Första tävlingen med Kronos – kval nummer ett i hamn
Femton dagar sen jag bloggade sist och massor har hänt. Inte minst har jag varit till Lusse och ridit honom för första gången på sex veckor. Det syntes på manen kan jag meddela, det är nämligen jag som friserar honom. I övrigt kändes det som i går. Han och jag känner verkligen varandra utan och innan efter 13 år tillsammans. Två pass på hans rygg har det blivit under påskhelgen också har mamma varit ute sju gånger under dessa dryga två veckor. 
Lusse
Tilda har varit hemma ännu en långledighet från lumpen så hon har varit här en hel del. Även Julia, Amanda och Izabell har varit här. Jag har sagt det förut men jag säger det igen: jag är så otrolig tacksam över gänget som hänger med mig och hästarna. Det skulle vara helt omöjligt att hålla igång alla hästar utan dem.
Bella har gått bara uteritter, fyra med Izabell, fyra med Tilda och två med mig. Nån extra vilodag har hon haft p.g.a. tappsko men annars har det rullat på. Jag har låtit Tilda och Izabell rida henne lite mer för att få några fler pass även på Vivan som jag knappt satt på alls under flera veckor i samband med ryggskottet. Bella har funkat bra. Hon kändes lite stum medan vi hade vinterskoning och barmarken började breda ut sig längs byvägen. Men som jag trodde försvann den känslan när hon blev av med snösulor och tåbrodd. De går bara med traktbrodd nu, den behöver de ännu ett tag pga backen ner till stora vägen är delvis is och hagen är omväxlande snö, is och lera. 
Izabell och Shira plus Tingla för åtta år sen
Viva har gått uteritter och några ridbanepass. Uteritter har det blivit två med Julia, fyra med mig, en med Tilda. På ridbana har det blivit två pass med mig och ett med Amanda. Hon var lite orolig i kontakten de första passen jag red men det släppte snabbt och nu är hon som vanligt igen. Väldigt pigg och glad över lag. Vi har även passerat en milstolpe genom att hon mött timmerbil och klarade det väl. Vilken jäkla arbetsseger, med tanke på hur otroligt rädd hon varit till och med för personbilar sen en incident hon var med om som åring. 
Vivan
Irma har fått gå på töm ett pass och lösgalopperat två. Jag försöker att inte ha dåligt samvete för henne. Hennes tid kommer. Hon är dessutom stor så det är egentligen inte dumt att hon får våren på sig att växa till stor del även om jag ser att hon också vill bara med och hitta på nåt.
Tingla har gått nio uteritter, två med Julia, en med Tilda och sex med mig. Sen gick hon faktiskt ett dressyrpass i ridhus i söndags med Amanda. Ångermanlands FF hade dressyrträning för Ingrid Nyström och då Amandas Vidar varit halt och inte hunnit komma i gång helt efter detta fick Amanda låna Tingla. Hon såg riktigt fin ut. Så min känsla att hon är bättre när ni tuffat fram efter vägarna var sann. Så kul att se att en vinter med bara road work rakt fram faktiskt kan ge nåt även på dressyrbanan. Hon är rakare med nosen och ser starkare och lugnare ut i galoppen.
Just nu är hon dock tyvärr halt. Jag märkte det i dag då vi skulle ut och rida och misstänkte nåt med hoven då hon var varm över den. Ängeln Glenn kom ut och hittade en mjukhet som ömmade mitt på sulan. Troligen har grus/lera skavt och tryckt men vi rengjorde och slog på en helsula. Håll tummarna för att vi hittade orsaken och att det inte blir nån hovböld av detta. Det är faktiskt första gången Tingla är halt i min ägo på över 11 år så det är klart man blir orolig. Hon har i alla fall inte gått med detta länge med tanke på att hon var jättefin på söndagens träning.
Kronos då? Jo, det känns som jag börjar lära känna honom mer och mer. Han är verkligen helt otrolig att åka iväg med. Oavsett ny miljö och hästar runt omkring är han stencool. Det känns absolut inte som att det är en avelshingst mitt i vårsäsongen man är ute med. Han är exakt likadan som hemma och det är fantastiskt skönt. Han är ju över lag fantastisk i all hantering. Står gärna och myser och njuter av att bli ompysslad. 
