Debuter på löpande band
Ja, det har sannerligen varit debuter på löpande band den sista tiden. Om vi börjar med Ingvar så startade han och jag vår första gemensamma LA.3 i onsdags och det var även debut för Ingvar på den nivån. Han har gått upp till LA.1 innan.
Sen jag bloggade sist har därför mycket varit uppbyggt inför den starten. Ganska mycket dressyr uppblandat med lite skogspass för miljöombyte. Jag har haft en del trassel med min rygg, jag har det periodvis, så det har ju försvårat ridningen lite men som tur var är alla hästar jag rider nu så snälla och rör sig mjukt så det har funkat hyfsat ändå. Vi har varit och trimmat dressyr på banan i Gåltjärn ett pass för att få träna lite på utebana på bortaplan och det gick jättebra, han var fin det passet och visade på bra fokus på ny plats. Det syns dock på klippet att min rygg bråkar, för det finns en del att önska i min sits.
https://www.youtube.com/watch?v=l8J-Ol6bhU4
Jag har också ridit en träning för Ingrid på banan här hemma som gick jättebra och där jag fick massor med bra verktyg inför kommande starter, bl.a. hur jag enkelt kan inverka bättre i skänkelvikningar, förvänd galopp och uppridningar på just Ingvar. Alla hästar är ju olika och man kan få ändra lite saker för att få det att funka optimalt. Sen har jag ridit tre rena uteritter och ett pass där jag började ute och avslutade med 20 min på banan.
..också var det då tävlingsstarten. Det började bra med en cool häst som stod och väntade en stund i trailern innan vi lastade ur. Han var väldigt lugn och trevlig att hantera när vi skulle klä av transportskydd och på med sadel osv. In på framridningen och han var cool där med tills en stor häst galopperade nära oss flera gånger. Det tyckte han var läskigt och sedan kändes han spänd och gick lite in i sin bubbla. Skrittade spansk skritt några steg och drakblåste till och med, stackarn! Jag har insett att ”problemet” med Ingvar på framridningar nog kommer att vara att han är skeptisk till vissa andra hästar, inte att han är den som stör dem. D.v.s. samma sak som det varit med Shira. Efter en stund tycker jag i alla fall att jag fick proppen ur och han frustade och rullade på och kändes fin. Då var det ganska många på framridningen men de andra hästarna reagerade han inte på fast många av dem red nära. Dags att gå till tävlingsbanan! Jag red runt hela banan och han kändes riktigt fin så jag tänkte att detta kommer att gå bra! Men jag missade detaljen att rida emot domarkuren framifrån. Den hade plexiglasskiva som det blänkte i och Ingvar tyckte det var det värsta han sett på länge! Säkert p.g.a. att en del spänningar från framridningen fanns kvar. Så alla rörelser emot kuren, vilket är väldigt många i LA.3, var som att rida i motvind och han var minst sagt skeptisk. Denna sida har jag mött någon gång förut hos honom när han sett nya för honom skrämmande saker och han blir aldrig dum/bockig utan bara tittig och går inte fram för skänkeln som jag vill. Vi levererade långt under den nivå vi brukar träna på men det som var bra var att programmet blev bättre ju längre det gick och jag fick kvittot att detta är det värsta som kan hända om han blir spänd på tävling. Inget tvärvända och dra iväg bockandes, stegra, springa ut från banan och gud vet allt som jag fått prova på med Mirang och Shira innan vi blev samspelta på tävlingsbanan. 56% blev det och det är ju inte lysande, men jag tar det på erfarenhetskontot. När vi känner varandra mer kommer han kunna lita på mig även i dessa situationer och då kan jag lösa det bättre. Vi behöver mer rutin tillsammans helt enkelt! Några bilder och en kort snutt från programmet kommer här:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154263451162074/
En annan debut är att Amanda och jag håller på att hoppa in Qharma. Eller ja, jag rider Tingla som stöd till Qharma som Amanda rider. Förra veckan var Helena med oss så då blev det lite film då vi red bommar:
https://www.facebook.com/moa.belin/videos/10154243504697074/
När man ser denna något vingliga inledning i trav är det svårt att tänka sig att hon veckan därpå faktiskt hoppade en liten bana i galopp vilket också var första tillfället hon hoppades uppsuttet! Duktiga Qharma, polletten har verkligen trillat ner när det gäller bommar och hinder! I dag visade hon på väldigt god ärlig framåtbjudning på banan i alla gångarter och faktiskt ett par riktigt fina språng trots att det var debut och allt. Mer rutinerade Tingla var som en tiger på hindrena i dag. Jag var alldeles full i skratt åt henne, hon är så häftig i sin härligt kaxiga framtoning av "Tingla fixar allt!"
