En kärleksförklaring till familjen Gul

Ja, vilken glädje de skänker mig familjen Gul, som syster brukar kalla dem. I dag var grannens fyraåring på besök. Hon kom med en morotspåse med fyra morötter i högsta hugg så alla hästar fick en var. "Gula hästar är finast" deklarerade hon glatt då Micke frågade vilken hon tyckte mest om.

Om gula hästar är finast må vara osagt men det är onekligen de som ger den mest bubblande glädjen. Att se Tingla och Qharma komma springande mot mig i full sula då jag ropar på dem -alltid lika sociala. Att ta med sig Tingla på en joggingtur -det är aldrig några problem att leda henne oavsett miljö i bara grimma och grimskaft, hon är tryggheten själv. Då Qharma stoppar huvudet i famnen på mig och bara vill mysa. När Lusse gungar igång i sin mäktiga kadenstrav och man känner sig som en kung på hans rygg. Det finns så många exempel. Med de gula blir jag liksom lite mer komplett.

Jag tycker såklart om mina bruna långbenta väldigt mycket också, men där är det mer frustration inblandat emellanåt. Min kloka sambo säger dock att jag behöver de utmaningarna de ger mig och kanske är det så. Framför allt Shira kräver en del av mig och det gör ju att jag flyttar fram mina egna gränser hela tiden på ett positivt sätt som får mig att utvecklas som ryttare. __________________________________________________________________________________________

Sen sist har jag hunnit rida tre pass på Shira och två på Mirang med Shira vid sidan. I söndags red jag ett rejält trimpass nere på SRK med Shira. Som vanligt då det gått alltför många dagar mellan dressyrpassen blir det lite oridet. Men det som är positivt är att jag löser problemen och lyckas rida henne lösgjord även om det såklart skulle vara mer optimalt att trimma oftare så man kom vidare mot nya övningar tidigare i passet. I går var Victoria här och red Mirang med mig och Shira. Och i dag har jag varit ute och galoppjobbat och klättrat. En riktigt härlig runda där vi brännde på i full galopp så det ven om öronen och hon kändes bara schysst och trygg.

Mirang har jag rakat. För första året släpper hon inte det sista av vinterpälsen så nu är tant officiellt gammal. Hon blev i alla fall hemskt blank och fin som nyrakad.

Vi har varit och köpt ett lass hö hos en annan bonde för att det ska räcka till grannen får in det nya. Jag hoppas ju att det ska bli en fin sommar där alla fyra mest kan äta gräs så det inte blir monsunperid eller torka. Dessutom att inga hästar ska bli skadade och stå i rutor och käka hö. Men det känns bättre att gardera sig och nu har vi drygt 1,5 ton i gammelstallet så nu ska vi väl klara oss in i augusti.

I söndags var jag i hagen och fotade gulingarna samt lite gårdsvyer. Jag älskar verkligen att bo där vi gör.

Tingla & Qharma fick sig en promenad i fredags. Det tyckte de var roligt, speciellt Qharma som kommit på att det är mer spännande än läskigt att lämna gården. Nu trippade hon så glatt och fint både vid bilmöten, över broar och förbi gårdar. Men det finns en sak som är farligt enligt Qharma och det är de vita strecken på vägen. Sånna hade de inte i Söderköping, säger hon!

I övrigt har det varit mestdels bra väder och det är så härligt att kunna ha hästarna ute till sena kvällen, det blir så lite att mocka.

Vi har även haft ut två som tittat på och nu ska räkna lite på vad det skulle kosta att bygga en ridbana på ca 20 x 40 m här hemma. Hoppas vi ror det iland, det skulle vara helt underbart om det kunde bli ett faktum redan i sommar. Dels för kontinuiteten i träningen med Shira och dels för att komma igång mer med de små mot inkörning, lösgalopp och så småningom lite löshoppning.

Avslutningsvis måste jag ju skriva några rader om den största stjärnan av dem alla, kung Lusse. I lördags var jag och red en helt underbar konditionsrunda på 75 min med honom. Han var taggad men använde all kraft till arbete. Vad mäktigt det är att känna hästen jobba under en med fullt fokus, kraft och energi! I måndags var det sen dags för en träning för Mats som kom upp en vardag denna månad. Och som Lusse levererade. Jag tror faktiskt inte han gått så bra med mig nån gång. Allt var bara enkelt, kraftfullt, inramat och spänstigt. Jag hade en känsla av kontroll men ändå energi. Det är det inte ofta man har och speciellt inte bara fyra dagar före tävling då man annars brukar ha en förmåga att krångla till det lite för sig själv ibland. Som Mats sa, nu då han orkar sitta ihop och bära sig själv kan jag utnyttja hans fina gångarter på ett helt annat sätt. Det finns så mycket i den där lilla gula hästen med det stora hjärtat. Ja, jag är lite kär i honom faktiskt.

Han är så ung och han har aldrig nånsin gjort mig besviken på träning eller tävling. Han ger allt han har i alla lägen, det är aldrig nåt snack med Lusse.

På fredag åker vi till Östersund och rider en Lätt A.3. Sen rider vi en Lätt B.2 på lördagen innan det bär av hemöver igen. Ett litet test av att sova borta och rida meeting så jag vet lite mer hur jag ska matcha honom på SM. Det ska bli jättekul. Startlistor finns här, kom gärna och hejja. Team Lusse gillar supporters!

http://www7.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_468210/cf_359/Prel.HTML

21 May 2013