Eftertanke
I går fick jag läsa en tråkig nyhet. En bekant som jag träffat en del under vinterns träningar förlorade hastigt och oväntat sin häst. De var ett sånt fint ekipage med härligt samspel och mina tankar går till Inger. Det var med lite extra vördnad jag satt upp på Shira i går för vårt trimpass. Det kan gå så fort, och det är lätt att glömma bort att vara tacksam för det man har alla de där vardagarna.
Shira och jag tränar på. Denna vecka blev det ett superträningspass på SRK i tisdags. Sen har vi ridit hemmavid eftersom det varit mycket aktiviteter på klubben och hon hade en lös sko som hovis fixade torsdag kväll. Det har blivit ytterligare två trimpass hemma på min bana samt tre uteritter. Det är en del vatten på min bana nu men ändå stabilt underlag så jag har tagit tillfället i akt att trimma där ändå. Man vet aldrig då man kommer till tävling med vattenfyllda banor. Då har man ett stort ess i rockärmen om man har en häst som är van att både trava och galoppera genom vatten fast det stänker lite. Mirang och jag gjorde väldigt fina resultat just på sådana tävlingar. Lite för att hon lyfte mer på hovarna på blöta banor men också för att konkurrenterna hade problem med vattnet. Vi gjorde bl.a. vår bästa Msv B just på en väldigt blöt utomhustävling.
Tingla fick rycka in som stand in för Shira på torsdagens träning för Ingrid pga Shiras lösa sko. Det gjorde hon med den äran! Jag var jättenöjd med det passet. Hon kändes fin i skritt- och travjobbet och jag fick bra hjälp med hur jag ska tänka i galoppfattningarna och själva galoppen då hon på unghästars vis blir lite trock och står emot vid utgång osv. Jag har anmält henne till en LC.1 i mitten av maj. Det känns som ett bra träningsmål! Uteridningspasset jag tog i helgen på henne visade också att hon lärt sig något av träningen i torsdags för nu satt varenda galoppfattning som ett smäck utan skutt och huvudruskningar! Så jag är helt säker på att om jag bara är lite mer noggrann och konsekvent med dem kommer de bli befästa inom en snar framtid. Efter träningen i torsdags tog Tingla en tupplur tillsammans med Qharma. Bildbevis på detta syns ovan, visst är de söta? Jag har också varit ute och promenerat/joggat Tingla till fots ett pass denna vecka.
Qharma har jag kört lite ledhyfs med här hemma på gården. Jag har börjat att lämna henne ute till sist. Det gör henne lite upprörd och det ger mig ett tillfälle att träna på det som kommer på bortaplan, dvs att hon inte får gå på mig fast hon är ivrig. I går tränade vi också på att gå i vattenpölarna på ridbanan. Så värst mycket träning blev det dock inte. Qharma visade att hon är Lusses lillasyster, traskade rakt ut i den djupaste pölen och började slå med framhoven och leka med vattnet. Härligt med orädda hästar även om jag blev rätt blöt!
Jag tömkör ju sedan i höstas en fin 7-åring lite då och då och vilken utveckling stadigt framåt han gör! Den här veckan var det en svart häst som fullkomligen dansade fram på tömmen på ett vis så jag fick passage på näthinnan. Jätteroligt att se att ägarens jobb med hästen ger så fina resultat.
Lusse har jag ridit tre pass. Det första var på SRK. Ett rejält pass med grunder. Då kändes han lite långsam i reflexerna men underlaget var djupt så jag tror det kan ha berott på detta. Jag kände av det även då jag var där med Shira och Tingla senare i veckan, att de fick ta i lite extra. Sen var jag till Jättendal i fredags och rakade av honom det sista av vinterpälsen så han blev så blank och fin. Jag klippte även manen och borstade upp honom lite extra. Sen var vi till ridbanan och red ett kort avcheckningspass som han var jättefin på!
På lördagen var vi på tävling. Jag var nöjd med ridkänslan men vi nådde det sämsta resultat vi haft i programmet under de tre år vi tävlat det. Jag är väl medveten om våra brister men också våra förtjänster så målet till nästa start är väl att försöka förstärka dem ännu mer. Försöka få fler sjuor för att kompensera för eventuella femmor. Bristerna är nämligen av sådan art att man inte kan göra någon quick fix, det är rent styrkemässigt jobb som man gör långsiktigt. Jag ska prata med mina tränare om hur jag ska tänka kring nästa start som vi gör om två veckor. När man får hård kritik tror jag det är viktigt att titta på vad den går ut på tillsammans med tränaren som känner till oss som ekipage och sedan ta ett beslut om man ska ändra saker till nästa start eller rida likadant. Det viktiga är väl att man inte låter det sätta sig i skallen och tappar sitt självförtroende inne på banan eftersom dressyr är just en bedömningssport som det är viktigt att man går ut, stolt och glad över sin häst i. Detta dåliga resultat gör också att jag troligen väljer att rida ytterligare en start på honom i vår, för att förhoppningsvis få några ritter i ryggen med bra procent inför SM/eventuellt NM som jag gärna skulle vilja rida på honom. Så här såg vi ut ialla fall:
https://www.youtube.com/watch?v=J7j7G_HHuNg
Något som var tråkigt med tävlingen var att speakern sa att Lusse var "en fjording född 2007" och inte hans stamtavla. På alla andra hästar jag hörde presenteras sa man stammen. Stammen bör ju alltid nämnas, oavsett ras. Jag har svårt att tänka mig att det vid start med Shira kommer prestenteras att hon är "ett halvblod på 11 år" utan hennes stam. Några bilder på söt Lusse i knopp från dagen:
Den här veckan ska Lusse och jag göra en riktigt rolig sak, nämligen rida på en cliniq för Ulrika Pernler som är landslagsryttare i WE samt dressyrdomare tom Msv C. Jag och ett annat ekipage ska få visa WE för en publik under Ulrikas handledning. Det ser jag fram emot jättemycket!
