En ny tid
När man haft en häst länge kan känslan att man börjar bli klara tillsammans infinna sig. Jag har den sen många år med Lusse och lite av den känslan börjar infinna sig med Tingla. Jag älskar mitt yrväder och hon kommer aldrig lämna gården. Men jag har i vinter suttit mer på de andra hästarna och på vårens första tävling till helgen är det inte jag som startar henne utan Amanda och Izabell. 
Yrvädret har varit iväg på två ridhusresor, den ena till Böle och den andra till Alnö och Issa-träning. Amanda har ridit henne vid båda tillfällena. De ser superfina ut tillsammans och det ska bli spännande att se dem tävla på lördag. Amanda har också ridit ut henne här hemma ett pass.
Izabell har ridit ut Tingla två pass och Helena ett. Izabell kommer att starta henne på söndag bland ponnyerna. Amanda tävlar ju bland ridhästar precis som mig.
Jag har ridit henne själv också sju pass, så drygt hälften av tiden på hennes rygg har varit min. Jag älskar hennes personlighet men ju mer jag rider Irma och Bella känner jag att min ridning kommer mer till sin rätt på dem som är större och bär upp mig bättre. Och hon ser betydligt fräsigare och större ut med de mindre Amanda och Izabell på ryggen. Jag längtar efter våren, då ska maratonvagnen fram igen. För i körningen och WE känner jag att Tingla och jag fortfarande har mycket kvar att upptäcka tillsammans. 
Med Irma är bladet fortfarande blankt. Hon är i början av sin ridhäst-karriär och jag älskar känslan hon ger. Det mesta känns enkelt på Irma. Hon är positiv till allt, har en bra balans och är väldigt fin i kontakten med handen. Ja, över lag löjligt okomplicerad att rida. På bilderna ovanför är det jag som sitter på henne. Jag har ridit henne tre gånger och Izabell två. Sen har vi blandat upp med tre promenader och lite extra vila då hon återigen växt. 
Irma och Izabell
Med Bella har allt rullat på fint. Hon har gått ett pass på töm men annars mest ridning då det varit isigt underlag på banan. Jag har ridit henne fem gånger ute och en gång i ridhus. Det var 14 månader sen hon reds i ridhus och drygt ett halvår sen hon gick ett dressyrpass men hon var absolut underbar. Bella har som sin dotter en fantastiskt fin ridbarhet. Jag red igenom LA.3 och det kändes enkelt. Izabell har också ridit henne en del, fem pass ute. Ett av dem passade vi på att ta lite fina vinterbilder: 
Lusse har mest ridits av mamma, sju pass. Men jag har varit där och ridit honom tre gånger. Vivan fortsätter med att bara gå i hagen. I går skodde Glenn om Tingla, Bella och Irma utan snösulor och då ryckte vi skorna även fram på Vivan. Det är en del is i ena hagdelen så jag har stängt in henne i den andra tillsammans med Irma så hon inte ska riskera att bli jagad och halka då hennes kära mor kan vara rätt matarg och flytta på sina kompisar. Julia och Vivan hade en gravidfotografering på sportlovet då det närmar sig för dem båda. Viva är beräknad 20 mars och Julia 26 mars. Kolla som båda strålar. 
Jag har även ridit Vidar två gånger, en ute och en träning för Issa. Båda kändes bra men framför allt på träningen fick Issas tips mig att hitta nya nycklar till hur Vidar vill ha det. Jag skulle ha startat honom på lördag och det såg jag fram emot men tyvärr kom han in och var halt i tisdags så vi fick stryka oss. Håll tummarna för att Vidar snart mår bättre!
Avslutar med en bild på ridbanan från förra veckan. Nu jobbar jag och plusgraderna med markberedning för att försöka få bort isen. Den här tiden på året är så tråkig undelagsmässigt. Banan är en hockeyrink. För mycket snö i skogen för att ta sig ut där. Asfalt och snömodd på vägen så går mest att skritta och bli nedstänkt av stolliga bilister. Vissa kvällar går dessutom timmerbilarna i skytteltrafik. Tur man vet att det blir vår även i år. 
