Det tog stopp och Msv C-placering
Nånstans under den här hösten tog det stopp. Höstar brukar kunna ha effekten att energin sipprar ut men i år var det annorlunda. Det gick inte att ladda om på samma sätt. Små motgångar blev jättestora. Det tog liksom slut. Tvärstopp nästan. På ett nytt sätt för mig.
Jag tror det beror på våren som blev tuff. Rolig och bra på jättemånga sätt men helt klart tuff med ryggskottet, fem hästar igång och utökad tjänst på jobbet då det var den bästa lösningen i den situation vi stod i just då. Dessutom med stressen över den lösa hunden som sprang här och jagade hästarna i hagen eller dök upp på ridbanan när jag trimmade där. Jag är inte förtjust i hundar över huvud taget, undviker dem så gott det går. Därför var det extra jobbigt att ha en stor hund springandes här. Det gick liksom aldrig att slappna av. Speciellt inte när jag hade Kronos och nydräktiga ston. Nu har det gud ske lov varit lugnt på den fronten ett par månader och jag hoppas att så ska förbli.
Sommaren var bra men höstens utmaningar på jobbet blev nånstans efter vägen för stora. Inte tjänsten som sådan eller eleverna men alla utmaningar med lokalbytet och annat som spökat. Så jag har dragit i bromsen. Jag är tacksam över att ha en bra chef och flera kloka kollegor och räknar med att klara av detta men ett wake up call var det onekligen. Och jag ska försöka att lägga på mig lagom med utmaningar framöver. Här hemma innebär det t.ex. att Bella, Vivan och Irma går lite mindre än jag först tänkt och jag har blivit lite bättre på att bara vara. Säger nej oftare.
I dag var jag och dömde en klubbtävling. Årets sista domaruppdrag och vi får se hur nästa år ser ut. Våren kommer jag inte våga boka upp mig så mycket med två stundande fölningar. Det är alltid nervöst med dräktigheter men jag hoppas så innerligt att två gula ullbollar ska springa här i vår. En avskedspresent från Kronos till mig. 
Lusse har tuffat på i skogen med mamma. Sju pass har det blivit också har jag varit där och ridit honom två pass. Det är alltid kul att rida ut Lusse. Även om jag är trött innan jag sticker ut försvinner det när jag sitter på hans hemtama rygg och funderar på när nästa bus ska komma. Vägarna i Jättendal är också nåt extra. Önskar jag hade lika bra här hemma. 
Vivan och Bella rullar det på med. Bella har det synts länge på att det bor nån där i magen och nu börjar det även synas tydligt på Vivan. De känns harmoniska och glada. Är pigga men stollar inte till det fast de inte går mer än 3 dagar i veckan.
Vivan har gått tre pass med Julia, ett med Izabell och tre med mig. Vi har blandat ute och på banan. Hon är likadan oavsett var man rider, om hon har sällskap eller inte, om det är mörkt eller ljust, blåser eller är vindstilla. Alltid pigg men trygg. Och det gläder mig så att hon verkar ha landat i stort sett helt med trafiken. I veckan red jag ut ensam i kolmörkret och förvisso kunde vi gå in på en avtagsväg men en timmerbil swishade förbi i hög hastighet och full julgransbelysning ca 5 meter bort utan att hon ens blinkade. 
Irma och Bella
Bella har gått fem pass med mig och två med Izabell. Även hon blandat ute och på bana. Sist vi red var det lite spännande för det hade kommit snö som frusit på och bootsen visade sig vara tämligen hala på sådant underlag. Jag skruvade ju ur brodden på dem i våras. Nu har vi skruvat i brodd igen och så kommer jag att sko henne nästa gång. Så får hon vara skodd fram till hon går på mammaledighet.
Irma har fått prova på lite av varje. Vi har gått en promenad som avslutades med lösgalopp hemma på banan. Sen har hon fått gå promenad där delar av turen bestod av att testa att vara handhäst till Tingla. Det funkar riktigt bra så det ska vi fortsätta utveckla. Jag vill dock ha med nån som back up när jag experimenterar med detta eftersom det är en del trafik här så det känns lite osäkert att sticka ut själv om jag skulle tappa henne.
