Dressyrplacering, Krona en stjärna med veterinären och Vivan en keeper

Jag skrev i förra inlägget om den fina hösten och frånsett några dagar med kraftig nederbörd har den fortsatt. Det gör så mycket för energinivån att solen skiner och naturen sprakar. Känslan av balans i tillvaron hemma har fortsatt. Izabell, Julia och jag har kul med hästarna i vardagen. Det känns lagom mycket. Orken är tillräcklig för att börja drömma igen, sätta nya mål.



Den har kommit smygande, känslan av att inte vara klar med Vivan. Att vilja fortsätta med henne lite till. När jag satte ut annonsen på henne och Bella i våras var Julia nybliven mamma och Izabell hade sökt gymnasium på annan ort. Efter en hästrelaterad olycka i somras blev Izabell kvar hemma och har valt att sluta på ridskolan. Hon rider därför hos mig betydligt mer än hon gjort tidigare och vi har satt upp många gemensamma mål för hästarna.  Julia är tillbaka i stallet efter att ha fått en dotter. Så vi är ett starkt team tillsammans. Vivan är dessutom en trygg häst som man utan minsta fjärilar i magen kan rida ut ensam även i full storm efter vilodag.

Vivan som visat sig vara en jättebra mamma och som blev väldigt högt bedömd på Wången. En häst som fungerar i allt jag vill ha henne till. Som sprider en härlig energi varje gång man sätter sig på henne. Som har bäst gångarter av de hästar jag haft, den enda som är bedömd med 9 på både skritt och trav. Detta vid sidan av Tingla som jag börjar bli klar med som ridhäst och Irma som är stor och kommer behöva mycket tid för att stärkas successivt. Så jag fortsätter med Viva lite till. Tar kanske upp inkörningen igen. Låter henne komma ut på tävling i dressyr, WE och kanske även hoppning på sikt. Just nu finns tid och ork i det team jag har. 

Den dag Krona ska ridas in blir det annorlunda men det är tre år bort. Då är Tingla dessutom hissnande 16 år. Så jag fortsätter njuta av en fin häst ytterligare en tid. Och är tacksam över de härliga uppdateringar jag får från Bellas nya matte. Att släppa Bella var rätt beslut men att släppa Viva just nu känns fel så hon får stanna tills vidare.



I vardagen har vi delat systerligt på Vivan, jag, Izabell och Julia. Vi har successivt ökat passens längd och intensitet och from nästa vecka ska jag lägga på en riddag till i veckoschemat. Jag har ridit ut henne tre gånger, Julia har ridit ut henne två gånger och Izabell har ridit ut henne två gånger. Izabell har dessutom trimmat ett pass dressyr och ett pass med bommar och småhinder på henne. De två passar väldigt bra ihop i dressyren. Jag tror de skulle prestera väl i ponnydressyr ihop. Izabell har dessutom hela fyra ponnyår kvar.

Lusse har jag ridit tre gånger. Härliga uteritter i Jättendals ljuvliga skogar. Enda smolket var passet vi bytte skog pga lösjakthund men sen bytte även hunden skog och jagade oss. Lusse är rätt bakrädd så det var verkligen ingen höjdare. Hästar + hundar = inte sant i min värld. 







Irma har kommit in i ett energiskov och har långa benet före när vi är ute och rider. Men hon är ändå alltid cool. Som den kvällen vi mötte fem rådjur i mörkret och hon tog tät när Tingla började drakblåsa. Irma har ridits ut av Julia två gånger, av mig fyra gånger, varit på promenad/joggingtur vid hand tre gånger. Vi har dessutom trimmat dressyr på bana två pass och jobbat bommar på bana ett pass. Hon har börjat uppskatta bommarna och när vi galopperade runt en slinga med bommar på marken mellan stöd sist bjöd hon rejält då vi vände upp mot ”hindren”. Hon känns väldigt rimlig att rida på bommar så jag tror säkert jag kommer hoppa henne lite småhinder själv i framtiden. Amanda ska dock få lägga grunden på henne. Hon hoppade henne uppsuttet för andra gången i dag då vi åkte till Böle ridhus. Även endast andra gången Irma reds i ridhus men hon var stencool. Det gör mig så himla glad för jag tror Irma kommer bli en häst jag kan göra som med Tingla, enkelt lasta och åka med ensam på träning och tävling. En häst jag kan lita på i alla väder. Det är roligare och man kommer sannolikt längre med en individ man är trygg ihop med.

