Den tiden på året

Nu är det den tiden på året det snurrar fort i skolans värld. Restuppgifter som ska rättas, betyg som ska sättas, student, avslutning för åk 1 och 2. Mitt i den turbulensen är det skönt att bo där vi gör. För när jag kliver ur bilen hemma glömmer jag det mesta av jobbet.

De senaste elva dagarna har varit lite lugnare för Lusses del. Jag har haft mycket på agendan och mammas ridsällskap har delvis varit bortrest. Mamma och han har varit ute i skogen fyra gånger, jag har tömkört honom ett pass också var han här i måndags för uteritt samt transportsällskap till Vivan.

Hon klev in nästan direkt, ville bara checka vem det var hon skulle åka med först. På bortvägen grävde hon lite men såg ändå lugn ut då jag kollade dem innan vi vände. På hemvägen stod hon helt stilla. När vi kom hem lastade jag ur henne och testade sen att lasta igen direkt för att se om hon klev på eller om det gjorde henne stressad att ha åkt. Men hon traskade rakt in så hon verkar onekligen bli mer och mer komfortabel med transporten.

Efter det kom Julia och vi red ut en längre konditionsrunda på Lusse och Tingla. Båda uppskattade sällskapet. Den enda som var lite besviken var Vivan. Varför fick inte hon följa med snygga Lusse ut på ridtur?



Jag passade på att lastträna även Irma när släpet var framme. Det gick till så att jag lastade henne en gång per sida och hon klev på direkt så allt var klart och morotsbelöningen uppäten på under fem minuter. Hon är en stjärna!

Hon har också tömkörts tre pass och varit ute på promenad en gång. Vi har börjat vara mer i trafiken med henne så ett av tömkörningspassen och promenaden var på rundan på andra sidan bron. Bra träning för det blir ca 35 min med både trafik, bro och natur på den rundan.



Sen har hon tömkörts ett pass med linor där hon var så cool att jag valde att addera svängel till passet därpå. Ingen som helst reaktion på det heller, hon är en klippa! Vi ska köra med svängeln några gånger till men sen har jag lite planer på att bygga en släpa och fortsätta inkörningen med den efter betet. Irma kommer åka på ca 4 veckors bootcamp den 20 juni.

Vivan fick en välförtjänt vila v 22. Hon har inte haft någon sammanhängande vila sen de var sjuka i Corona så det passade bra att hon fick det nu. Sen kommer hon att få ytterligare en vecka när vi är på SM. Förutom det räknar jag med att hon ska motioneras kontinuerligt i sommar.



Denna vecka har hon gått tre pass. Jag har ridit henne ensam ett och i sällskap av Julia och Tingla ett pass. Hon är så trygg och redig, det är bara att sitta upp och rida ut ensam efter en veckas vila – på Vivans rygg känner man sig säker. Sen tog Micke och jag henne och Tingla och promenerade bort till ån i tisdags kväll. Vivan har inte badat förut men hon var oväntat modig. Efter en lite skeptisk start tog hon stöd av sin mamma och hoppade ut i ån och väl där var det skojigt att plaska med hoven, bubbla vatten med nosen, traska runt och äta gräs som växte i vattnet. Vi ska försöka gå dit något mer medan vattnet står lågt. Bra träning och bra för hovarna med lite vatten nu då det varit rätt torrt.

Bella vilar denna vecka, även det mycket välförtjänt. Förra veckan var uppbyggd mot söndagens start. Hon reds ut två pass ensam av mig, skrittades vid hand ett i sällskap av Tingla, gick ett dressyrpass med Amanda på banan hemma samt då själva tävlingsdagen. Under veckan före hade hon varit väldigt bra, dressyrpasset med Amanda var kanon. Dan före tävling var planen att jogga henne lätt i skogen. Men det blev ett betydligt tuffare pass än planerat då hon var övertaggad redan då jag satt upp pga jag släppte ut de andra så hon blev ensam kvar i stallet och så frisk blåst på det.