Irma
Izabell har ridit ut henne en gång i sällskap av mig och Vivan och jag har ridit ut henne en gång i sällskap av Micke till fots. Det är ingen större skillnad på henne oavsett det är häst eller människa med och jag tror egentligen man skulle kunna rida ut helt ensam om man ville. Hon är väldigt trygg och okomplicerad till sin natur. Kan stanna om hon blir osäker men är lätt att peppa igång igen. Väldigt cool i trafiken och det kan jag nog tacka mina andra hästar för. I början kunde hon reagera litegrann men eftersom hon sett att de andra alltid varit trygga (till och med Vivan som alltid är ett föredöme när hon är ute med Irma) har hon också blivit det. 
ridhuspremiär
I dag har hon gjort ridhuspremiär då hon fick åka med Tingla till ridhus. Vi hade bokat Böle gård en timme för att få vara själva. Irma visade mig ännu en gång att hon verkligen är min häst. Hon är så himla enkel i allt. Kliver rakt på släpet, åker bra, lugn på bortaplan fast allt var nytt. Tog båda galopperna med "tant Tingla" i täten och kunde skritta och trava utan draghjälp. En riktig stjärna!
Tingla har haft händelserika veckor. Förutom att det blivit fem uteritter med mig och en med Julia har hon fått pyssla med lite av varje som den allroundhäst hon är. Izabell fick prova henne en kväll. Då red vi först ut och trimmade sen på banan, jag hade Vivan det passet. Tingla såg jättefin ut under Izabell och jag fick ännu en gång ett kvitto på hur jag lyckats utbilda henne så även nya ryttare kan rida henne på ett bra sätt. Det skulle vara kul att se hur hon skulle hävda sig som ponny. Rätt bra tror jag.
Tingla och jag har varit och trimmat ett pass på banan i Gåltjärn och tränat för Issa en gång. Båda de passen kändes så bra att jag bestämde mig för att debutera Msv C på årets sista tävling. Inget var riktigt befäst men jag tänkte att det var "good enough" före en start så skulle vi få ett kvitto på vad vi behöver lägga fokus på under vinterträningen. 
Jag och Tingla
Tingla trivdes som alltid i Timrå. Var pigg som bara den men lyssnade ändå bra. Mer styrka behövs för att visa upp rörelserna fullt ut men hon satte ändå alla delar. Enda underbetygen var skritten där hon taktade och en galoppsträcka där jag tog en för stor halvhalt och var nära att få ett avbrott - inte bara enkelt med lyhörd och känslig häst. Annars var det 6, 6.5 och 7 genomgående. Resultatet blev 62.02% och det var jag jättenöjd med utifrån var vi står just nu. Döm av min förvåning att detta visade sig räcka ända till en tredjeplacering i klassen, hårfint nära andraplatsen dessutom. Många hästar spökade men det gjorde inte Tingla. Hon gick som vanligt in och körde på max utifrån sina förutsättningar. Det finns ingen med ett sånt pannben som hon.
Dan efter styrde vi kosan till Timrå igen, denna gång för pay and drive precisionskörning. Vi passade på att värma upp ute i skogen på sandvägarna och körde även igenom en del vatten. Tingla blev riktigt på hugget men lyssnade ändå bra. Jag körde fram på några konor och Tingla kändes toppen så jag höll min plan och körde på i högre tempo än jag vågat tidigare på tävling. Vi körde två rundor +35 och på första hade jag ner tolvan men andra rundan låg alla bollar kvar och vi var clear round. Så rolig dag! 
Förutom detta har hon hoppat med Amanda. Dels har vi varit på tävling. En tävlingsdag som gjorde mig ledsen av flera skäl men Tingla var toppen och satte en säker nolla i 80 cm. Dels fick hon hoppa ett pass med Amanda när hon var med till Böle som sällskapsdam till Irma. Irma rör sig stort så Tingla fick brassa på rejält för att kunna vara täthäst och verkade tycka att livet lekte. Hon var superfin på både på hinder och backen. 
Hon är verkligen bra på allt. Jag har sagt det förut men säger det igen: man får inte många hästar som Tingla. Hon har redan kvalificerat sig till Fjord-SM i dressyr, hoppning och allround 2024 så det är bara att välja vad vi vill fokusera på. Vi får se om det anordnas någon körtävling inom rimligt avstånd så vi hinner kvala in till precisionskörning också.
Nästa år skulle jag vilja fokusera på körningen och WE. Amanda ska absolut få fortsätta hoppa henne men vi får se hur mycket dressyr det blir. I år har vi bara gjort två starter förutom SM och det känns inte som jag saknat det även om hon gått jättebra i båda starterna, första utanför i LA på 65% och placerad i Msv C på 62% som hon varit. Hur som helst är det ett lyxproblem att ha en häst som "kan allt" och dessutom är världens bästa alla dessa pass i vardagen. 
Tingla
