Grevagården och drivet börjar komma tillbaka
Löven har börjat falla, första frosten har varit här, kvällarna är mörkare men motivationen är tillbaka. Mest beror det på att jag tankat energi i roliga upplevelser och människor jag trivs med men också lite för att det känns som jag hittat en plan framåt.
Det där med energier är intressant. I skolans värld träffar jag ju många människor och de utstrålar så olika energier. En del har liksom ett kraftfält av positiv energi runt sig. Andra tycker det mesta är dåligt och sämre blir det. I spåren efter dem blir det alltid lite mörkare. Vissa har av naturen låg energi och behöver min som lärare för att hitta sitt driv. Lite samma är det med hästarna. Av mina är det Vivan som sprider mest positiv energi runt sig.
Man behöver bara sätta sig på hennes rygg så börjar man le. Hela Vivan liksom sprudlar. När nya ryttare sitter upp på henne hör man ofta ett positivt utrop när hon börjar trava och de känner flödet i hela hennes kropp. Det smittar av sig. Vivan fick några extra vilodagar förra veckan då hon fick ett litet sticksår vid örat som över en natt gav en kraftig svullnad av hela huvudet på vänster sida. Otroligt obehagligt och jag såg framför mig ormbett och skallfraktur men det var förmodligen ”bara” en liten sticka. Efter att vi rakat ner och rengjort såret grundligt gick svullnaden ner men jag ville inte ha träns på henne medan hon hade den därav några vilodagar. 
Amanda och Viva
Vivan har ridits av flera olika ryttare den senaste tiden. Hon är den som fast hon är yngst har lättast att anpassa sig. Skulle säkert kunna gå på ridskola och fungera med de flesta. Hon är riden ute av Julia två gånger, långtur med galopp på gräsvägarna i Norafors och en tur där vi red och badade i ån. Hon uppskattade långturen mycket. Vivan älskar att upptäcka, är nyfiken och testar gärna nya vägar.
Julia och Viva
Jag har ridit ut henne fyra pass. Sen har hon hoppat ett pass med Amanda och ridits ut ett pass av medryttaraspiranten Izabell. Hoppningen gick toppen, Vivan har verkligen fallenhet för det och gör det enkelt. Det fungerade även jättebra med Izabell på Vivan.
Lusse har ridits ut av mig ett pass och tömkörts ett. Sen har mamma ridit ut fem pass. Lite mer vila än vanligt där med alltså och det beror på att mammas ridsällskap varit bortrest.
Irma har inte heller fått så mycket aktivering. Hon har fått åka med sin mamma till ridbanan i Gåltjärn en dag som miljöträning och lastträning. Det skötte hon med glans. Vi släppte henne lös när jag ridit klart Bella och hon visade glatt upp sina fina gångarter. Sen har jag tömkört henne ett pass ute här hemma. Duktig knatte som lyssnar på mig även när det brakade till i skogen av något djur. Jag gillar verkligen Irmas sätt att finna trygghet i mig när hon blir skrämd. Den inställningen kommer jag ha nytta av när det blir vår tur att åka ut och träna och tävla i framtiden. 
Bella och Irma på utflykt
Bella har jobbat desto mer, mest med mig på ryggen. Jag har ridit ut fem pass och trimmat dressyr två. Det ena passet var det vi åkte till banan i Gåltjärn. Sist vi var dit hade vi Tingla med oss men nu var det Irma och det gjorde att Bella ville hålla lite koll på sin dotter och inte var riktigt lika avspänd som första gången men kom ändå till bra jobb efter en stund.
Sen har vi varit och tränat för Issa på Alnö. Ett av årets mål är att bli mer bekväm att rida henne på bortaplan och det börjar jag verkligen bli. Jag bad om att få jobba med att få koll på högerbogen och fick verkligen valuta för pengarna. Det var ett sådant pass där vi kanske inte riktigt glänste hela vägen men när polletten ramlade ner blev det jättebra. Både Bella och jag är lite långsamma i att ta till oss nya övningar. Vi behöver tänka igenom vad vi gör och blir lite försiktiga innan vi hittar flytet och så var det nu när vi jobbade med bogen in, att variera ställningen i skolorna och att över lag ha halsen rakare. Men så på slutet var det som att allt kickade in, bogarna kom på plats och sista 10 min kom den där aha-upplevelsen när hon började spåra och bära korrekt. Vi jobbar vidare på detta! Jag är jättenöjd med träningen och Bella börjar bli riktigt cool att åka i väg med. 
Bella och Tilda
Amanda har hoppat henne ett pass här hemma som gick finfint och så har Tilda ridit ut henne ett pass när hon var hemma på permission. Sen har Izabell provridit henne också. Det fungerade precis som på Vivan bra så planen att är hon ska rida lite hos oss framöver. Izabell har hängt med oss av och till genom åren då hon bor granne med oss. 
