Det tar aldrig slut!
"Det tar aldrig slut!" sa en av mina elever med lätt panik i rösten om ett av sina arbeten som han skrev strax före jul. Och nog blev det ett gediget arbete som han blev väl belönad för. Här på gården är det snöandet som aldrig tar slut, vilket tas emot lite med skräckblandad förtjusning hos mig. Det har snöat mer eller mindre hela tiden i sex dagar nu och vi har fått ca 60 cm. Litegrann känns det som att det är antingen eller. Först var det istid och nu snötid. Så länge den är lätt och kall är den ju bara rolig frånsett att det är lite jobbigt att skotta flera timmar och dan efter ser det ut som man aldrig skottat. Men förr eller senare blir det ju packad blötsnö och då förlorar jag mina skogsstigar för den här vintern. Dels på grund av att plogvallen av vägen brukar bli för hög och dels på grund av att det blir för jobbigt för Shira att trussa runt i över halvmetern med packad snö.
Snöigt landskap
Men än så länge är den bara kul, som sagt! Shira och jag har roat oss kungligt i snön denna vecka. I måndags red jag till klätterbacken och galopperade. Det var kallt och fullmånen gjorde så snön gnistrade. Otroligt vackert! I tisdags var det ännu kallare, -20 grader och mina fingrar klarar inte av ridningen då det är så kallt så vi tog en promenad till en annan backe. I onsdags fick Shira tänderna fixade så den dagen tog vi också en promenad, nu inne i skogen. I torsdags trimmade jag på min bana här hemma. Det var första gången sen början av december jag kunnat rida där. Den har ju mer liknat en hockeyrink än en ridbana. Men nu hade det snöat lite och jag hade varit uppe och kört på den med bilen och packat snön så den fäst något så när i isen så det gick att rida i alla gångarter om man tog det lite piano. Jag galopperade bara på fyrkantsspåret dock. Shira kändes helt fantastisk detta pass! Från torsdag morgon till fredag em då jag skulle rida nästa gång hade det snöat massor. Så fredagens pass blev styrke och konditionsträning i djupsnö, det var dryga halvmetern i skogen. Vi red över bron och travade och galopperade rakan till vändplan två gånger tur och retur. Shira var pigg som jag vet inte vad men lyssnade ändå fint på mig och kändes super i kontakten. I dag lördag gav vi oss först ut i skogen, tog rundan runt sandtaget. Vi skrittade på stigen som bitvis nästan var svår att se vart den gick då det kommit så mycket snö. Sen travade och galopperade vi på bilvägen hem. Väl hemma tog vi ett rejält pass på banan som Micke så snällt skottat åt mig dagen före. Shira jättejättefin! Bjöd på en helt fantastisk ridkänsla. Jag skrittade av ner till vägen efteråt. Jag hade tänkt traila till klubben i dag men på grund av allt snöande lät jag bli, inte värt att hamna i diket med trailern. Det har varit en hel del avåkningar och bilar/bussar som kört fast under veckan. Men det kändes som vi fick ett lika bra pass här hemma. Visserligen kan man inte rida samma linjer på en 40 m utebana som i ett 70 m ridhus men när det gäller ridkänslan tror jag detta utepass gav mer. Att kunna rida ut ensam på Yrvädret, galoppera så snön yr och sen gå in på en bana och hon bara är där direkt. Med den där äkta ärliga motor som de ofta får vid ridning utomhus. Både dressyrtanten och ponnyungen i mig fick sitt behov stillat. 