 


Irma och Tingla under den röda månen

Tingla har haft bra veckor. För det mesta varit väldigt pigg. Det har blivit blandat jobb med många längre konditionspass. Datum för SM 2025 är satt och vi har ett träningsmål. Det har vi även för sportkörningen. Hon har gått fem uteritter med mig, tre uteritter med Izabell, tre pass i maratonvagnen (det är nog det allra roligaste vi gör tillsammans enligt både mig och Tingla), ett dressyrpass med mig och ett med Izabell, en resa till ridhus där Izabell värmde och hoppade fram och Amanda avslutade med en runda på lite högre hinder. Också har vi tävlat, Tingla och jag!

 







Jag har inte haft så mycket tävlingssug i år. Tyckt det varit roligt att grooma och coacha Amanda och Izabell som startat henne desto mer. Vi har ridit och kört ÅFFs KM i WE och precision, två WE-tävlingar, en fullständig sportkörning, en LA precision på SM men inte en enda start i dressyr. Men till årets sista tävling i närområdet passade jag på att anmäla dubbla starter, en med Vidar och en med Tingla. Jag red LA.3 på båda. 

Tingla kändes jättebra både på framridningen och inne på banan. Pigg som vanligt men reglerbar och stadig. Och vi fick fin utdelning för vår ritt, nästan 66% och en tredjeplacering i ett startfält om nio starter! Med Vidar fick jag exakt samma procent som vid starten i våras, 64.2%. Han var lite spänd och blev hög i nacken på framridningen men inne på banan slappnade han faktiskt av desto mer. Jag var jättenöjd med ritten. Jag känner honom inte så väl ännu men han ställer upp fint för mig och litar på att det jag säger är okej.


Vidar 

Det finns ett träningsmål med Vidar och det är att starta Msv B på 60% i framtiden. Jag är så vitt jag vet den enda i Sverige som ridit Msv B på över 60% på två olika Fjordhästar så det är klart jag vill öka på den listan till tre. Och i framtiden kanske fyra och fem, i form av Irma och Krona. Med Tingla är jag så nöjd att vi ridit Msv C med placering och där vill jag hellre satsa på sportkörningen och WE de år hon har kvar på tävlingsbanan. Jag tycker att jag är i största laget för henne i dressyren så där ska hon inte behöva göra mer. Det är svårt att inse men den gulliga fölungen jag köpte fyller 14 år nästa år. Så mycket hon gett mig under dessa år, jag är så tacksam över henne.

Karin från Skedviksveterinären har varit hos oss och träffat Viva och Krona. Hon tog tänderna på Viva och det såg väldigt bra ut trots att det var länge sen hon kollades sist. Krona chippades och togs tagelprov samt fick sina två första sprutor. Hon var orimligt cool och nyfiken på Karin. Enda reaktionen var på andra sprutan, då hoppade hon till lite. Men hon blev ändå inte rädd utan ville prata mer med den snälla människan som kliat henne och gett henne uppmärksamhet. Karin tyckte hon var en härlig fölunge, väldigt trygg i sig själv, och det är hon. Jag tror att jag kommer ha väldigt mycket kul med Krona. 



Livar har varit på sitt livs första pay and ride i dressyr och gått LC.1 på fina procent. Micke och jag var där och hejade på. Han var väldigt cool för att vara första gången med staket och domarbord, faktiskt coolare än hans mor är som 13-åring. Tingla sköter sig alltid men det är lite med svansen i vädret och stora näsborrar. Livar var mer som sin far, obrydd om den nya miljön. Han visade upp sina fina gångarter (även han har ju som Vivan bedömts med 9 på både skritt och trav) och fattade snällt både galopperna. Lite ivrig ibland och tappade lite balans ibland men man såg också att han har väldigt fina kvalitéer. När han är ”färdig” kommer han att bli otroligt läcker. Tänk vilka härliga uppfödningar jag faktiskt har, så stolt över dem alla fyra. 

27 Oct 2024