En lycklig häst?
Jag iakttar alltid mina hästar i vardagen. Deras minspel, blicken, hur de agerar. Ibland kan jag få känslan att en häst är avstängd eller låg. Då vill jag försöka få den att flöda igen. Tingla är en häst med mycket känslor. Uppfödaren till hennes mamma sa en gång att ”hon är säkert underbar om man förstår sig på henne” och det ligger nåt i det. Hon är en drake som styr och ställer med järnhand i flocken. Hon är inte speciellt förtjust i pyssel och hugger gärna sig själv i halsen i nån överslagshandling när hon borstas med fel borste enligt henne. Men jag älskar henne med alla hennes känslor och den enorma glöd som finns i henne. Hon ger mig den glöden när vi jobbar tillsammans och jag tror att när jag ser tillbaka på mitt hästliv om 30 år så kommer Tingla vara den häst som kommer att ha betytt mest för mig. För jag förstår henne och hon får vara den hon är och det har gjort henne bra.
De två senaste vårarna har Tingla haft trassel med sulorna i sina hovar efter att vi tagit av snösulorna. Då har hon inte haft den där elden i blicken utan sett mer tom ut. Direkt hon fått på sig gröna sulor har hennes vanliga blick kommit tillbaka. Samma sak när hon kom hem från betäckningen dräktig med Livar. Det tog ett tag innan hon var tillbaka i sitt esse. Men de senaste tolv dagarna har det liksom lyst om Tingla. Det är mer glöd än vanligt till och med. Kanske för att hon fått göra så mycket av det hon älskar.
Izabell har ridit WE på henne ett pass och hoppat henne ett pass. Jag har kört henne ett pass hemma och varit på ett tvådagars körläger/pay and drive. Då körde vi LA på konor och maratonhinder (tiden var inga problem - skönt att veta) samt LB på dressyr-programmet. Tingla var en stjärna hela helgen. Jag har åkt till Hudiksvall med henne och ridit ut tillsammans med Ellinor på Lusse på deras underbara vägar. Sen har jag ridit ut henne ett pass och Izabell två här hemma. Ridit ut på alla mjuka sand- och gräsvägar som är framtinade igen efter vintern. Och jag skulle nog säga att hon känts lycklig faktiskt. 
Viva har också känts väldigt glad. Pigg är hon ju alltid. Izabell har hoppat henne ett pass. Hon är otroligt okomplicerad på bommar och hinder. Då är Tingla klurigare eftersom hon blir så het och gärna klipper av i orimligt stora språng mellan varven. Viva har också löshoppat. Det var fem år sen sist men hon mindes definitivt hur man gjorde och klippte 90 cm plättlätt och där gav vi oss. Sen har jag trimmat dressyr med henne ett pass och ridit hennes första förvända galopper vilket också gick väldigt bra. Också har vi ridit ut förstås, Izabell två gånger och jag tre. Ute har vi lattjat lite med byten i språnget och hon har otippat enkelt för det. Byter balanserat och nästan alltid rent. Vad hände med min unghäst som hade stor obalanserad galopp och var het som en irländsk hopp-ponny? 
Irma har också känts positiv. Kanske är det variationen som är grejen på alla tre? Irma har gått WE med mig – vilken stjärna! Andra gången hon testar detta, hon är bara fem år, men gör det bättre än många rutinerade hästar. Hon är så klok. Om hon tycker nåt är konstigt stannar hon upp, står stilla, tänker, prövar igen. Det gör det enkelt att rida WE-hinder på henne. Hon har också fått löshoppa och gått ett pass på lina med bommar och ett litet hinder. Sen har vi ridit ut såklart, jag tre gånger och Julia en.
Eftersom jag haft lov och haft mer tid över har även Krona fått göra lite saker. Förutom att hon fått sin tredje spruta och nu är grundvaccinerad har hon även avmaskats, fått ta sig en titt på WE-hinder tillsammans med Irma, lösgalopperat samt löshoppat. Löshoppningen fick hon göra tillsammans med Irma. Jag tänkte Irma skulle vara ett bra stöd som hon var när de fick titta på WE-hindren tillsammans. Men Krona har hoppningen i blodet och sprang glatt om Irma och tog tät över hindren gång på gång. Irma skötte sig jättebra men hamnar ibland i korsgalopp och kan få nåt knasigt språng emellanåt. Krona har hoppningen naturligt på ett helt annat sätt. Väldigt sällan i korsgalopp, byter själv så hon är i balans, hoppar modigt och taxerar säkert. Himla kul att se och det är garanterat pappa Kronos som har en hov med i spelet här för även om både hennes mor och mormor hoppar jättebra var de betydligt mer spända vid första löshoppningen än Krona var. Hon kände sig som en drottning helt enkelt och ville aldrig sluta. 
Lusse har inte släppt sin vinterpäls i vår och känts lite trött så vi åkte in på kliniken och tog ett blodprov på honom och gav honom en vitaminspruta i onsdags. Han har sakta men säkert fortsatt att gå ner i vikt hos Ellinor och har nu tappat 60 kilo sen han lämnade Jättendal i januari. Det är en hel del kvar innan han är i sitt livs form men förutsättningarna är goda där han bor nu med mycket utevistelse i stor hage och regelbunden motion. Jag passade på att tömköra honom efter att vi varit på kliniken och då var det bra sprutt minsann, diverse skutt och han travade och galopperade glatt varv på varv fast jag ptrooade.
När Tingla kom på besök var det nästan hjärteskärande att se hur glada de blev att se varandra. Båda gnäggade och Lusse dansade runt på gången. Om Tingla har känslorna på utsidan är Lusse en ganska introvert häst som sällan visar så mycket känslor men nu minst sagt lyste det om honom. Jag tror de tyckte det var jättekul att vara ute tillsammans och vi ska absolut göra om det så fort tillfälle ges.
En annan rolig nyhet är att min uppfödning Livar nu är färdigkvalad till femårs-championatet på Fjord-SM i dressyr. Han har gjort två starter i LC på lång bana med 62% och landat i mitten av resultatlistan. Bra jobbat med en ung häst! Han har också startat en felfri hoppning LE på 1* och målet är att plocka en till under våren.
