Ett kärt återseende och vanligt hederligt grundjobb

Förra helgen var Mats Eriksson på Sundsvalls FRK för att ha cliniqen ”Dressyr – från domarens perspektiv”. Han hade även träningar båda dagarna och jag hade förmånen att dels få vara ryttare på cliniqen och dels få en träningstid på söndagen. 

Det kändes härligt välbekant och hemtamt att komma in i ridhuset och höra Mats stämma. Jag kastades tillbaka i tiden till alla de pass jag ridit för honom. Hoppträning med den unga Mirang på tiden jag bodde i Östersund. Med Shira då jag fick lära mig att inte sitta i baksätet utan verkligen köra bussen, hur jag skulle få denna känsliga häst mentalt med mig. Med den unga Lucidor då vi satte grunden och jobbade med lång hals och kortare kvickare häst bakom sadeln. Med Ingvar då jag fick en ahaupplevelse i hur han ska ridas, i balans, och hans gångarter blommade ut på ett helt annat vis. Med Tingla hennes första träningar på bortaplan då hon alltid hade ja-hatten på oavsett vad vi hittade på. 


Jag och Tingla 

Det var så många fina minnen som swishade förbi och under presentationen av mig och Tingla som ekipage. Mats berättade att han sett Tingla en hel del som unghäst och att hon är en häst han gillar för hennes inställning. Att det finns hästar som löser problem och hästar som ställer till med problem och Tingla är en sån som löser dem. Och precis så är det ju med henne. Aldrig att hon skulle säga nej. 

Jag brukar säga att Tinglas personlighet är en mix av Zlatan, Pippi Långstrump, Lilla My och Angry Bird. Ett självförtroende utan dess like och ett pannben av granit. En helt fantastisk häst eftersom hon i alla lägen har allt detta med mig och inte mot mig. Oavsett gren så har hon alltid gått in och levererat för att hon vill och tror att hon kan och det är så jäkla härligt att ha en häst med en sån inställning till arbete. 

Cliniqen gick bra. Vi fick visa upp överstrykningar, skänkelvikningar, förvänd galopp, enkla byten och ryggningar. Sistnämnda är inte vårt paradnummer men hon gjorde dem riktigt bra för dagen. Jag fick också med mig ett bra tips inför det fortsatta arbetet med enkla bytena, att ibland göra dem från trav - skritt och sen fatta galopp. Det svåra med Tingla är ju momentet att komma från galopp till skritt och/eller halt. Så då kan man separera övningen och ibland öva momentet med den nya galoppen och ibland momentet att komma ner i skritt för att sedan bygga ihop det. Hon gjorde ett par för att vara oss  i dagsläget riktigt bra enkla byten på själva cliniqen men det behövs mer styrka för att befästa dem. 


Jag och Tingla 

Söndag morgon hade jag gått en träningstid. Jag har drömt om att få träna Bella för Mats då det finns en del jag känner att jag inte riktigt löst men som jag var säker på att han skulle kunna hjälpa mig med.

Och visst kunde han det. Han satte fingret på allt jag egentligen vet men inte alltid gör på sitt härligt engagerade sätt. Stressa inte, slutför det du börjat, var lugn, var mjuk, ge henne chansen att jobba i sin takt, lita på henne. Grundjobb när det är som bäst för en tränare som verkligen förespråkar mjuk men ändå för hästen tydlig ridning. Naturligtvis blev Bella som en gul miljon. Jag är så tacksam att jag fick möjlighet att vara med och träna.


Bella 

Förutom denna träningshelg har det varit varierat arbete. Vi har ovanligt varmt för årstiden. Så här års har det ofta varit frusen och hård mark och vissa år snö men i år har det frånsett några dagars köldknäppar varit varmt och riktigt bra underlag på de flesta vägar efter regnande och plusgrader. 

