Från dröm till verklighet
Ett mål utan en plan är bara en dröm brukar man säga. Och visst kan man drömma, men om man ska ha en chans att nå det man önskar krävs det att man lägger upp en fungerande strategi.
När jag lånade Ingvar för lite mer än tio månader sedan visste jag att jag lånade en häst med goda förutsättningar för dressyr. Dock visste jag inte om just jag skulle ha förmågan att matcha honom i detta eftersom jag pga avståndet inte provridit honom innan han kom hit. Skulle vi passa ihop?
Jag har älskat Ingvar från första stund. Jag ser så mycket av hans dotter Tingla i honom och det har helt klart hjälpt mig att hitta knapparna även på pappa. Dock tar det alltid tid att lära känna en ny häst. Veta hur den vill ha det, vilket upplägg som blir bäst, hur lång framridning man ska ha, hur den fungerar över huvud taget. Hela vårsäsongen fram till SM kändes det som jag provade mig fram. Efter SM fick Ingvar vila och då jag återupptog träningen efter det hade vi ett helt nytt läge och höstsäsongen på tävlingsbanan har gått väldigt bra. Det känns stabilt med Ingvar, jag har lärt känna honom och känner mig trygg med honom och han med mig. När jag rider in på banan viskar jag åt honom "Kom igen Ingvar, nu gör vi detta tillsammans!" för det är så det känns - vi är ett team.
De drömmål jag satte upp i mitt eget huvud då jag lånade honom var att få göra minst ett SM med honom, att ta prestationsmedaljen i guld, placera mig i LB och LA dressyr samt starta Msv C på godkända procent. De tre första målen kan jag redan sätta check på, det är bara det sista kvar. Har detta då varit en räkmacka? Nej, det är resultatet av en målinriktad satsning. Jag har försökt hitta ett träningsupplägg som passar honom, lägga in vila då han behöver, tagit hjälp av tränare, anlitat massör och tandläkare att gå igenom honom regelbundet, hittat en foderstat som passar honom samt använder en skicklig hovslagare. Jag har gått in helhjärtat i detta med Ingvar och det har burit frukt. Det finns många fler som gör samma sak med sina hästar och de är för mig stora inspirationskällor. För det finns alltid mer att lära.
Om jag ska sammanfatta säsongen 2016 så ser det ut så här. Jag räknar inte SM eller ÅFFs tävlingar utan de lokal/regionala tävlingar jag gör bland stora hästar (ponny i körningen för Tinglas del).
Tingla gjorde en start med en fin andraplacering i LC på 67.40% samt en start i LB.3 på 62.27%. Jag har kunnat ansöka om prestationsmedalj i brons i dressyr med henne. Vi har också kört godkänd avd b precison LB och dressyr LB. Debut för både henne och mig på körbanan samtidigt!
Lusse har startat en LB på 64% och tre LA mellan 61.71-67.97%, ett snitt på 64.12%. Vi har tagit en placering i LA och de tre andra starterna var vi precis utanför. Vi har också startat två WE LB med två segrar som resultat. Jag har ansökt om prestationsmedalj i brons och silver i WE med honom.
Ingvar har gjort sju starter i LB och fyra i LA. I LB har det varierat mellan 61.97 till 67.50 % med ett snitt på 64.33%. I LA gjorde vi en vinglig start på 56% i våras men under hösten har vi legat på ett snitt på 63.66%, ritter mellan 61.00-65.42%. Detta har genererat tre placeringar i LB och en i LA. Jag har kunnat ansöka om prestationsmedalj i silver och guld i dressyr på honom. Jag är väldigt glad att ha fått chansen att träna och tävla Ingvar och det ska bli spännande att se om vi hinner nå så långt tillsammans som Msv C innan vår tid rinner ut.
Från vänster Tingla, Qharma, Bella och så Ingvar på andra sidan staketet
Det finns såklart drömmar kring stona också. En del av dem har jag redan hunnit uppnå. Just nu är det såklart Bella och de som bor i magarna på Tingla och Qharma som drömmarna krestar mest kring. Bella har nu bott hos mig sex dagar och lugnet har lägrat sig i stohagen. Nu är det nästan alltid Bella och Qharma som är tillsammans och Tingla som väljer att leta mat eller sova på egen plats. Tingla har alltid varit lite av en ensamvarg och känner hon för sällskap så söker hon upp den hon vill vara med och är det helt enkelt. Ofta väljer hon också att stå och hänga med pappa Ingvar som sällskap på andra sidan staketet.
Bella på besök på kliniken
I tisdags var vi till Gun med Bella för att besikta henne för att få en försäkring utan reservationer, tydligen ett måste eftersom hon är en import. Vi passade på att kolla hennes chip till svenskregistreringen och vaccinera henne i samma veva. Bella var otroligt duktig! Att hon ens ville kliva på trailern igen efter sin långa resa tyder på ett riktigt gott lynne. Jag har även avmaskat henne och pysslar med henne varje kväll, lyfter hovarna och borstar och hon är väldigt lättsam i all hantering. 
Bella och Ingvar
Ingvar mår som en prins! Att ha tre egna tjejer passar honom perfekt. Han tycker helt klart att tillvaron lysts upp av att få sällskap på andra sidan boxväggen i form av Bella. I början då Bella kände sig liten och ensam i sin box pratade han med låg röst och pussade på henne genom gallret tills hon blev glad igen och började äta. Han har verkligen ett stort hjärta. Ingvar har en lite lugnare period, de senaste två veckorna har han mest skrittats och vilat. Jag har passat på att vaccinera honom och han fick lite feber i två dagar så det föll sig naturligt med lite mer vila. Samma dag som han vaccinerades passade jag på att jogga honom lätt i ridhuset i alla gångarter - vi vaccinerade i trailern på väg hem. Han kändes riktigt fin! Och i dag har vi kört honom med maratonvagnen, både jag, Amanda och Helena åkte. 
Ingvar passar fint i Tinglas sele och vagn
Lusse har också tagit det lite lugnare, ridits av mamma i skogen. I dag satt jag på honom för första gången på elva dagar och förväntade mig en lite oriden häst men han var jättefin! Det känns att vi klivit upp ett trappsteg under höstens Ingridträningar. 
Lusse i dinodräkten
Tjejerna har gått lite på halvfart. Micke och jag tog en långpromenad med dem en kväll. Vi valde att ta en långbacke så vi var alla fyra lite möra då vi kom hem. Sen red Amanda och jag dem i dag i alla gångarter och så har jag ridit Tingla och tömkört Qharma ett pass vardera ensam också. Båda börjar få lite mage nu. De har snart gått fem månader av dräktigheten.
Det känns helt enkelt väldigt roligt med alla hästarna just nu, och jag har såväl drömmar som planer med dem för framtiden.
