Debut på körtävling
Den senaste veckan har fokus legat mycket på min och Tinglas debut som körekipage på tävling. Inte helt lätt att veta hur man skulle lägga upp veckan. Tingla är ju en pigg häst och jag ville inte att hon skulle ha någon överskottsenergi om vi skulle köra på bortaplan vilket vi ju inte gjort mer än på körlägrena i Jättendal. Samtidigt skulle det ju bli en lång dag för henne där hon skulle gå två klasser vilket hon aldrig gjort förut så ork måste hon ju ha kvar. Upplägget blev vila måndag, onsdag och dagen före start samt ett längre tuffare uteridningspass på tisdagen och ett mellanpass ute i skogen på torsdagen och körning på fredagen. Då körde vi dels i backen och dels konor på banan här hemma.
Det blev nog ett rätt bra upplägg! Hon var förvisso ganska taggad då vi anlände Timrå men det brukar hon alltid vara när hon kommer till nya platser och hon varvar fort ner vilket hon gjorde även denna dag. Jag valde att tömköra henne i skritt en kvart innan vi spände för. Det var inte helt lätt att veta när vi skulle gå till funktionskontrollen. Senast 30 min innan start skulle vi vara där men hur länge varje ekipage före oss skulle ta visste jag ju inte. Det visade sig att vi var ute i lite väl god tid och hon var därför i vagn ca 45 min innan start men då skrittade vi mest runt där ute på anläggningen. Vi gick in i ridhuset och körde lite konor i trav ca 20 min före start. Tingla var superduktig och cool i funktionskontrollen, när vi körde runt där ute och även inne på framkörningen.
Väl inne på tävlingsbanan blev hon tittig vilket jag räknat med att hon skulle bli. Hon är en ung och vaken häst som inte har så stor rutin ännu. Vi gjorde därför en vinglig runda med två bollar ner och en vägran (läs skyggning för utsmyckning) och lite tidsfel. Jag fick frågan om jag ville köra om och beslutade mig efter lite velande för att göra det. Bra beslut! Andra rundan fick ett helt annat flyt. Fortfarande två bollar ner, men det får jag ta på mig. Jag har ännu inte koll på hur vagnen svänger riktigt ännu, det är rätt stor skillnad jämfört med rockarden. Film på runda nr 2:
https://www.youtube.com/watch?v=lPeGG-MocN8
Lunchpaus för både oss och Tingla och sedan var det dags för dressyren! Kort framkörning, jag undrade om Tingla skulle ha nån energi kvar. Det hade hon, min älskade lilla duracell. Hon tittade lite på väggarna och domarbordet, precis som hon brukar då jag tävlar riden dressyr. Nu är det ju lite svårare att styra ut hästen då man inga ben har att påverka med. Och jag ser på filmen att jag kör så dåliga vägar att dressyrdomaren i mig gråter. Men det får falla på erfarenhetskontot. Tingla var fantastisk och domaren gillade henne och premierade hennes goda energi! 74 straff blev det, trots lite toapaus och galopp i en mellantrav. En sjua kammade vi hem också, på den andra mellantraven! Film på dressyren:
https://www.youtube.com/watch?v=v8FkAnDqeyk
Jag är galet stolt och nöjd över min gula kompis! Hon är verkligen fantastisk. Kondisen är också uppenbart bättre än jag trott, för när vi kom hem var hon förvisso trött och stod och sov i hagen men vid intag hade hon och Qharma stor show med 20 minuters bock och bus så återhämtningen var god! Efter tävlingen fick hon vila i går och i dag har vi varit ute i skogen och lattjat lite kravlöst i alla gångarter.
En annan sak som var väldigt rolig var att vi ar ett sånt stort team kring Tingla i söndags. Mamma, Micke, Helena och Amanda som var groom. Det ger en väldig trygghet att ha så stor uppbackning, både för mig och hästen. Utöver att det såklart är supertrevligt att vara ute på tävling med goda vänner! 
Qharma har jag ägnat mest tid åt att lersanera den senaste veckan. Jösses vilket lermonster! Kanske är det en strategi från hennes sida, eftersom hon älskar att bli ompysslad. Vi har tömkört ett pass ute efter vägen, massor med trav så jag fick bra motion jag med! Också har Amanda ridit ett pass med mig och Tingla, det var förra torsdagen. Kanske är det bra att hon får ta det lite lugnare mellan varven också, såsom hon växer. Här är en bild på henne och Amanda från förra veckan: 
Lusse har jobbat på enligt plan. Ett tömkörningspass med mig, ett WE-pass med mig, en uteritt med Mia och två uteritter med mamma plus två vilodagar den senaste veckan. Den här veckan kommer jag sitta på honom tre gånger för på söndag årsdebuterar vi på dressyrbanan i en LA.4! Han känns riktigt fin på träning så jag hoppas vi kan plocka med oss den känslan även innanför de vita staketen. Det roligaste med Lusse är att vi är tre som delar på honom och glädjs av att sitta på hans rygg nu för tiden. 
Ingvar har också jobbat fem pass. Tre rena uteritter, ett pass med framskritt ute som avslutades med ett rejält dressyrpass och en träning för Ingrid här hemma på min bana. Ny Ingridträning vankas här hemma på torsdag. Toppen att få lite hjälp så här i början när vi håller på att rida ihop oss! Det är de små detaljerna som gör det. Håll i höger tygel, sitt mitt över, rid med sätet och låt benen hänga, våga rid upp och fram fronten då han trivs med att gå så -rid hellre kortare pass och ta skrittpauser om han blir trött. Det känns som Ingvar och jag verkligen börjar bli ett ekipage! Jag är inte världens starkaste ryttare rent tekniskt och det finns mycket att jobba med i min sits. Men en sak är jag bra på och det är att få hästarna med mig och att få dem att tycka det är roligt att jobba. Det känns verkligen som att Ingvar gillar att jobba med mig. Som i måndags då jag var så trött då jag kom hem från jobbet. Men efter en stund på Ingvars rygg kände jag hur energin återvände. Ni lyfter varandra skrev hans matte Emma och det känns onekligen så. Det blir som en god cirkel av energi. Han känns så fin, jag blir bubblande glad, jag känner att han blir glad för att han känner att jag är glad. Det är på inget sätt perfekt hela tiden men vi har kul tillsammans. Och så kommer de där helt magiska stegen. Då jag hamnar rätt, kan lägga fram handen och känna hur Ingvar sänker bakpartiet, frontar upp och sträcker stolt på frambenen. Jag klappar honom på halsen och han svarar upp direkt med att maxa allt lite till. Det är korta bitar ännu, men det är äkta ridglädje! Han ger mig en känsla jag aldrig haft med någon annan häst. Så mycket power men ändå så lätt och fin.
Agendan fylls inte bara av mina egna hästar utan även av andras. I lördags hade jag träning i Nolby igen. En jätterolig träning med duktiga ekipage och härligt väder! Ytterligare ett träningstillfälle är inbokat under våren och i övrigt börjar kalendern bli smockad av domaruppdrag och eget tävlande. Kul!