Tilda har varit hemma två helger i rad och ridit Bella i sällskap av mig och Vivan. Vi har passat på att ta riktiga långturer upp på berget. Superhärligt! 


Tilda på Bella och jag på Vivan

Sen har jag ridit ut Bella två pass med Julia, även det lite längre rundor trots mörka kvällar. Ett dressyrpass på banan hemma har det också blivit och en resa till Björkbacke där jag red bommar och faktiskt hoppade några små kryss som avslut. Tänket i markarbetet var enligt det jag lärde mig på träningen och hon kändes härligt rörlig och igenom i kroppen. 

Tingla har jag inte suttit på så mycket, faktiskt bara en gång förutom cliniqen och det var i dag då jag red ut henne. Däremot har jag kört henne två pass. Förra helgen åkte Izabell med och denna helg var det Micke som satt på kuskbocken. Förra helgen körde vi en vända efter vägen och avslutade på banan med att köra lite konor vilket gick finfint. Den här helgen körde vi i skogen. Det gäller att passa på innan snö och elände kommer. Jag vågade för första gången trava hela stigen till vändplanen utan att bryta av till skritt där det blir smalt mellan träden. Det börjar kännas som jag har koll på läget! Sen körde vi branta backen i trav och galopp upp och ner ett par gånger också. Tingla var otroligt peppad och glad hela passet. 


Tinglas lyckliga min efter körpasset

Julia har ridit ut henne två gånger med mig och Bella och så har Amanda hoppat henne ett pass på Björkbacke då jag och Bella red bommar. Om två veckor går årets sista hopptävling av stapeln. Vi har ju kört med maratonvagnen mer eller mindre varje helg nu i ett par månader. Men det blir nog lite mindre av den varan nu fram till jul då jag skulle vilja utnyttja ridhusabonnemanget medan det gäller och sen är det mycket annat som också ska klämmas in på de stackars ljusa timmar man är hemma så här års. Jag kör inte i mörkret av säkerhetsskäl.

Jag löste ridhusabonnemang i januari men hann ju inte rida så många pass förrän hästarna fick Corona. Sen kom barmarkssäsongen och vi har ridit mycket utomhus. Hästarna har också gått på många andra anlägngingar pga träningar för instruktör samt miljöträning för Bellas del då Tingla fått haka på. Men nu ska jag passa på att utnyttja det för lite dressyrarbete på egen hand.  


Vivan

Vi går nu in i den absolut tråkigaste tiden på året. Mörkt, blött och snart även kallt. Så jag följer konceptet från tidigare år och låter alla tre ridhästarna vila två veckor var mellan v 45-50. Först ut blir Vivan, sen Bella och sist Tingla i samband med att de ska vaccineras då hon ibland reagerar på vaccinet. 

Vivan har avslutat på topp! Två dressyrpass och fyra uteritter har hon hunnit med, samtliga med mig på ryggen. Hon har varit fruktansvärt pigg men det är samtidigt ett lyxproblem med en häst som bara vill, vill, vill. När vi ridit upp på berget med henne har hon visat stort mod. Det är nya vägar för hennes del men hon har glatt tagit tät förbi grey hound-gården, stök-gården, i trafik och längs nya skogsvägar. Jag ser så mycket Tingla i henne och det glädjer mig. 


Lusse

Lusse har gått med mamma i skogen fem pass och mig ett. Jag har inte ridit honom så mycket i höst men det har fungerat fint för mamma utan min hjälp. När jag kommer passar han på glatt att bränna på lite extra i galoppen men är jag inte där på ett tag sköter han sig ändå fint. En riktig gentleman!

Två träningar har jag hunnit med också, en förra helgen och en denna. Denna helg var det en Fjordhäst som skulle träna och vi började med att jag satt upp och red lite för att känna på henne för att kunna ge lite bättre tips. Roligt att prova en ny häst! Det är kul att ha träningar, synd bara att tiden för det är så knapp. 
















6 Nov 2022