Förutom dessa två pass har Qharma tömkörts två pass, även de väldigt bra. Tingla har ridits ett tuffare pass i skogen och även varit på tvådagars körläger! Lägret var som vanligt jättekul och lärorikt! På lördagen körde vi dressyr individuellt. Jag fick en hel del bra övningar med mig att jobba med hemma:
https://www.youtube.com/watch?v=dplk10-JBvE
På söndag körde vi precision två och två på morgonen. Jag körde tillsammans med Linda och Atari. Tinglas uppfödare tyckte hon såg ut som en målsökande missil, och tja det är nog inte helt fel. Hon plockar verkligen fram hela paketet av fighting spirit när hon ser konorna. Detta passet visade hon mig också varför hon ska vara körhäst. Jag råkade köra över en kona totalt så den fastnade under vagnen och släpades med under högt ljud. Det var bara att göra halt, rygga och hon stod blick stilla då Marlene fick mer eller mindre lägga sig under vagnen för att dra loss den. Sen körde vi vidare som om inget hade hänt, inte en spänning hos henne. Alla som såg pappa Ingvar fastna i ett hinder på SM i Västervik inser var den egenskapen kommer ifrån. En väldigt bra egenskap att nedärva, att aldrig någonsin panika och fly då det skiter sig.
https://www.youtube.com/watch?v=CIswUXlkoR4
På söndag eftermiddag blev det dags för ännu en debut, första gången i ”maratonhinder” för mig och Tingla. Nu var det ju inga riktiga maratonhinder men de var uppbyggda enligt den principen och vi körde först på ena banan sedan en sväng ut för att komma till nästa bana så lite liknade det maraton även i upplägget. Tingla är så härlig, verkligen en outsinlig källa av energi och självförtroende i denna hästen. ”Det går för sakta tanten! Släpp på lite tack!” var hennes ständiga önskan. Och himmel så kul det var! Efter Tinglas mammaledighet ska jag helt klart försöka åka iväg och köra en fullständig LB med henne.
https://www.youtube.com/watch?v=3BHJozrlCWU
Lusse har gått mest med mamma eftersom jag haft mycket på agendan, hela sex pass med henne i skogen har det blivit. Jag har tömkört honom ett pass på ridbanan i Jättendal och hoppat honom ett pass på SRKs stora utebana. Mamma kommer att rida Lusse lite mer några veckor framöver för då tjejerna åker till Skåne flyttar han till mig som sällskap till Ingvar så då kommer jag och hann att hinna med att slipa SM-formen lite extra ändå.
https://www.facebook.com/StolplyckansLucidor/videos/590229367799046/
Här hemma har vi byggt klart sommarhagarna. Skönt att ha det gjort! Tjejerna fick sig en smygpremiär med tre timmar på gräs nu i kväll. Ingvar kunde se dem men inte ha samma koll på dem som då de är i vinterhagen och jösses vad han showade! Nu har han gjort bort sig två gånger på två dagar när det gäller att visa mig vad han kan. I går på tävlingen visade han nämligen att han kunde hålla den lite svagare vänstra förvända galoppen även en dag då han faktiskt var så spänd som han var. Och i dag visade han en trav som jag väldigt gärna skulle testa på uppsuttet i framtiden. Det kommer att bli upp till bevis för grabben! Han var så rolig i går för han ville verkligen ut och åka, kunde nästan inte vänta tills jag öppnat trailern. Och hemma i boxen på kvällen ville han bara stå och mysa med huvdet i min famn. Jag tror han tyckte att han och jag besteg berg tillsammans i går, när vi överlistade den läskiga domarkuren.