Stor Shira och liten Qharma är goda vänner
Lusse har varit här på besök i veckan. Jag hade bokat in veterinären som även är skicklig på tänder på onsdagen. Mamma skulle jobba och kunde inte vara med så Lusse fick komma upp hit redan på tisdagen. Vi grundade med ett jättebra dressyrpass på SRK. Det låg en massa bommar framme så jag använde dem. Alltid kul med variation! Först red vi sidepass över dem (med bommen under magen). Det övade vi ju sist på W.E kursen men då var det svårt för vänster skänkel, Lusse ville gärna bli en orm och vips hade han klivit över bommen. Jag gjorde ingen affär av det utan tänkte att vi får väl träna mer en annan gång hemmavid i lugn och ro. Och nu var det en annan gång. Efter en stunds övande gjorde han det finfint för båda skänklarna! Det är ofta så med Lusse. Han får prova på, tänka efter och nästa gång har poletten trillat ner. Vi testade även att skritta över en bom på längden, dvs gå med benen på vardera sidan. Ganska kul övning som vi ska testa fler gånger. Sen travade och galopperade vi över bommar som låg på en stor fyrkant. Jag försökte komma på olika antal språng olika gånger, det är ett bra och roligt sätt att reglera galoppen. Jag testade även att byta galopp över bommen. Utöver detta gjorde vi lite annat blandat galoppjobb med förvänd och spänna bågen mellan att samla ihop och trumma upp samt länga ut rejält på sprången. Jag avslutade med lite skolor i trav innan jag joggade av. Ett jättebra pass!
Syskonmys
Morgonen därpå var jag uppe med tuppen och red Lusse innan jobbet. Jag satt upp på banan och kände efter hur dagsformen var en stund innan jag red ut. Lusse har på sista tiden varit väldigt pigg och han har aldrig ridits hemma hos mig förut och nu var det mörkt och friska -16 grader, dvs lite triggersituation. Han kändes dock lugn så vi gav oss iväg över bron och travade och galopperade tur och retur där två gånger. Lusse tramsade lite ca 50 m före bron, skulle testa att vända. Det är väldigt sällan han reagerar på saker då jag rider ut men vattnet porlar väldigt högt där, så jag tror jag reagerade på ljudet. Nu reagerar ju Shira på saker desto oftare så jag gjorde som jag gör med henne och strax var vi på rätt kurs igen. När vi väl kom fram till bron knatade han över direkt. Han kändes jättebra hela passet, inte så explosiv som han varit sista gångerna jag ridit ut i Jättendal. Det var kul att ha Lusse på besök! Besöket verkar även satt sina positiva spår för ridrapporterna jag fått från mamma både fredag och lördag har varit väldigt glada. 
Söta Qharma med snömule
Mer som hänt i veckan är som sagt att veterinären var här i onsdags. Lusse och Shira fick munnarna kollade. Lusse såg väldigt bra ut trots att det var två år sen han kollades sist. Han hade en tand som var pyttelite vass bara. Shira var mycket bättre än sist, nu bara två vassa tänder men inga hakar eller vågbett. Ingen av dem hade några bettrelaterade skador eller märken vilket känns jättebra i mattehjärtat. Trots att det inte var så mycket att göra på Shira har skillnaden på henne efter tandvården varit stor i ridningen. Hon har tagit stöd på ett helt annat vis. Qharma fick en vaccinationsspruta och Tinga fick ingenting alls. Det känns väldigt bra med den här veterinären, han är super med hästarna. Om ett halvår ska han få komma tillbaka, då för vaccination av hela ligan. Vi har även haft besök av hovis som var här i torsdags. Alla hästarna skötte sig fint och det var inga konstigheter. Allt rullar på med andra ord! I morgon blir det klättring i snön för mig och Shira. Sen en promenad på måndag för på tisdag ska vi träna för Ingrid igen. Det ser jag fram emot! 
Tingelingen -snart 3 år
En annan rolig sak jag ser fram emot är inridningen av Tingla i vår. Jag har ju klurat hur jag ska göra. Jag tycker hon är så himla liten, jag vill inte baxa upp mina 60+ kilo på henne i början. Så jag har frågat den unga tjej som jag tränat lite sen i somras om hon kan tänka sig att hjälpa mig i början och det ville hon gärna. Det känns jättebra! Tjejen är lätt, rider följsamt och har god balans och känsla för ridningen. Och det bästa är att hon har fyra ponnyår kvar så funkar hon och Tingla bra ihop kan det även bli inhoppning och kanske lite tävlingar för dem. Det tror jag Tingla skulle gilla. Egentligen skulle hon nog göra sig bäst hos en ungdom och inte hos en dressyrtant. Hon gillar fart och fläkt, är kvick och lättlärd, inte speciellt envis och har över huvud taget en rätt skön inställning till livet som går ut på "Detta var kul! Tingla kan! Vad ska vi göra nu?" En liten fröken med ett stort självförtroende är hon.