Kronos
Att åka på tävling med en häst man ridit totalt tolv gånger kan kännas osäkert och jag trodde nog jag skulle bli nervös men det blev inte så, troligen på grund av att han kändes så cool. Jag hade så fin uppbackning från Sanna gård, kände deras stöd i ryggen oavsett hur det skulle gå. Jag hade pratat med Johan om upplägg och höll min plan och skrittade fram till fots ute och red fram bara tre ekipage. Till nästa gång ska jag rida fram ännu kortare. Jag hade guldläget 10 min innan start och då var det ca 5 min försenat så att rida fram effektiv tid två ekipage är nog perfekt. Jag hade bitvis en riktigt bra känsla på framridningen. Inne på banan var det mer av och på. En del var bra, en del kan vi göra bättre. Flera stora dyra missar (galoppanslag i travökning, orolig halt, dålig ryggning och ett omslag i ena förvända) men också sjuor på travvolt, skritt, galoppfattning, halvt igenom i galopp, vänster förvänd, uppridning och sen en radda 6.5:or. Över 62% i debuten var mer än jag vågat hoppas på. En av tre delar till prestationsmedaljen i guld. Fina Kronos! Jag hade dessutom hela fyra groomar, Tilda, Amanda, Helena och Izabell. Så det kändes som vi hade världens hejaklack som bar oss fram. 
Vi har ridit en träning för Ingrid sen sist. Det var på Björkbacke. Annars har han förutom tävlingen bara gått hemmavid. För det har jag lärt mig om honom: han behöver mycket variation. Han är en sån häst som går bäst om han får busa runt lite kravlöst i vardagen. Blir det för mycket allvar blir det tråkigt. Det finns absolut en gnista i honom, det är den vi ser när han och Johan stormar fram på hoppbanorna och ser urhäftiga ut. Men det är en i grunden lugn individ. 
Amanda och Kronos
Alltså blir det mest ridning ute, sju uteritter har han gått. En av dem avslutade jag på min ridbana här hemma också för att få lite finlir innan tävlingen. Amanda har tagit ett par av uteritterna på honom. Roligast tycker han det är om han får med sig nån av stona ut eller om han får galoppera lite fram och tillbaka typ intervalljobb. Vi har en grusväg 1,5 km bort som man kan rida fram och tillbaka på. Det tycker han är superskoj. Samma sak att galoppera 350 m backe upp till oss från stora vägen. Han är alltid trygg och säker att rida ut på oavsett det är mörkt eller ljust, vi möter timmerbilen eller blir nedstänkta av nån stolle som kör fort förbi. Han kan absolut vara pigg, så man får en riktigt fin känsla när hela hästen dansar fram och är superlätt på hjälperna. Men han är aldrig nånsin busig/reaktiv/het på det sätt mina ston kan vara mellan varven. Det värsta som kan ske är att han taktar lite och gnäggar eller ligger på lite i trav och galopp. Jag känner mig med andra ord otroligt säker på honom och tänker att det är precis det här vi ska avla på, genuint trygga och snälla individer. 
Kronos
Jag längtar efter barmark som bara den. Har rundor jag vill upptäcka med honom. Galoppera på gräs, rida på mjuka barrstigar, skritta runt sandtaget, bada i ån. Allt sånt jag tror han kommer gilla. Och bygga kondis och smyga in lite dressyr medan vi har kul ihop för att hålla honom motiverad så han kan leverera med mig på dressyrbanan. För han har så mycket i sig, så mycket gratis i form av gångarter, bärighet, balans och utstrålning. Grundformen när jag rider honom är väldigt stadig nu och han är rätt liksidig. Det finns många poäng att hämta när man har en sån grund - om jag spelar mina kort rätt. 
Zorro
Jag har ridit två andra hästar som fungerat precis som honom tidigare och det är vår Lucidor samt Zorro som jag hade som min under ett antal år. Visst kan man önska att det var mer drag under huven när man vänder in på diagonalen och ska göra sin ökning. Men samtidigt finns det en stor vinning i ett tävla hästar som är pålitliga. Som går in och gör sitt jobb även om det blåser 20 m/s, nån tappar nåt på läktaren eller domarkuren har fått en spännande utsmyckning. 
Kronos får friskvård
Jag har haft ut Jeanette som checkade kroppen på honom och hon var lyrisk. Sa att det är så sällan man träffar en häst som är så fräsch i kroppen som han. Det tar liksom inte stopp nånstans, han rör sig genom varenda led i longeringen, bara dansar fram. När hon kände igenom honom var han relativt liksidig. Lite mer musklad över höger bog vilket tyder på att han är lite stelare i det varvet vilket stämmer att han varit (men jag upplever att det är i stort sett borta nu), och helt jämn över ryggen och baktill. Inte en galla och när hon började köra djupvågen släppte han in henne så långt i muskulaturen att man såg vart varenda muskelgrupp startade och slutade. Han njöt av massage och djupvåg och jag av att förvaltat hans första månad här uppe väl. Det är ändå alltid lite nojigt med stall- och ryttarbyten. Allt blir nytt och annorlunda. Lätt att spänningar och annat uppstår. Ett skönt kvitto att få. För som jag skrivit tidigare. Det är ett stort ansvar att få förvalta nån annans häst. Och mitt mål är att när han kommer åter till Sanna ska han glänsa, både i päls och muskulatur.