Det gick hyfsat till en början men plötsligt stod en katt på stigen bakom oss och då brann det. Vi ägnade en stund åt rask backning ut i oländig terräng, snurrande och sidospringande i odefinierbara gångarter. Jag är ingen tuff ryttare och blir ofta för långsam i såna här situationer men då det fastnade en torr gran i svansen på henne och hon drog den med framåt blev det åka av på denna lite bakrädda häst. Då var det som jag vaknade till och blev mer förbannad och bestämd än rädd och sen löste vi resten jättebra. Jag red förbi platsen flera ggr i trav och galopp och på femte försöket var hon helt avspänd. Jag minns en gång Shira reste sig och slog av skärmen på min nya hjälm då precis samma sak hände. Jag kan alltså lösa det. Jag måste bara komma i right type of mood lite snabbare. För min erfarenhet av att rida explosiva ston är att ju mer tydlighet ju tryggare blir de för då lägger de ansvaret på mig. Så spark i röven och bli så tydlig direkt.



Jag var lite orolig om hon skulle vara trött dan därpå men hon var bara fokuserad och betydligt mer avspänd redan från start än hon varit tidigare i år på tävlingsplats. Efter en bra och kortare framridning gick vi ner till tävlingsbanan så hon fick insupa miljön ca 10 min innan det var hennes tur. När hon kom in på banan var det en helt annan häst än det varit på de tidigare starterna i år. Hon såg självsäker ut, var bekväm i situationen. Vi var väldigt nöjda och glada efter ritten. Det blev lite stolpe ur med 0.5 poäng till placering men vad gör det när häst och ryttare kände att detta var roligt och de var duktiga. Jag var så imponerad för detta var största tävling hon varit på med dubbla banor, flaggor mm men hon trivdes som fisken i vattnet. Kanske gillar hon utomhus bättre, var trygg för att hon miljötränade på platsen förra veckan eller så var det diskussionen dagen före som gjorde susen.

Domaren önskade lite mer tryck och högre form för högre procent men det var precis så här vi ville att hon skulle vara för dagen - avspänd och nöjd. 63,5% blev det. En film från ritten. Ett stabilt LB-program tycker jag:

https://www.youtube.com/watch?v=HaARoUt4uA4&t=3s

Tingla har också levererat, fast på hoppbanan. Hennes senaste elva dagar har inneburit tre tuffare uteritter, skritt vid hand med bad ett pass, en barbackaskrittrunda, ett hopp-pass här hemma och en hopptävling. Hopp-passet hemma jobbade vi med att reglera galoppen genom två låga bockar som hon och Amanda fick variera antalet språng mellan. Sen hoppade de några mindre banor på 5-6  hinder som såg säkert och fint ut.  

Tävlingsdagen var hon också väldigt säker. Det var många starter så väldigt många hästar i omlopp. Amanda skrittade ut en runda i lugn och ro på de fina vägarna i Bergeforsen innan de gick in på framridningen. Både framridning och framhoppning såg säkert ut och den känslan bibehölls inne på banan. Inte en bom var de i, en superfin felfri runda i 80 cm. De ska göra ytterligare en start i 80 cm innan SM men sen känns det nästan som det är 90 cm som hägrar till hösten.



I går hade vi besök av en tjej som gick igenom och behandlade Bella och Tingla med bl.a. djupvågsmaskin. Jag har goda erfarenheter av djupvåg på mig själv samt på Shira så det kändes intressant att prova på dem. Ingen av dem hade några större avvikelser utan det var mindre grejer, ren friskvård. Bella vilar ju hela veckan och även Tingla kommer att få vila fre-sön då det passade bra med ett brejk eftersom jag ska åka bort och döma i Jämtland i helgen. Hon kommer att få ytterligare 3-4 dagar vid ett annat tillfälle innan SM. Annars ska både hon och Bella gå hela sommaren fram till SM. Efter det kommer de att få vila några dagar och gå ute dygnet runt.

Just nu är också högtid för tävling. I måndags dömde jag ponnydressyr och nu till helgen blir det en lång dag med ponny på fm och häst på em. Sen dömer jag även nästa lördag, hästdressyr, innan det blir ett litet uppehåll. 

Jag jobbar nio dagar till innan det vankas fem veckors semester. Härliga tider! 








10 jun 2022