hon gärna först. På banan följer hon mamma fint. I stallet står hon lös medan vi pysslar. När jag är i hagen vill hon alltid ha kli och borstning. En social, nyfiken och rätt modig fölunge med mycket energi. Viva verkar ha bra käk för hon är rund och krallig och växer så det knakar. För dagen 5 cm överbyggd bak.
Krona
Lusse har ridits av mig två pass och mamma sex. Han fick tandvård och vaccination nu i veckan och såg bra ut i munnen. Skönt! Nu har dock mammas ridsällskap skadat sig och kan inte rida på ett tag. Förhoppningsvis kan Madde ta nån tur med mamma för jag har lite begränsat med tid jag med då Izabell skadat sig på sitt helgjobb och är borta från ridning ett tag, oklart hur länge ännu. Men nåt extra pass blir det med Kungen till veckan.
Tingla
Vi har börjat planera allt inför SM. Planen är att åka med b-kortsbuss och släp bakom med maratonvagnen, foder och tävlingsskåp i. Jag som har BE får köra den också kör Helena bil och husvagn. Amanda får vara sällskap och Micke stannar hemma i år och är hästvakt. Mamma och pappa gör det gärna men de känner inte Krona alls så det känns säkrare att Micke är hemma när vi blir borta hela sex dygn. Så det är många tankar just nu. Både inför försäljning och SM. Jag har inte varit superpepp inför SM heller men tror det blir kul när jag väl är på plats, precis som på lägret i helgen.
Andra inlägg
- Tävlingsåret 2024 – när det inte kan gå bättre
- Vardag = bra dagar
- Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper
- Att lyckas med sin unghäst och avvänjningen påbörjad
- Ro i själen och 10 år med Team Tingla
- Att komma tillbaka
- Långdansens Viva: dagens bäst visade häst, stambokförd AB med 42 poäng
- Bella Halsnaes har fått ett nytt hem
- SM 2024 – det känns fortfarande overkligt
- Är du Bellas matte?