Bella och Amanda
Tingla har haft fina dagar med många aktiviteter hon trivs med. Amanda har hoppat henne ett pass här hemma och en träning för Pia. På sistnämnda briljerade hon verkligen. Hindren var höga men hon har så stor tillit till sin egen kapacitet och Amandas stöd och de bara flög över allt. Det ser så enkelt ut för dem. Tilda har också fått prova att hoppa henne ett pass här hemma då jag lovat att hon ska få låna henne på KM. Efter en stund hittade hon hur Tingla ska ridas i hoppningen, med lagom mycket frihet och ram för att komma rätt på hinder och landa i rätt galopp. 
Tingla och Amanda
Jag har trimmat ett pass dressyr på banan i Gåltjärn och ett på ängen. Sen har jag ridit ut två pass och Julia ett. Körning har det blivit också, två pass. Det är verkligen det roligaste med Tingla just nu för det är obanad mark och vi har så mycket att utveckla kvar där. Klart det finns massor att utveckla i dressyren också men där har jag börjat se var våra begränsningar finns. I körningen känns det som vi har fler möjligheter och mycket mer kvar att lära just för att vi ännu är så gröna där. Sambon har uppskattat att vi kört mer offroad dessa pass så han får känna sig som en riktig groom, stå baktill och balansera upp till skillnad från då vi kör längs vägen och han bara sitter stilla baktill. 
Tingla körhästen
Jag har varit i väg och dömt en heldag och i helgen var det dags igen. På lördagen dömde jag en klass och söndagen var jag överdomare hela dagen på våra hemmatävlingar. Nu är det två inbokade dagar kvar innan denna ganska korta säsong preliminärt är över som domare. Mina hästar ska få göra några starter också. Planen är en i dressyr för Bella och två för Tingla samt en i hoppning för Tingla. Sen får vi se om det kanske blir någon pay and ride/jump under tävlingsuppehållet.
Sen har vi då varit på Grevagården, jag och min vapendragare Helena. Vi åkte fredag vid lunch och jag hade fått order om att ha med ridkläder så när vi kom fram vid 19 fick jag direkt sitta upp på en framskrittad Alice. Jag red henne kanske 10 min i skritt och trav. Sen bytte vi hästar och jag fick prova Sörfin 333 som jag red i alla gångarter och sen skrittade vi ut tillsammans. 
Jag på Sörfin
Jag är ingen tuff ryttare så det säger en hel del om detta treåriga sto och fyraåriga hingsts temperament, utbildning och uppfostran då jag kände mig helt trygg på deras ryggar. Men så är hästarna på Sanna gård. Välhanterade och förberedda för de uppdrag de ställs inför. Och en häst som är trygg inför uppgiften kommer sannolikt att agera klokt.
Alice gav en fin känsla för att vara en treåring tycker jag. Stor, rörlig, bra motor, försökte hela tiden förstå vad jag ville. Men att sitta på Sören var såklart att få några växlar till, ett år äldre och mer utbildad som han är. Det var lite som att sitta på en trimmad, slimmad Lucidor. Mer storhästkänsla, härlig takt och pampig gång, känslig utan att vara överkänslig eller hur jag ska förklara det. Defintivit en hingst jag gärna rider igen och absolut en hingst jag vill använda på mina ston i framtiden.
Fredagkvällen avrundades med ett reataurangbesök ihop med Bettan och Johan innan det blev sängen på ryttarhotellet. Lördag var hingstarnas dag. Tvåårsringen var rolig att se för det var så varierade typer av hästar. Och visst fanns det fina hästar men för mig var stjärnan den här helgen Sörfin. Och så tyckte även domarna. Johan och han gjorde ett fint bruksprov med 8,4 i genomsnitt och exteriört fick han 43 poäng och blev "Årets hingst 2022".
Söndagen var vikt för riksutställning och mina favoriter bland treårsstona var också de som gick i topp. Det var roligt att se att Livars pappa Kronos verkar förärva sig så bra och hade tre hästar med mellan 40-42 poäng på plats. Lovar gott inför framtiden!
Vips så hade helgen rusat förbi och det var dags att rulla hemöver. Trötta men glada och fyllda av upplevelser efter alla möten. Jag grämer mig ännu en gång över att Sverige är så avlångt men glädjer mig också åt de fina människor som finns i landet och att jag får träffa dem i alla fall ett par gånger om året. Att grooma Alice och Sören mellan varven var såklart ett hedrande uppdrag, det är alltid kul att vara med i det vinnande laget. Johan och Elisabeth är verkligen värda all framgång. Nästa år ska Irma med. Det ska bli kul att få visa upp henne och jag hoppas hon är i en bra växtfas när det väl blir dags. Jag avslutar med en bild på Sörfin 333 - årets hingst:
